De nyktra alkoholisternas väg tillbaka

Jag möter väldigt många människor som har någon form av drogmissbruk bakom sig. Dessa utgör förstås inte en homogen grupp. När vi samtalar om vilka metoder de tror på när det gäller att komma ur missbruk så förespråkar förstås många den metod som de själva använt. På samma sätt som jag brukar rekommendera den viktminskningsmetod som har fungerat för mig.

Diskussionen om hur ett missbruk bäst avslutas är ofta svart eller vit. Frågan om substitutionsbehandling är ett exempel på en diskussion som ofta blir väldigt polariserad. Vi behöver konstatera att vägen tillbaka ser olika ut för olika personer. Uppenbarligen finns det många som har lyckats med hjälp av helt olika metoder och olika typer av stöd från samhället och från närstående. Det innebär faktiskt inte att den enskilda missbrukaren alltid själv kan avgöra vilken metod som passar bäst. Därmed inte sagt att den enskilda missbrukaren inte ska ges inflytande, eller till och med det slutgiltiga ordet, beträffande val av behandlingsmetod. Det krävs dock professionell personal som bistår med vägledning för att hitta den bästa metoden för varje individ, utifrån vart individen befinner sig för stunden.

Jag inser själv att jag många gånger har bidragit till att göra denna diskussion svart eller vit. Efter samtal med en före detta missbrukare som på ett övertygande sätt berättar om hur hen kom ur sitt missbruk har jag många gånger tänkt att det där nog måste vara den ultimata metoden som passar alla. Jag har troligen dömt ut substitutionsbehandlingen för hårt tidigare. Men det går uppenbarligen också att avsluta ett allvarligt missbruk helt utan substitutionsbehandling, något som enligt vissa debattörer ibland menar är näst intill omöjligt. Trots allt är det många som har lyckats med detta.

I den mångfald av utövare som finns så behöver förstås inte alla erbjuda alla typer av hjälp. Tvärtom finns det en styrka i att varje aktör blir bra på just sin metod och att man kan slussas vidare till annan aktör, eller kanske ha en aktör för kompletterande behandling. Exempelvis 12 steg parallellt med KBT.

Vi måste hjälpas åt att nyansera debatten!

/Oskar Jalkevik

Sprid kunskap om alkohol och cancer

Den senaste tiden har kopplingen mellan alkohol och cancer uppmärksammats mer. Det är positivt. Hittills har kunskapen bland allmänheten om detta starka samband varit väldigt lågt trots att det varit känt i 25 år.

Många kanske skakar på huvudet och tänker ”inte ytterligare en sak som ger cancer”. Det är förståeligt att tänka så med tanke på alla larmrapporter i media, men frågan om alkohol och cancer är mycket viktigare än diverse mer tveksamma rapporter om cancer och chips. Alkohol är nämligen en väldigt stor riskfaktor. I fransk studie visade t.ex. att alkohol där var den näst största orsaken bakom cancerfall, näst efter tobak.

Alkohol ökar risken mest för relativt ovanliga cancerformer som cancer i mun, svalg och struphuvud, men det finns även ett tydligt samband med bröstcancer och cancer i ändtarmen. Även om risken för dessa cancerformer är mindre så drabbas fler personer eftersom dessa cancerformer är så vanliga.

Kunskapen om detta är dock låg i Sverige. Enligt en undersökning från 2010 var det endast 23% av svenskarna som var säkra på att alkoholkonsumtion ökar risken för cancer. Detta var den lägsta siffran av alla EU-länder. Snittet i EU låg på 36%. Cancerfonden informerar om alkoholkonsumtion som riskfaktor på sin hemsida, men innan den nuvarande artikeln från 2011 fanns ingen sån information trots den kända risken.

Cancerfonden rekommenderar på sin hemsida att man ska ”dricka måttligt”, dvs för män max 2 standardglas per dag och för kvinnor max 1 standardglas per dag. Rekommendationen är hämtad från den europeiska koden mot cancer från 2003. Den stämmer dock dåligt överens med framför allt nyare forskning som visar en ökad risk för cancer även vid måttlig alkoholkonsumtion. Den spär också på ”måttlighetsmyten” om att s.k. måttlig alkoholkonsumtion skulle vara riskfritt eller till och med hälsosamt. När det gäller cancer finns det ingen lägsta riskfri gräns utan risken ökar för varje glas. Enligt en nyligen publicerad amerikansk forskningsrapport är måttlig alkoholkonsumtion (dvs den konsumtion som Cancerfonden rekommenderar) orsak till en tredjedel av de alkoholrelaterade cancerfallen(!) Frågan måste lyftas fram mer och på ett korrekt sätt, även om det sticker i ögonen på en del alkoholkonsumenter.

Slutsats:
Sambandet mellan alkohol och cancer är starkt och att det inte finns någon riskfri konsumtion. Ju mindre du dricker desto bättre. Det finns ingen säker konsumtion. Du väljer själv vilken risk du vill ta, men ingen alkoholkonsumtion är riskfri. Kunskapen är låg i Sverige och därför borde detta lyftas fram mer av myndigheter och organisationer.

SLAN, samarbetsorgan för alkoholpolitiska och narkotikapolitiska organisationer, gav ut ett jättebra faktablad i höstas för dig som vill läsa mer.

/Niklas Christerson

Alkoholfritt överallt

I början av 00-talet kom vi i UNF Dalarna på att det var roligt att blanda alkoholfria drinkar. Vi fick dock hintar från IOGT-NTO-medlemmar som var tveksamma till aktiviteten. Alkoholfri drinkblandning är uppenbart en aktivitet som anspelar på alkoholkulturen.

Alkoholfritt vin

Alkoholfritt vin

Häromdagen offentliggjordes att IOGT-NTO påbörjar ett samarbete med en importör av alkoholfria viner. Genom att köpa vinerna så bidrar man lite ekonomiskt till IOGT-NTO. Ett kanske lite oväntat samarbete som troligen hade varit svårt att genomföra under början av 00-talet. När jag såg detta blev jag glad, men tänkte ”hoppas nu inte det är ett företag som också säljer vanligt vin”. I detta fall är det en importör som bara jobbar med alkoholfria drycker.

Det finns förstås fortfarande många i nykterhetsrörelsen som är skeptiska till alkoholfria viner. Detta vin är 0,0, men trots det finns det skeptiker. Att dryckerna anspelar på alkoholkulturen är förstås ett viktigt argument. Det är ju alkoholkulturen vi vill motverka. Men det är just det jag tycker är poängen med de alkoholfria dryckerna. Som nykterist väljer man bort alkohol, man väljer inte bort festliga tillställningar, smakrika drycker och möjligheten att ordbajsa över huruvida en dryck smakar torrt eller beskt. De alkoholfria dryckerna underlättar för många att bli en del av sociala sammanhang utan att dricka alkohol. Det tycker jag är bra.

Det är inte bara i det här sammanhanget som alkoholfria drycker kliver fram. Almedalsdrinken i somras är förstås ett bra exempel. Men också att jag ser mer och mer alkoholfria drycker i livsmedelsbutiken. Då menar jag inte ytterligare en ny smak av Fanta utan drycker som liknar vin, men som inte innehåll någon alkohol.

Trenden med alkoholfria drycker är på frammarsch och det är viktigt för nykterhetsarbetet.

/Oskar Jalkevik

Anmäl alkoholreklam!

Sedan några år tillbaka är det tyvärr vanligt med alkoholreklam i Sverige till följd av en svensk tolkning av EU-reglerna på området. Jag tycker alkoholreklam borde förbjudas igen, men i väntan på att det förhoppningsvis sker kan vi använda de möjligheter som faktiskt finns för att anmäla alkoholreklam som bryter mot dagens regler. Därför följer här information om vilka regler som gäller och hur du anmäler.

Reklam i tryckt media, t ex dagstidningar och tidskrifter
Numera är alkoholreklam tillåtet i tidningar, men drycken som marknadsförs får max innehålla 15 volymprocent alkohol. Annonsen får endast visa produkten och får inte uppmuntra till konsumtion. Dessutom ska 20% av annonsen täckas av varningstext.
Reglerna i sin helhet finns i alkohollagen (kap 7).

Anmälan?
Reklam i tryckt media som bryter mot lagen anmäls till Konsumentverket. För att anmäla behöver du veta vem som stod bakom reklamen, vilken produkt som marknadsfördes och vilket datum du tog del av reklamen. Det finns möjlighet att bifoga bild på reklam. Tänk på att i anmäla motivera så tydligt som möjligt på vilket sätt du anser att reklamen strider mot alkohollagen. Här hittar du KO:s anmälningsformulär.

Reklam på internet
På internet gäller samma regler som för tryckt media, men det finns ingen begränsning vad gäller alkoholhalten. Även denna reklam anmäls till KO.

TV och radio (från Sverige)
I svensk tv och radio är det helt förbjudet med alkoholreklam. Dessa regler kringgås dock av tv-kanaler som sänder från andra länder, t ex TV3 och Kanal 5. Hur du anmäler reklam i dessa kanaler återkommer jag till nedan. Om du utsätts för alkoholreklam i någon av SVT:s kanaler, TV4 eller någon svensk radiokanal är det alltså bara att anmäla. Specifika regler kring reklam i tv och radio finns i Radio- och tv-lagen.

Anmälan?
Anmälan görs till Myndigheten för radio och tv. I din anmälan måste du ange datum, tid och kanal som reklamen sändes, samt vilket företag som stod bakom och beskriva innehållet. Motivera också att du ansåg att det var alkoholreklam och att det inte är tillåtet.
Här hittar du anmälningsformulär.

TV (från utlandet)
Vissa programföretag har etablerats sig i utlandet för att undkomma Sveriges hårda regler om reklam, t ex reglerna om reklam riktad mot barn och alkoholreklam. Några stora kanaler, TV3 och Kanal 5, finns därför i Storbritannien. Att det går att kringgå reglerna på detta sätt beror på EU-regler som innebär att det är ursprungslandets regler som ska tillämpas på TV-kanalernas sändningar. Sedan 2010 finns dock i EU-reglerna en effektlandsprincip som innebär en möjlighet att tillämpa reglerna i det land som tv-programmen riktar sig mot. Under 2011 skedde därför en anmälan av alkoholreklamen i dessa kanaler som har lett vidare till kontakter med brittiska myndigheter. Det finns alltså hopp om att vi helt ska slippa alkoholreklam i dessa kanaler framöver!

Den processen är dock inte färdig, men det finns faktiskt i väntan på det möjlighet för oss i Sverige att anmäla reklam i dessa kanaler om de bryter mot brittiska reklamregler. Dessa regler innebär bland annat att reklamen inte får rikta sig till den som är under 18 år eller innehålla någon person som är en förebild speciellt för personer under 18 år. Det finns också många olika positiva egenskaper som inte får förknippas med alkoholkonsumtion i reklamen och reklamen får inte uppmuntra till ”omåttligt drickande”. De fullständiga reglera finns här på BCAP:s hemsida.

Anmälan?
Anmälan görs till en organisation som heter ASA. De vill först veta om du är privatperson eller företrädare för företag/organisation1 Därefter vill de veta datum och ungefärlig tid, vilken kanal du tittade på och vilket program du tittade på när reklamen visades, samt gärna namn på företaget och produkten. Slutligen får du motivera din anmälan och då bör du så klart ange vilken/vilka regler du anser att reklamen bryter emot och varför. Anmälningsformuläret hittar du här.

/Niklas Christerson

  1. Det ger antagligen högre prioritet att anmäla som privatperson, så gör det. []

Behövs det verkligen fler Systembolag?

När Oskar bloggade om fler Systembolag häromdagen satte det igång många tankar hos mig. Att det är orimligt att aldrig öppna nya butiker är förstås lätt att hålla med om, men det räcker inte att stanna där.

Ett ganska vanligt argument för Systembolaget är att det ger bra utbud och bra service genom t ex duktig och engagerad person. Detta är säkert sant, speciellt när det gäller utbudet på landsbygden. Det är dock ett farligt argument eftersom servicetänkandet aldrig får bli ett självändamål för Systembolaget. Systembolagets främsta syften är att undanröja vinstintresset från detaljhandeln av alkohol, begränsa tillgängligheten och upprätthålla åldersgränser. God service är ett sekundärt syfte, även om det naturligtvis är grundläggande att upprätthålla tillgången på alkohol. Och det behövs för att behålla stödet för Systembolaget bland de som dricker alkohol. Folk accepterar lite krångel för att Systembolaget har goda syften, men kanske inte hur mycket krångel som helst.

Att Systembolaget både ska se till att det finns tillgång på alkohol i hela landet och samtidigt begränsa tillgängligheten är naturligtvis en motsägelse i sig. Det innebär att vi ofta måste göra olika avvägningar för att lösa detta på ett bra sätt. Och då får vi inte glömma att huvudsyftet inte bör vara god service utan god folkhälsa.

Idag finns 421 butiker och ca 520 ombud för Systembolaget. Antalet butiker har ökat under flera år och självbetjänningsbutiker har blivit standard, samtidigt har realpriset på alkohol blivit lägre, serveringstillstånden blivit allt fler och alkoholreklam allt vanligare. Servicetänkandet (och industrins ekonomiska intressen) har vunnit över andra intressen under lång tid. Nu kommer hemkörning som ett nästa steg från Systembolaget.

Det är Systembolagets styrelse som bestämmer när och var en ny butik ska öppnas. Kommunen och polisen får lämna synpunkter, men det är styrelsen som beslutar. Beslutet ska ”grundas på en samlad bedömning utifrån företagsekonomiska och servicemässiga överväganden”. Kanske borde alkoholpolitiska hänsyn tydligare vägas in? Kanske borde kommunen ha mer inflytande?

Det kommer finnas behov av Systembolag på andra platser än där de finns idag och Systembolaget ska ge god service. Frågan bör däremot inte stanna där utan det finns viktiga alkoholpolitiska frågor. Kan en flytt av befintligt Systembolag vara aktuellt? Var är en lämplig placering av butik? Ska butiker i första hand ligga nära där folk bor, nära centrum eller nära stora köpcentrum? Hur många butiker ska finnas? Det är frågor som borde kunna diskuteras och utvärderas ur ett alkoholpolitiskt perspektiv.

/Niklas Christerson

Det behövs fler Systembolag

Förra veckan fick jag ett SMS från en journalist som ville att jag skulle kommentera öppnandet av ett nytt Systembolag. Reflexmässigt tänkte jag förstås att jag skulle vara emot. Sen funderade jag lite. Jag kom inte på vilket Systembolag det kunde gälla. Jag rådfrågade en person med goda kunskaper och ringde sedan upp journalisten.

Det gällde Barkarbystaden, en ny stadsdel i Järfälla kommun. Den nya stadsdelen kommer ha cirka 5 000 bostäder, alltså drygt 10 000 invånare. Ett nytt Systembolag där skulle även bli det närmaste Systembolaget för boende i omkringliggande stadsdelar.

Att över 70 % av befolkningen stödjer alkoholmonopolet är viktigt för dess bevarande. Då behöver Systembolaget vara hyfsat tillgängligt. Att det öppnas nya butiker i en expansiv storstadsregion är fullt rimligt. Att de nya butikerna placeras i nya stadsdelar känns logiskt. De nya stadsdelarna bör ha ungefär samma tillgång till Systembolaget som gamla stadsdelar har. En politik där inga nya Systembutiker ska öppnas är inte konstruktivt och riskerar att minska förtroendet för monopolet.

Detta innebär inte att jag vill se nya Systembutiker överallt i Stockholm. Jag vill inte se ökade öppettider och sänkta åldersgränser. Jag vill inte se en ökad exponering av alkoholdrycker i butikerna. Jag betonade detta för journalisten. Det finns fall där nyetableringar är befogade för att svara upp mot nya behov i samband med befolkningsökning men framför allt nya stadsdelar.

Utelivet är alkoholberoende

Det finns många viktiga instrument för att påverka alkoholkonsumtionen. Ett av de kanske viktigaste är Systembolaget. Systembolaget har många poänger: en av dem är desintresseringsprincipen som innebär att alkohol ska säljas utan vinstintresse. Vinstintresse i alkoholhanteringen leder helt enkelt till högre konsumtion eftersom säljaren drivs av ambitionen att öka försäljningen.

Inom utelivet är det tvärtom. Där finns det direkta vinstintresset och stor alkoholförsäljning för krögare är en ofta en ekonomisk nödvändighet. Jag läste av en slump  om en lokal festival måste ställas in enbart för att möjligheten att sälja alkohol saknades. Alternativet att ha en festival med alkoholfria drycker tycks inte ens ha diskuterats.

Detta beror förstås till viss del på en alkoholnorm som förutsätter att alkohol i vissa sammanhang, men det finns också en reell ekonomisk situation där alkoholen finansierar nöjeslivet. Det är till och med så att krögare kan låna stora summor pengar av alkoholindustrin med löften om att sälja mycket alkohol.

Bra krogverksamhet borde handla om god mat, goda drycker och bra underhållning, men istället hamnar behovet av att sälja alkohol i fokus. Utelivet är alkoholberoende och kräver behandling.

Förutom dagens alkoholpolitiska instrument borde vi därför fundera på hur vi kan skapa incitament för andra sätt att finansiera nöjeslivet. Hur kan politiken stimulera affärsmodeller där alkoholförsäljning är mindre centralt? Kan vi höja alkoholskatten och sänka andra skatter? Finns det andra sätt att finansiera uppstarten av en krog än via alkoholindustrins förhoppningar om alkoholförsäljning?

Jag tror att vi kommer få se en utveckling där alkoholfritt blir mer och mer eftertraktat. Idag är det fler unga som inte dricker alkohol och det borde leda till att de har en lägre alkoholkonsumtion även i framtiden. Dessutom ser vi redan nu hur både efterfrågan på och utbudet av alkoholfritt ökar på Systembolaget. Detta borde öppna upp för möjligheten att tjäna pengar på bra alkoholfritt.

Alkoholnormen är emellertid stark och efterfrågan är inte bara något som uppstår inom den enskilde utan något som skapas av alkoholindustrin och krogbranschen. Därför bör affärsmodeller som inte baseras på alkoholförsäljning uppmuntras och underlättas.

/Niklas Christerson

Cannabisliberaler och deras främsta argument

I dagens gästinlägg lämnar vi alkoholpolitiken för en stund. Dagens gästbloggare Peter Alsén, som är piercare, UNF:are och nykter narkoman, har skrivit ett initierat inlägg om hur cannabisliberaler resonerar och argumenterar.

De flesta av oss har en eller flera gånger stött på någon som tycker cannabis borde legaliseras. I många fall är dessa människor aktiva cannabisanvändare eller så har de vänner som använder cannabis och ”håller med” vännerna i deras cannabisliberala åsikter. Men hur argumenterar de för sin sak och hur kan vi bemöta dem?

Det värsta med dessa argument är att de alla handlar om en sak. Dessa människor vill använda sin drog och de vill inte straffas för det. Detta är allt de vill uppnå. För att lyckas med detta använder de ofta argument som inte alls har med deras eget bruk att göra utan handlar om helt andra saker som de anser ”löser sig” om cannabis blir lagligt.

Ett av de vanligaste argumenten för cannabis är:

1. Om man legaliserar och beskattar cannabis tjänar staten massvis med pengar på det.

Sådana här argument kan låta logiska, men efter ett par sekunders eftertanke inser man att de saknar verklighetsförankring. Vi beskattar alkohol och tobak ordentligt i Sverige,  men inte tjänar staten på detta. Vi vet att alkoholens skador i samhället kostar ca 160 miljarder kronor varje år och alkoholskatten täcker bara knappt 10 % av detta. Med andra ord skulle det aldrig löna sig att legalisera ytterligare en drog, även om vi beskattar den.

Ett argument som håller sig till detta, låt oss kalla det för 1.1:

Skattepengar som nu går till polisen för att ta fast cannabisanvändare kunde gå till andra saker istället.

Detta argument utgår ifrån att en legalisering av cannabis inte skulle föra med sig några som helst lagar och regler utan bara poff! som magi skulle allt vara tillåtet och landet skulle leva i harmoni där alla kunde vara höga som hus hela tiden (såklart utan att det påverkar ditt vanliga liv) och ingen skulle behöva oroa sig om något.

Något som vore mer troligt om cannabis skulle legaliseras är att det skulle införas lagar
om vilka THC nivåer som är tillåtna och vem som ska godkännas för att sälja cannabis och i vilka mängder som får säljas, importeras och så vidare. Ja, en liten bit av skattepengarna hade kunnat gå till andra myndigheter än polisen (exempelvis jordbruksverket som idag reglerar industrihampan) så att de skulle kunna granska all försäljning.

Med andra ord hade vi alltså fortfarande behövt lägga massa skattepengar på polis och andra myndigheter även om cannabisförsäljning skulle vara lagligt.

Dessa argument är typexempel på hur man ser förbi sitt eget cannabismissbruk och
istället försöker ”värna” om samhällets bästa. Dessa argument handlar ju inte alls om att
cannabisliberalen ska få vara hög och ostraffad utan det handlar ju bara om samhällets bästa.
Såklart.  Inte skulle väl en missbrukare ljuga för dig?

Ett annat härligt exempel på detta är:

2. Cannabis behövs så att cancersjuka kan få hjälp!

Medan detta argument till viss del har verklighetsförankring så har jag då aldrig hört argumentet komma från någon som är cancersjuk. Det handlar tydligen inte om att legalisera cannabis för att få vara hög och inte kunna straffas, utan det handlar om att värna om de sjuka. Är det inte fantastiskt hur cannabisliberalen är omtänksam? Bredvid sina cannabiströjor i garderoben ligger det säkert alvedontröjor och iprentröjor också. Allt för att hjälpa de sjuka och svaga i samhället.

Vissa typer av tumörer kan bekämpas med THC medan andra typer av tumörer växer snabbare av THC. Människor med grov MS skulle även de kunna behandlas med THC. Detta betyder dock INTE att cannabis bör legaliseras och rökas av alla. Detta betyder att vi kan utvinna särskilda ämnen ur växten och göra dem till medicin som dessa stackars sjuka kan använda. Detta är inte samma sak som att legalisera cannabis.

I de fall man har lyckats bekämpa tumörer med cannabis så har det gjorts genom att injicera kemikalier från plantan in i tumören. Det har INTE gjorts genom att man ger cancerpatienten 200 joints och låter honom sitta och röka upp dem till tumören är borta. Nej, detta är en väldig skillnad som många cannabisliberaler väljer att ignorera. De hoppar glatt vidare direkt till löpsedeln ”att röka gräs botar cancer”.

När cannabis för medicinskt bruk har legaliserats i flera stater i USA, till exempel i Colorado så började många att använda cannabis. Det är dock ytterst få som faktiskt använder cannabis för att behandla just cancer, starr, MS eller HIV/Aids och andra allvarliga sjukdomar som lagen egentligen skapades för. Helt plötsligt var det många som led väldigt av ”stress” och ”kronisk smärta” och cannabisanvändning ökade kraftigt.1

När en cannabisliberal använder sådana argument är det viktigt att belysa att det är skillnad på att legalisera cannabis för medicinsk bruk och att legalisera det för rekreation.

Nu till det fantastiska argumentet:

3. Det är helt ofarligt!

I början så var det bara ”mindre farligt än andra former av narkotika” och sedan blev det ”det skadar dig inte” och idag är det ”helt ofarligt!”. Detta är väldigt märkligt, särskilt i samband med att THC nivåerna i cannabis har tredubblats sedan 60-70 talet (med andra ord borde argumenten ha gått åt andra hållet).

En intressant grej som inte anses ”ofarlig” är att under första timmen av ett cannabisrus så ökar ofta hjärtrytmen med 20-100 %. I genomsnitt är det 5 gånger högre risk att få en hjärttattack under första 1-3 timmarna av ett cannabisrus.2

Cannabis orsakar även panikångest och om du tidigare lidit av psykiska problem så är du mycket mer mottaglig för att få liknande symtom igen.3

I en undersökning från 1993 så visade det sig att de som använde cannabis sjukanmälde sig oftare, drack mer alkohol (än andra alkoholanvändare) och hade lägre utbildningsnivå än de som inte använde Cannabis.4

Det finns även en större risk att bli lidande av schizofreni eller psykoser om man använder cannabis, men nu skrev jag det magiska ordet: psykos. Detta ord kan få vilken cannabisliberal som helst att hoppa upp och sätta sig och säga ”nah ah” i flera timmar. De kommer kanske även förneka existensen av haschpsykoser och säga att det är en myt skapad av Willy Wonka (eller dylikt trams).5

Sedan har även The British Lung Foundation gjort en studie som visar att tre stycken joints är ungefär lika farligt som 20 cigaretter. Farorna ökar om man röker cannabis ihop med tobak, vilket nästan alltid är fallet.6

Det är lättare för cannabisliberalen att argumentera för något som är ofarligt istället för något som faktiskt är skadligt för kroppen. Men cannabisliberalen misslyckas även här.

Men nu kommer vi till höjdpunkten!

4. Alkohol och tobak är farligare än cannabis och dom är ju lagliga!

Ett klassiskt sandlådeargumentet man ibland använde som femåring: ”men om han får göra si, då borde jag få göra så”. Det handlar ju bara om rättvisa, eller hur? Ska du få ta ett glas vin så ska jag få skjuta heroin (för att låta lite poetisk).

Om man skulle börja jämföra allt med dödsfall av tobak, då skulle ju ingenting längre verka
farligt. Hade vi tillåtit mellanstadieelever att bära skjutvapen till skolan kan jag lova dig att det fortfarande hade slutat med färre dödsfall än vad tobak eller alkohol orsakar. Detta betyder inte att det är en bra idé.

Att prata om hur farligt det är med tobak och alkohol är ju inte ett bra sätt att argumentera för någonting, förutom eventuellt för förbud av alkohol och tobak då.

När en cannabisliberal tar upp detta argumentet så börjar argumenten sina och det är då
cannabisliberalen sätter sig i sandlådan och säger ”ah men durå!” och försöker klaga på
dig som dricker alkohol eller använder tobak. Lyckligtvis för oss (och för dig med kanske?) i nykterhetsrörelsen är detta inte ett problem då vi lätt kan kontra med att vi inte har något som helst problem med att man minskar mängden alkohol och tobak i samhället. Det är ju helt rätt riktning att gå!

Efter detta sjunker cannabisliberalen ihop i sandlådan och gråter och snyftar att ”det värsta som finns att debattera med nykterister, de vinner ju alltid…”

Sista argumentet för dagen:

5. Cannabis är inte beroendeframkallande.

Detta argumentet är väldigt viktigt för cannabisliberalen då man inte kan argumentera
för ”friheten” att använda en drog om samma drog sedan fråntar dig friheten att välja att ta
drogen. Därför är det viktigt för cannabisliberalen att påstå att cannabis inte är beroendeframkallande. Nu råkar det ju vara så att det är fel.

Ungefär 10-30% av de som använder cannabis regelbundet är beroende av drogen medan
ungefär 9% är grovt beroende (”dependent” kontra ”addicted” på engelska). Denna siffra
borde ju varit 0% om argumentet ska hålla, så vi skulle kunna avsluta detta här och nu, men hur roligt vore det?7

THC nivåerna som finns i cannabis var på 60- och 70-talet upp emot 4%. Vilket innebär att en joint på den tiden inte alls var så stark som de är idag. År 2009 så gick genomsnittet av THC förbi 10% i cannabisväxterna och vissa fall upp emot 30%. Detta pga. att man odlat fram den starkaste drogen för att få mest effekt. Detta innebär även att ungdomar idag har lättare för att fastna i ett beroende än vad ungdomar på 60- och 70-talet hade då drogen är ungefär 2,5 gånger så stark. Bara i Sverige fastnar ungefär 1500 personer per år i ett beroende.

Till skillnad från många andra droger är cannabis dessutom mer en del av ens livsstil och image och det är svårt att sluta med något som man byggt del av sin identitet på.

Det var allt för den här gången. Har du fler cannabisliberala argument som du vill ha svar på?

 

Peter CV

Peter Flogger Alsén, född 1988 och uppväxt i Trollhättan under barndomen, senare i Nederländerna och även i Tysklands huvudstad Berlin. Peter är nykter narkoman och spenderar en hel del av sin tid med att debattera narkotikafrågor och föreläsa om narkotika. Han jobbar som piercare i Jönköping där han även är aktiv inom UNF. På 90-talet så spenderade Peter sin tid i trädtoppar, gärna under blåsiga dagar.

 

 

  1. Mer information om cannabisanvändandet i Colorado: http://
    www.mapinc.org/newsnorml/v10/n815/a11.html []
  2. Källa: http://www.drugabuse.gov/publications/drugfacts/marijuana []
  3. Källa: http://www.panicattacks.com.au/articles/mari.html []
  4. Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1311782/?page=2 []
  5. Källa: http://www.schizophrenia.com/prevention/streetdrugs.html []
  6. Källa: http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/2419713.stm []
  7. Lite mer info om beroende: http://www.psychologytoday.com/blog/the-teenage-mind/201012/is-marijuana-addictive []

Hur ser alkoholsituationen ut på din arbetsplats?

Ett ämne som jag själv har funderat mycket på den senaste tiden är alkohol på arbetsplatser. Det är en viktig arena för förebyggande arbete riktat mot vuxna. I söndags gick jag en utbildning i ämnet. Det behöver inte vara så komplicerat som det låter. Några saker som arbetsgivare bör göra:

  • Ha en alkoholpolicy som tar upp frågor som
    • Alkoholkonsumtion på arbetsplatsen
    • Alkoholservering vid fester och representation
    • Åtgärdsplan när en medarbetare har problem med alkohol
  • Se till att chefer och medarbetare vet hur de ska göra när de misstänker att en kollega dricker för mycket alkohol
  • Ha en företagshälsovård som kan fånga upp medarbetare med alkoholproblem
  • Våga prata om det!

En alkoholpolicy kan se ut på många olika sätt och behöver anpassas till förutsättningarna i branschen och på arbetsplatsen. Ibland kan själva processen att ta fram policyn i sig ha en förebyggande effekt då den leder till samtal och väcker tankar hos medarbetare. Finns det någon på arbetsplatsen som har eller har haft problem med alkoholen, vilka signaler sänder det om chefen är den som dricker mest på julfesten, och så vidare?

Arbetsplatsen och kommunen har mycket att vinna på det här arbetet. Produktionsbortfallet, folk som inte jobbar, på grund av alkohol är väldigt stort. Det handlar om allt från att medarbetare är sjuka på måndagen, till att en del förtidspensioneras till följd av sjukdomar, orsakade av alkohol.

Hur ser alkoholsituationen ut på din arbetsplats?

/Oskar Jalkevik

Att sluta dricka alkohol är bäst medicin

För några veckor sedan sände Aktuellt ett inslag som jag har haft svårt att släppa. Inslaget handlade om att personer med alkoholberoende inte alls behöver blir helnyktra utan kan gå över till en så kallad måttlig alkoholkonsumtion.

Problemet med inslaget är flera och att på några få minuter förklara detta komplicerade ämne så att tonvikten blir rätt är förstås inte alldeles lätt. I inslaget klumpas alla typer av alkoholberoende samman och man får lätt bilden av att alla kan lära sig dricka måttligt. Dessutom blandas alkoholister och högkonsumenter samman på ett olyckligt sätt. Det är säkert så att många som idag har en väldigt hög alkoholkonsumtion kan, på egen hand eller med hjälp av terapi, förändra sitt drickande och minska det. Möjligen finns också en grupp med tendenser till alkoholism som kan dricka på ett annat sätt.

Det farliga är om budskapet tolkas som att alla alkoholister kan övergå till att dricka måttligt. Så är av allt att döma inte fallet och ett sådant budskap riskerar att dels trigga återfall och dels göra att de som måste sluta dricka alkohol blir ännu mindre mottagliga för detta budskap. ”Erik” som medverkar i inslaget i Aktuellt får vi inte så mycket information om, men han berättar att han inte ville bli absolutist och att han inte upplevde att han hade så stora problem. Det är dock ytterst få av de som behöver sluta dricka alkohol som inser eller erkänner hur stora problem de har och som vill sluta helt med alkohol. I de flesta fall måste det ju dock vara en del av själva behandlingen att få personen att inse allvaret. Att inse behovet av att sluta dricka alkohol. Nu. För denna grupp patienter finns inget annat alternativ än helnykterhet. I det sammanhanget är budskapet att lära sig dricka måttligt direkt farligt. Många har skador på hjärnan som innebär en livslång sårbarhet och en stor risk för att alkoholberoende triggas.

Det andra problemet som inslaget i Aktuellt pekar på är att det finns en oerhört stark alkoholnorm i samhället som kan göra det svårt att vara nykter. De flesta med alkoholproblem vill säkerligen bara ”vara normala” och i det ingår naturligt att ens första önskan är att ”dricka måttligt”. Att angripa alkoholnormen är viktigt för att underlätta för alla som av någon anledning inte dricker alkohol. Jag har själv upplevt hur personer med alkoholproblem, som varit nyktra en längre period, blivit trugade med argument som ”En öl kan du väl ta”. Vinkeln i Aktuellt-inslaget bidrar tyvärr till stöd för liknande argument och bidrar inte till att ifrågasätta alkoholnormen.

Slutligen innebär fortsatt alkoholkonsumtion rimligen en stor riskfaktor för alla som har upplevt problem att hantera sitt alkoholdrickande på ett bra sätt. Det kanske går att dricka måttligt 4 månader, ett år eller ännu längre, men sen kommer den där dagen då det händer något som leder till att det går överstyr igen. Den risken finns även för den som är helnykter,  men då är den antagligen betydligt mindre. Därför är den bästa medicinen att sluta dricka alkohol.

/Niklas Christerson