Ölskatten i Danmark

Under veckan har politiker i Danmark aviserat en vilja att sänka skatten på öl. Om detta skriver bland annat sajten Allt om öl i ett blogginlägg. Skälet är att danskar i allt för stor utsträckning handlar sitt öl utomlands vilket missgynnar den inhemska ölproduktionen. Tanken på att sänka ölskatten i Danmark är inte ny. När jag googlade på ”ölskatt danmark” så kom exempelvis denna artikel i Sydsvenskan från 2005 upp som tredje träff. Liknande artiklar från hela 00-talet kommer högt i träfflistan.

Som framgår av blogginlägget på Allt om öl så kan detta förstås hota den svenska ölproduktionen och leda till en ännu mer omfattande privatimport av öl, inte minst i södra Sverige. I samma stund som beslutet anses lösa problemet med privatimport i Danmark så förstärker det samma problem i Sverige. Och kedjan är längre än så. Norrmännen åker till Sverige för att handla alkohol. I Tyskland reser många till Polen eller Tjeckien för att köpa billigare alkohol.

Är lösningen att sänka priserna på alkohol överallt? Förstås inte. Finland är ett bra exempel på hur dåligt det kan bli. Sänkningen av alkoholskatten gav en kraftig ökning av alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. Finland höjde sedan skatten igen. Det vore tråkigt om de skandinaviska länderna trasslade in sig i samma problem som Finland gjorde.

Vad är då lösningen? Dels vore det förstås trevligt om alkoholpriserna kunde stiga istället för att minska. Det skulle gynna de länder där alkohol idag är billigt och alkoholkonsumtionen hög. Vi har dock att förhålla oss till skilda löne- och kostnadsnivåer i olika länder. Det blir orimligt om alkohol ska vara lika dyrt i låglöneländer som i höglöneländer. Då blir lösningen helt enkelt gränsreglerna. Mängden alkohol som får föras mellan länder i EU utan att betala alkoholskatt måste sänkas. Det blir ett incitament för att inte åka onödigt långt för att handla sin alkohol. Varje land får in alkoholskatt på den alkohol som konsumeras (och skapar alkoholskador) i det egna landet. Vågar Sverige ta strid för minskade införselkvoter på alkohol?

Ett glas ökar cancerrisken med 7-10%

Nyligen skrev jag om sambanden mellan alkohol och cancer och att kunskapen bland allmänheten tyvärr är låg. Förra veckan släppte Cancerfonden årets Cancerfondsrapport och där har de valt att ägna ett helt stycke åt alkohol, som orsakar tusentals cancerfall i Sverige varje år. Det är glädjande att Cancerfonden väljer att lyfta fram detta och ta ställning för behovet av en restriktiv alkoholpolitik.

Kanske är det också dags för Cancerfonden att uppdatera den rekommendation som finns på deras hemsida som jag tog upp i mitt förra inlägg. I den nya rapporten skrivs tydligt att det inte finns någon säker alkoholkonsumtion med avseende på cancerrisk. Det är mängden alkohol som är avgörande och säkrast är att inte dricka alls. I rapporten hänvisas dessutom till en rad studier som visar att ett litet glas alkohol om dagen ökar risken för bröstcancer med mellan 7 och 10%. I rekommendationen förespråkas däremot en måttlig konsumtion där kvinnor inte bör dricka mer än ett standardglas per dag och män inte mer än två.

Jag hoppas att informationen på hemsidan uppdateras, för det är trots allt den som flest människor läser. Jag hoppas framför allt att Cancerfonden fortsätter att prata om alkohol och cancer. Cancerfonden är duktiga på opinionsbildning och föra fram sitt budskap, vilket förhoppningsvis leder till att fler förstår sambanden mellan alkohol och cancer. Här finns en stor folkbildningsinsats att göra!

Totalförbjud alkohol?

Igår skrev flera lungcancer- organisationer på DN debatt att de önskar att rökning ska  vara förbjudet i Sverige år 2025. Fram tills dess ska fler restriktioner successivt införas. Vi kan konstatera att det än så länge går i den riktningen. Ett foto från gårdagens Metro visar ett exempel på hur politiken blivit mer och mer hårdför mot rökningen.

När jag såg filmen om Olof Palme förvånades jag över att en statsminister kan sitta och röka samtidigt som han blir intervjuad i TV. Attityderna kring rökning har blivit mer restriktiva sedan dess. Hur är det då med alkoholen? Vad skiljer rökning från alkohol?

Det var flera decennier sedan som någon större aktör i den svenska politiken drev förbudslinjen när det gäller alkohol. Inom nykterhetsrörelsen är det tabu att nämna, det var någonting som drevs främst på 1920-talet. Tanken om förbud av alkohol är inte realistisk och skulle inte vara särskilt effektiv.

Dels är det betydligt fler som använder alkohol, jämfört med hur många det är som röker. Rökningen är därför enklare att förbjuda. Dessutom är de direkta konsekvenserna av rökning mer utforskade. På alkoholområdet är konsekvenserna inte lika direkta, det finns många alkoholkonsumenter som inte tar någon särskild skada av alkoholen. De sociala skadorna av alkohol är lätt att tänka att de inte drabbar mig, så jag måste kunna få dricka. Det är enklare att se hur rökningen drabbar alla rökare.

Jag tilltalas förstås av tanken på ett förbud mot rökning om 12 år, eftersom att jag själv inte är rökare. Jag stör mig ofta på att jag dagligen blir en passiv rökare i olika sammanhang. Men det är fortfarande en stor grupp som röker. Jag har svårt att se att den gruppen skulle minska i en sådan stor utsträckning att ett förbud är realistiskt. Jag stödjer fortsatta restriktioner, exempelvis rökförbud vid lekplatser.

Att det ens är möjligt att föreslå förbud mot rökning visar ändå hur långt anti-röknings-organisationer har kommit. På alkoholområdet lär det nog dröja innan någon större aktör vågar föreslå förbud. Istället ska vi även där lägga fokus på att utveckla en effektiv och restriktiv alkoholpolitik. Vi som verkar för en restriktiv alkoholpolitik har mycket lära av anti-tobaks-organisationer.

/Oskar Jalkevik

Unga vill ha det som på riktigt

Igår hörde jag en nyhet om alkoholservering i samband med studentbal på en gymnasieskola i Östersund. Intervjun belyser på ett nästan övertydligt sätt hur alkoholkulturen befästs och förmedlas vidare till de unga. Enligt en skolledare vill de unga ”ha det som på riktigt, som de vuxna har det” och därför måste man skåla i riktig champagne och dricka alkohol. Att det finns vuxna som inte dricker alkohol eller skålar i alkoholfritt bubbel är inte på riktigt, enligt Jämtlands gymnasieförbund.

Skolan har ett viktigt drogförebyggande uppdrag som tyvärr inte alltid tas på allvar. ANT-undervisning är en del, som man kan diskutera hur den fungerar, men en annan del är att skolan ofta möjliggör och ibland, som i det här fallet, till och med marknadsför alkoholkonsumtion.

Skolans verksamhet ska vara trygg, drogfri och öppen för alla. Skolan ska inte utgå från att alla elever dricker eller kommer att börja dricka alkohol. Med dagens kultur är det säkerligen fallet, men med tanke på alla negativa effekter med alkohol är det inget som skolan bör bidra till utan tvärtom förebygga genom att framhålla möjligheten och fördelarna med drogfrihet. Bland eleverna finns de som inte dricker alkohol, de som redan har ett ett problematiskt alkoholdrickande och de som förknippar alkohol med obehag. Just i samband med student och skolavslutning blir förväntningarna om alkoholkonsumtion ännu starkare och skolans roll kan knappast vara att förstärka denna press. Alla som har upplevt studentfirande och skolavslutningar förstår att det inte är MER alkohol som behövs i dessa sammanhang.

Skolan bör agera aktivt för en minskad alkoholkonsumtion bland unga. I det ligger naturligtvis att all skolverksamhet ska vara drogfri och utbildningen bör ha ett normkritiskt perspektiv. Detta borde vara en självklarhet. Nästa steg är att skolan inte bör vara passiv i förhållande till den verksamhet skolan inte ansvarar för, men som möjliggörs av skolan. Det är alltför vanligt att skolledare skyller på att det är elever som är ansvariga för nollningar, lussevakor och skolavslutningsfester. För det är enklast så. Att inte ta ansvar.

Ofta är det emellertid så att skolan tillåter att elever planerar dessa aktiviteter på skoltid, att skoltid används för att marknadsföra festerna, affischer sätts upp på skolan, eleverna får ledigt eller sovmorgon dagen efter eller på andra sätt möjliggör verksamheten. Ibland används till och med skolans lokaler för dessa ändamål. Skolan kan naturligtvis inte förhindra allt och föräldrarna har det yttersta ansvaret, men skolan kan göra väldigt mycket för att motverka supande ungdomar. Gärna i samarbete med föräldrarna.

/Niklas Christerson

Preventionsparadoxen

En alkoholpolitisk modell som jag upplever att det inte pratas så mycket om är preventionsparadoxen. När jag var yngre och lärde mig grunderna i alkoholpolitik togs den alltid upp och jag brukar ha med den när jag själv föreläser om alkoholpolitik. I debattartiklar  är enklare budskap däremot mer framgångsrika och en bakgrundsmodell som preventionsparadoxen kan inte utförligt förklaras. Den som är intresserad av alkoholpolitik behöver dock förstå och vara medveten om preventionsparadoxen.

Preventionsparadoxen i teorin

Preventionsparadoxen i teorin

Ovan är en normalfördelningskurva som jag har hittat på Google. Strunta i siffrorna och se till grafens form. Se den som ett stolpdiagram där vi längst till vänster ser hur mycket alkohol som totalt dricks av den grupp som dricker 0 liter per individ. Den gruppen dricker förstås 0 liter tillsammans. Den gruppen skapar inga alkoholskador (men kan förstås skapa andra samhällsskador) Längst till höger ser vi hur den grupp som dricker allra mest, dricker som grupp. Nu blir det teoretiskt: Den person i Sverige som dricker allra mest, den ”gruppen” dricker ju totalt väldigt lite och skapar därför förhållandevis lite alkoholskador. I mitten har vi grupper som dricker ”mellanmycket”. Det är ganska stora grupper, eftersom de flesta dricker ”mellan”. Det gör att dessa totalt sett har en hög konsumtion och därför skapar dessa som grupp fler skador än den mindre gruppen med högkonsumenter.

Själva idén med preventionsparadoxen är att konstatera att det inte bara är gubbarna på parkbänkarna som skapar alkoholskador, utan dessa skapas av alla alkoholkonsumenter och flest skador skapas av ”mellankonsumenterna”. Genom att rikta förebyggande insatser mot hela eller stora delar av befolkningen så når vi alla grupper och kan minska alkoholkonsumtion och därmed alkoholskadorna. Systembolag, alkoholskatter och reklamförbud är exempel på sådana åtgärder. Utan dessa skulle troligtvis var och varannan dricka lite mera och lite oftare ställa till det för sig på fyllan. Det är inte bara de allra värsta missbrukarna som gör dumma saker på fyllan.

Dessutom tillhör många av framtidens högkonsumenter idag gruppen ”mellankonsumenter”, vilket blir ännu en anledning till varför förebyggande insatser behöver riktas till hela befolkningen.

Många resonerar på ett annat sätt, inte minst alkoholproducenter. Jag har ibland hört argument i stil med ”Nej men om folk bara köper öl från mitt varumärke, vi vill ju inte att människor ska förknippa vår dryck med fyllestök”. De pratar bara om de allra tyngsta missbrukarna och problem som kretsar kring dem. Dessa personer bortser ifrån, eller känner inte till, preventionsparadoxen och att det är väldigt många personer bidrar till alkoholskadorna i det lilla. Utan en restriktiv alkoholpolitik skulle de vara ännu fler och dricka mer.

En parallell som Sven Wåhlin skrev på Twitter förra året (här och här) var detta med elektricitet. 10 000 volt är drygt 40 gånger fler volt än 230 volt. Frågan är då ifall ifall 40 gånger fler personer i Sverige dör eller skadas av en stöt på 10 000 volt, jämfört med en stöt på 230 volt. Så är förstås inte fallet. Då de flesta av oss lever nära 230 volt dagligen så är det förstås fler som dör eller skadas av stötar på 230 volt. Parallellen kan tyckas långsökt, men ringar ändå in vad det handlar om.

Fundera på preventionsparadoxen. Du behöver inte rabbla den i alla alkoholpolitiska sammanhang, men ha den i bakhuvudet som stöd i ditt alkoholpolitiska arbete.

/Oskar Jalkevik

Dags för neutrala förpackningar?

En produkts utseende är när det gäller många typer av produkter en viktig marknadsföringskanal. Produktens utseende kan bidra till att skapa intresse för produkten, göra produkten attraktiv och påverka konsumenten i butik att välja just den produkten från hyllan.

Detta är ett aktuellt ämne på tobaksområdet där regler kring detta diskuteras för att motverka marknadsföringen av tobak och ungdomars intresse för tobaksvaror. Australien var först ut med att införa neutrala tobakspaket. De är enfärgade, innehåller namnet på märket med liten text och är täckta av varningstext och varningsbild. Nu diskuteras liknande åtgärder i en rad länder och har även diskuterats i samband med det nu aktuella förslaget till nytt tobaksdirektiv i EU.

Alkohol är en annan vara där utseendet ofta ges stor betydelse med designade flaskor och  snygga etiketter. Samtidigt är alkohol den tredje vanligaste orsaken bakom sjukdom och för tidig död i Europa. Så varför inte lära av tobakspreventionen? Aktuella förslag på tobaksområdet borde även väcka intresse för den som vill minska alkoholens effekter.

Neutrala flaskor, enkla etiketter, varningstexter och eventuellt varningsbilder. Varför inte?

Här är en brittisk video om barns syn på cigarettpaket. Rimligen kan alkoholflaskorna ha samma lockande effekt.

/Niklas Christerson