Ett annat valborgsfirande är möjligt

Idag är det valborgsmässoafton och runt om i landet ett traditionsenligt firande av vårens ankomst. Traditionerna ser olika ut på olika håll. Där jag växte upp var valborg ingen stor grej. Det tändes lite brasor och inne i stan ordnades det nog en och annan alkoholbaserad aktivitet, men jag tänkte inte särskilt mycket på det.

Det var först när jag flyttade till Uppsala och blev student som jag förstod att valborg på gott och ont kan vara något mycket större. Här pågår festen inte bara under själva dagen utan i flera dagar innan och med sin kulmen på sista april. Jag minns min första valborg i Uppsala. Jag bodde ute i Stenhagen, ungefär fem kilometer utanför centrum, och på natten cyklade jag hem från stan. Cykelvägen mellan Uppsala centrum och Stenhagen går via den (ö)kända studentförorten Flogsta. Jag minns upplevelsen som både kaosartad och obehaglig. Vägen hem kantades nämligen av fulla studenter. De hade säkert varit glada på dagen, men nu var de flesta inte alls glada. Det var folk som spydde eller grät, uppretade skrik och någon som ramlat med cykeln. Det var helt enkelt baksidan av Uppsalas valborgstradition och den var mycket obehaglig. Det som händer här i Uppsala på sista april är verkligen extremt på många sätt och tyvärr också när det kommer till konsumerande av alkohol.

Runt valborg uppmärksammas främst att ungdomar under 18 år dricker alkohol och att det är viktigt att motverka langning. Detta är sant, men min upplevelse handlar om studenter och en destruktiv alkoholkultur där människor över 18 far illa och den behöver också uppmärksammas.

Valborgsfirandet är en folkfest i Uppsala med många traditionsbundna aktiviteter. Den tråkiga sidan av det är att alkoholen tar så stor plats. Uppsalas studentliv har överhuvudtaget en stark alkoholnorm. Många som kommer till Uppsala som studenter förändrar sig alkoholdrickande och många börjar dricka mer, eftersom studentlivet i hög grad kretsar kring alkohol. Jag hoppas dock att detta kan förändras. Att festen ska vara kvar, men att det är lika naturligt att inte dricka alkohol som att dricka alkohol och att festen, inte alkoholen, står i centrum. Då blir valborg en trevligare och mer inkluderande fest för alla. Själv har jag varit med och arbetat med projektet Terminsstart Uppsala som handlar om att skapa ett mer inkluderande studentliv genom att ifrågasätta de normer som idag gäller i studentvärlden, bland annat alkoholnormen. Terminsstart Uppsala fokuserar i första hand på just terminsstarten som är de nya studenternas första möte med studentlivets alkoholkultur, men tanken är att om denna kan förändras så kommer detta att påverka även andra studenttraditioner.

Jag är faktiskt rätt övertygad om att studentlivet kommer förändras. De senaste åren har vi nämligen sett hur andelen nyktra ungdomar bland niondeklassarna ökar. Vi vet inte hur deras förhållande till alkohol kommer att se ut när de kommer till universitetet, men gissningsvis kommer fler att vara nyktra och fler att dricka mindre alkohol. Redan nu behöver så klart arbeta för ett mer inkluderande studentliv och mindre alkoholcentrerat studentliv. Det är också en tanke för alla aktörer i studentvärlden om de vill fortsätta att vara attraktiva miljöer för en stor del av framtidens studenter.

Som avslutning vill jag passa på att önska ett trevligt valborgsfirande. Ha kul och ta hand om varandra. För mig inträffar dock en betydligt viktigare dag imorgon, första maj, så jag tar tillfället i akt att även önska en glad första maj!

/Niklas Christerson

En del olikt, en del gemensamt

För några dagar sedan diskuterade Oskar Jalkevik alkoholpolitik med Jonas Lundgren på Twitter. Jonas är ölskribent, men samtidigt för en restriktiv alkoholpolitik med Systembolag och höga skatter. Vi har därför gett Jonas möjlighet att som gästskribent på bloggen skriva om alkoholpolitik ur sitt perspektiv.

När jag fick frågan om jag ville gästblogga på Alkoholpolitik.se var det i egenskap nästan i egenskap av vandrande självmotsägelse. Anledningen var att jag är verksam som ölskribent och dessutom förespråkar en restriktiv alkoholpolitik. Detta var en väldigt intressant utgångspunkt. Inte för mig kanske utan snarare för nykterhetsrörelsen.

Nej, jag är inte nykterist, ganska långt därifrån. Det följer med min verksamhet som läsaren säkert förstår. Jag är ölskribent på siten Allt Om Öl och driver dessutom Kurirens Ölblogg för Norrbottens-kurirens räkning. Dessutom medlem i Svenska Ölfrämjandet och organiserad i Skandinaviska Ölskribenters Förening. Jag fick intrycket att Oskar Jalkevik ville ställa mig lite mot väggen. Han ansåg att vi borde ha ett snack om alkoholpolitik. Jag meddelade helt frankt att jag delar mitt partis värderingar i alkoholpolitiska frågor. Jag är aktiv i vänsterpartiet. För mig handlar alkoholpolitik om att försvara Systembolagets monopolställning, beskatta alkohol och jobba för en bättre upplysning om alkohol. Jag tycker inte att det finns någon större motsättning mellan den verksamhet jag själv bedriver som ölskribent och den verksamhet nykterhetsrörelsen bedriver. Vi är båda del av en upplysningsrörelse om alkohol.

På 90-talet började Nynäshamns Ångbryggeri att brygga öl. De är nu ett av Sveriges äldsta hantverksbryggerier. För något år sedan gav de ut boken Allt utom en stor stark. Titeln säger ganska mycket om vad min verksamhet som ölskribent handlar om. Jag har kollegor som håller med mig i detta och sådana som inte håller med. Men att skriva om öl och om dryckeskultur handlar också för mig om att förändra svenskarnas dryckesvanor. Så vitt jag vet är det ett mål som delas av nykterhetsrörelsen. Förändra dryckesvanorna. För mig handlar det om att försöka få in ett tänk i medvetandet hos läsarna som utgår ifrån att öl är en smakupplevelse snarare än en upplevelse av berusning.

Med detta sagt, i alkoholpolitiken tror jag att vi kan förenas om ganska mycket. Jag upplever inte att den motsättning som jag tror att Oskar Jalkevik, för all del med glimten i ögat, ville locka fram, är så djup som den i förstone kan verka. Jag har en alkoholpolitisk agenda som handlar om att ”slå” mot storproducenterna. Det är inte svårt att dricka 12 Åbro Kung. Det är den typen av supande den svenska ölkulturen idag till viss del går ut på. Det vill jag ha bort.

Jag upplever samtidigt att alkoholens skadeverkningar är ett ämne som den svenska ölkulturens förkämpar inte är helt främmande för. Som exempel kan nämnas den bild på en alkoholists lever som tronar i Närkes Kulturbryggeris lokaler som en påminnelse om vad som han hända om man dricker för mycket.

En av vägarna till att få Sverige att anamma en sundare dryckeskultur går självklart genom hantverksbryggeriernas gärning. Thomas Bingebo på Oceanbryggeriet föreslår i senaste numret av Svenska Ölfrämjandets tidning Maltesen en progressiv beskattning av bryggerier. Det finns ett stort problem i hur stora bryggerier och små bryggerier behandlas på samma sätt. Detta är en av orsakerna till att stora bryggerier kan producera stora volymer som säljs billigt vilket i förlängningen skapar såväl en dålig ölkultur som ett mer utbrett supande.

Något jag tror är centralt för att skapa en sundare och bättre, mer intressant, ölkultur i Sverige är också att vi måste göra något åt priskriget som just nu blossar upp mellan Danmark och Tyskland och som innebär en ökad införsel till Sverige av importerad billig öl. Redan idag är var tredje öl som drycks i Sverige vare sig från Systembolaget eller krogen utan från privatimport eller smuggling. Vad såväl nykterhetsrörelsen som rörelsen för en bättre och mer mångfasetterad ölkultur måste göra är att ställa kravet på vår regering att man gör något åt denna ström av alkohol som närmast okontrollerat flödar in i Sverige och som dessutom ofta gör det via kriminella nätverk.

En sista påpekan som kanske kan vara intressant även ur ett nykterhetsperspektiv är subventionering för inköp av alkoholcentrifuger till hantverksbryggerierna. Många bryggerier i Sverige idag vill kunna göra gott och smakrikt alkoholsvagt och alkoholfritt öl. I bryggprocessen uppstår alkohol men den går att ta bort eller minska. Den vanligaste metoden för att få ner volymprocenten är genom att centrifugera ölet. Denna utrustning är dock väldigt dyr och de flesta hantverksbryggerier har inte ekonomi nog att göra detta. En subventionering för inköp av denna typ av utrustning skulle vara gynnsamt såväl för folkhälsan som för en smakrik ölkultur för lågalkoholhaltig såväl som alkoholfri öl.

Jonas LundgrenJonas Lundgren född 1991 och uppvuxen på Lidingö utanför Stockholm. Jonas är ölskribent för Allt Om Öl och Norrbottens-kuriren. Han är också aktiv i Vänsterpartiet, främst inom kulturpolitiken. Han sitter i redaktionen för den socialistiska tidskriften Clarté. Jonas är dessutom förbundsordförande för Unga Republikaner.

Alkohol på flyget

När jag var 19 år var min familj på chartersemester till Teneriffa. På flyget hem var det en passagerare som drack mycket alkohol och blev mer och mer berusad. Det märktes att personalen blev irriterad på honom men de insåg nog att det inte var någon ide att gå i konfrontation med honom. När vi landade så reste han sig upp och började plocka ner sin väska samtidigt som planet bromsade in på landningsbanan. Det var inte så populärt.

I en artikel i Aftonbladet hänvisas till en undersökning som visar att 63 % av resenärerna skulle föredra ifall flygningarna är helt alkoholfria. Många upplever att det är jobbigt med berusade medresenärer. Jag förstår att det kan vara jobbigt för andra resenärer, men problemet är större än så.

Det handlar ju även om flygsäkerhet. Att en full passagerare ställer sig upp mitt under landning är inte så säkert. Att berusade passagerare kan bli våldsamma och hotfulla är inte så säkert. Det är liksom inte bara att stanna till och få hjälp av polisen om det blir problem med en full passagerare. Jag tänker också på ordet trygghet. Den upplevda tryggheten. Jag känner mig mindre trygg på flyget när en passagerare är kraftigt berusad och personalen verkar osäkra på hur dem ska hantera passageraren. Det ger en väldigt dålig arbetsmiljö för personalen ombord.

Som alltid annars när alkohol diskuteras så är det i de flesta fall inget problem. De flesta flygresenärer väljer att inte alls dricka alkohol under resan och bland dem som dricker så gör de allra flesta det med måtta. Är det rimligt att den gruppen måste avstå sin möjlighet att dricka alkohol på flyget, för att förbättra arbetsmiljön, säkerheten, trygghet samt lugn och ro på alla flygningar. För mig är svaret ja. Runt flygning finns det så många andra restriktioner, exempelvis förbudet mot att ha påslagen mobiltelefon. Troligtvis är alkohol en större risk än mobiltelefoner på flygplanen men vi får alla glatt låta bli att ringa och SMS:a när vi flyger, på samma sätt som vi måste följa regler kring storlekar på vätskebehållare och så vidare.

Att öka tryggheten/säkerheten ytterligare med förbud mot alkohol på flyget är fullt rimligt. Jag antar att det krävs en internationell överenskommelse för att få till en sådan lösning.

/Oskar Jalkevik

Helt avdramatiserat

Att avdramatisera alkohol är ett argument som ofta används av föräldrar som bjuder sina barn på alkohol. Det är något som Systembolaget tagit fasta på i sin senaste reklamkampanj som alla utgår från att avdramatisera alkohol faktiskt inte funkar. De barn som blir bjudna på alkohol hemma väljer att dricka mer alkohol än de som inte får alkohol hemma.

Filmerna är gjorda med humor och jag gissar att tanken är att budskapet lättare når målgruppen om den först får sin uppfattning bekräftad för att sedan med en humoristisk knorr får veta att ”Så här funkar det nästan aldrig”. Jag tror att det är klokt och tycker att filmerna är ganska roliga.

Systembolaget har som en del av sitt uppdrag att ägna sig åt upplysning om alkohol, men ska man vara kritisk kan man förstås fråga sig vilken nytta den här typen av filmer har. Forskningen visar generellt att annonskampanjer och liknande har mycket liten faktisk effekt på alkoholkonsumtionen. Därför bör vi vara kritiska när vi hör att upplysning och kampanjer kan ersätta mer effektiva alkoholpolitiska instrument såsom monopol eller hög alkoholskatt. Det betyder däremot inte att kampanjer i sig är fel. Kampanjer välanpassade för en målgrupp kombinerat med åtgärder som påverkar tillgängligheten kan vara nytta. Just föräldrar är också en viktig målgrupp och en målgrupp som visat sig ha betydelse. Om just annonskampanjer riktade till föräldrar är mer effektiva låter jag vara osagt, men åtminstone har andra förebyggande projekt som handlar om att påverka föräldrarnas attityder till sitt eget och sina barns alkoholdrickande visat sig ha mer effekt än t ex ANT-undervisning i skolan.

Detta är också uppenbart en grupp som behöver nås av information. Samtidigt som vi vet att de som får alkohol hemma dricker mer så uppger var tredje 15-åring att de har fått smaka alkohol hemma. Det är inte heller ovanligt att föräldrar köper ut alkohol till sina tonåringar. Så visst är det viktigt att på olika sätt försöka påverka föräldrarna. Om föräldrar i stället för att möjliggöra motverkar alkoholdrickande bland unga är mycket vunnet.

Här är en av filmerna:

Övriga tre filmer kan ses på Systembolagets youtube-kanal.

Alkoholreklam i Europa mer tillåtet än tobaksreklam i Europa

I fredags var jag på ett seminarium om alkoholreklam i Europa. På seminariet diskuterades flera perspektiv på alkoholreklamfrågan. Det var ett perspektiv som jag fastnade lite extra för. Jämförelsen mellan alkoholreklam och tobaksreklam.

EU har mycket hårdare regler för tobaksreklam. Det är i princip förbjudet i medier som når flera medlemsstater. På alkoholreklamområdet vet vi alla hur det ser ut. Orsakerna till detta kan vara flera. Andelen alkoholkonsumenter kanske är högre än tobakskonsumenter. EU har mer alkoholproduktion är tobaksproduktion. Skadorna från tobak kan uppfattas direktare än alkoholskadorna. På seminariet hävdades dock att skadorna av alkohol på totalen är värre än dem från tobak, ändå är inte alkoholreklam lika hårt reglerat. Jag själv ogillar skarpt tobak och ser att det logiska är att båda dessa produkter motarbetas i form av reklamförbud.

När EU började arbeta med folkhälsofrågor i början av 90-talet var tobaksmarknaden oreglerad på EU-nivå. För de som ville se förbud mot tobaksreklam var det förstås en hård fight, men vi kan konstatera att de lyckades. Är det möjligt att EU inför lika hårda lagar mot alkoholreklam? Det finns förstås mycket att vinna på det.

Jag är inte den som följer alkoholpolitiken på EU-nivå allra närmast. Jag kan dock tycka mig se en viss rörelse där EU blir mer förstående för alkohol som ett folkhälsoproblem. Jag kan förstås hoppas att den rörelsen fortsätter och kanske till och med accelererar. Dock känns det inte troligt att EU i närtid inför lika hårda lagar mot alkoholreklam som mot tobaksreklam.

Något som jag tycker känns än mer viktigt är att vi (medlemsstater) som vill slippa alkoholreklam ska kunna göra det. TV-bolagen ska förstås få ha sina kontor och sändare placerade vart de vill, men det måste vara mottagarlandets lagstiftning som styr innehållet och utformningen av reklamen. Det är inte bara Sverige som har intressen att skydda. Många länder i EU har lagar kring hur reklam får vara utformad och borde vara intresserade av att dessa lagar ska kunna upprätthållas!

/Oskar Jalkevik

Alkoholpolitik är viktigare än narkotikapolitik

Uppdatering: Jag har i efterhand insett att inlägget kan tolkas på ett olyckligt och icke avsett sätt och vill därför klargöra några saker. Det som inte framkommer tillräckligt tydligt är att inlägget är skrivet ur ett IOGT-NTO-perspektiv (eftersom frågan diskuteras inom IOGT-NTO och jag är aktiv där). IOGT-NTO arbetar med såväl alkohol som narkotika och måste ibland göra prioriteringar av resurser, vilket jag funderar lite kring. Jag tycker naturligtvis inte att någon ska sluta arbeta med en viss fråga för att det finns ”viktigare frågor”. Alla frågor är viktiga. Ett argument som först fanns med i texten nedan, men som jag sedan redigerade bort var just att en anledning för IOGT-NTO eller den här bloggen att fokusera extra på alkoholpolitik är just att det finns många krafter som står bakom en restriktiv narkotikapolitik, men jag upplever att färre driver en radikal alkoholpolitik. 

På ett årsmöte nära mig diskuterades i helgen frågan om alkoholpolitik är viktigare än narkotikapolitik eller om båda är lika viktiga. Självklart kan man säga att båda är viktiga, men i slutändan kommer vi dock bli tvungna att göra prioriteringar. Vi har tyvärr inte obegränsat med tid och resurser. Det går naturligtvis att lägga lika mycket tid och resurser på alkoholpolitik som på narkotikapolitik, men jag tänker argumentera för att det finns goda skäl att fokusera på alkoholpolitik.

1. Alkohol skapar större problem för samhället

Alkohol är vår legala drog som används av ungefär 90% av befolkningen. Denna stora utbredning innebär att problemen med alkohol, på en samhällsnivå, är mycket större än de problem narkotika skapar. Det är fler som dör, skadas och far illa av alkohol än av andra droger.

2. Alkoholpolitik är narkotikapreventivt

Det finns en mängd studier som visar på samband mellan alkoholkonsumtion och narkotikakonsumtion. Hög alkoholkonsumtion är en riskfaktor för att även börja använda narkotika. Om vi minskar alkoholkonsumtionen, eller minskar antalet högkonsumenter av alkohol, kommer det alltså troligen ha positiv effekt på missbruket av narkotika.

3. Motståndaren är välorganiserad

Alkoholindustrin har stora ekonomiska resurser och använder en hel del till just lobbying för liberalisering av alkoholpolitiken. De för fram sina åsikter om mindre restriktiv alkoholpolitik i alla tänkbara forum. De betalar forskare för forskningsrapporter, de driver projekt för att skapa good-will, de tar fram skolmaterial om alkohol och så vidare. För att möta detta krävs det att vi är många som argumenterar emot och många som avslöjar industrins arbetsmetoder och deras verkliga målsättningen, nämligen att sälja mer alkohol. Visst finns en lobby för narkotika, men eftersom narkotika är förbjudet har den inte samma resurser och kan inte agera öppet för sin sak.

4. Hoten mot en restriktiv alkoholpolitik är överhängande

Denna punkt hänger naturligtvis delvis ihop med föregående, men handlar också om det politiska och folkliga stödet för restriktiv politik. Stödet för en restriktiv narkotikapolitik är starkt både i befolkningen och bland de politiska partierna, även om det naturligtvis finns en del oroande tendenser. När det gäller alkoholpolitik är läget mer svajigt. Det finns en större grupp som inte ser vinsterna med en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Det finns politiska förslag som monterar när den restriktiva politiken. Vi måste förklara de alkoholpolitiska sambanden och varför politiken ska bygga på monopol, höga åldersgränser, höga skatter och alkoholhantering utan vinstintressen.

/Niklas Christerson

Alkohol i social omsorg

Tidningen äldreomsorg

Jag skrev i Tidningen Äldreomsorg nr 6 2012

Mitt jobb på tankesmedjan Nocturum innebar att jag under slutet av våren och början av hösten 2012 jobbade med ämnet alkohol och äldreomsorg. När det var klart så fick jag ett skrivjobb för tidningen äldreomsorg där jag skrev större delen av innehållet till deras temanummer om just alkohol och äldreomsorg. Jag har nu tre föreläsningar inplanerade i ämnet alkohol och social omsorg (inte bara äldreomsorg utan även gruppboenden och dylikt). Det känns väldigt roligt.

Kärnfrågan är balansgången mellan de boendes möjlighet att styra sitt eget liv och omsorgens ansvar för de boendes hälsa. I de allra flesta fall är inte detta något problem men det finns människor inom äldreomsorgen som har har problem med alkoholen och där omsorgen behöver agera. Omsorgen kan inte förbjuda någon att dricka alkohol men bör i större utsträckning diskutera alkoholfrågan, med brukaren, med kollegorna, med arbetsledningen och framför allt den medicinska personal som finns i omsorgen. Det är dessa som i slutändan behöver göra bedömningen kring hur stort ett problem är och hur omsorgen bör hantera det.

Jag mötte en äldreomsorgschef i höstas som berättade om ett intressant exempel. En boende ville dricka alkohol samma tid varje dag och chefen förstod inte varför. En dag tog chefen med sig vederbörande på en utflykt några timmar före den tid då brukaren brukade vilja dricka alkohol. Denna dagen efterfrågades ingen alkohol. Det är förstås inte alltid lösningen, men är ett exempel på hur alkoholfrågan kan hanteras utan moralism eller tvång utan med en konstruktiv åtgärd.

Alkoholkonsumtion bland äldre ökar, särskilt bland kvinnor. Vi har att se fram emot ett ökat behov av alkoholkompetens inom äldreomsorgen. Är äldreomsorgen redo för det? Och: Är missbruksvården redo för det? Jag har tyvärr mött många som beskriver hur tillgången till missbruksvård kraftigt minskar för äldre människor, oavsett om det är personer med ett långvarigt missbruk eller dem som har ökat sin alkoholkonsumtion på senare tid. Kanske betraktas dem som ”hopplösa fall” eller icke lönsamma för samhället då dem snart ska dö? Åldersdiskriminering inom missbruksvården måste upphöra.

Varför är det bra med monopol?

Ett av Sveriges viktigaste alkoholpolitiska instrument är alkoholmonopolet, det vill säga att Systembolaget har monopol på detaljhandel av alkohol som är starkare än 3,5%. Bakgrunden till det svenska monopolet hittar vi i 1800-talets alkoholpolitik. Under 1800-talet höjdes allt högre röster för en starkare kontroll av alkoholhanteringen. Det första bolaget bildades i Falun 1850. Syftet var att minska superiet genom att undanröja vinstintresset i alkoholförsäljningen och använda överskottet från försäljningen till för staden nyttiga och välgörande ändamål. Ungefär samma anledningar som idag alltså. Senare spred sig systemet med lokala alkoholmonopol över landet, men skälen var nog lika ofta ekonomiska som alkoholpolitiska. Fram till 1955 var alkoholmonopolen fortfarande lokala, men detta år skedde en stor omläggning av alkoholpolitiken och en del av omläggningen var bildandet av ett rikstäckande monopolbolag.

Systembolaget är alltså en gammal idé. Är den således mossig och omodern? Är det dags att gå vidare?

Om vi ser till modern alkoholforskning är svaret nej. Monopol är än idag ett mycket bra verktyg för att begränsa konsumtionen och därmed skadeverkningarna. De effektivaste sätten att minska skadorna av alkohol är pris, begränsning av tillgängligheten och åldersgränser. Systembolaget är en garant både för begränsad tillgänglighet och upprätthållna åldersgränser.

Idag finns monopol på detaljhandel av alkohol i flera amerikanska delstater, Kanadas provinser samt i de nordiska länderna. Eftersom det har funnits monopol som idag är avskaffade har det gjorts en del forskning kring vad som händer när monopol avskaffas. En sammanställning av dessa studier visar att medianvärdet för försäljningsökning är 44%. Att avskaffa svenska Systembolagets monopol har beräknats leda till en konsumtionsökning med 37%.

När det gäller åldersgränser visar Systembolagets egna kontroller att ålder fungerar i över 90% av fallen. Det kan jämföras med de återkommande kontroller som UNF gjort av ålderskontrollen på folköl bland privata försäljningsställen så fungerar kontrollen ungefär 50% av gångerna. Det ger oss åtminstone en fingervisning om hur det skulle fungera om starköl, vin och sprit såldes i matbutiken.

Två andra exempel på förändringar av försäljningskontrollen i Sverige är införandet av mellanöl i matbutikerna som under 12 år ökade konsumtionen av öl med nästan 100%, samt den konsumtionsökning på 3,7% som uppskattades i samband med att Systembolaget införde lördagsöppet.

Än idag finns det alltså goda folkhälsoskäl att behålla monopolet. Det blir lite krångligare att köpa alkohol, men samtidigt innebär det att färre drabbas av alkoholens baksida.

/Niklas Christerson

Måste jag åka till Dubai för att få alternativ?

Efter några veckor utan gästbloggare på lördagen så skriver iadg Andreas Ek-Sarfraz, ansvarig för företagsrelationer och insamling på IOGT-NTO, om det alkoholfria utbudet Dubai.

Jag kom precis tillbaka från Dubai, denna mellanösterns pärla. Det är ett fantastiskt land med en hel del kontraster. En modern bilpark och ”Inception”-liknande byggnader blandat med öken och kulturella stoltheter gör det verkligen till en upplevelse att besöka.

Men den största upplevelsen var ett annat fenomen: ett fungerande samhälle helt utan påverkan av alkoholreklam och alkoholnormen. Knappt en enda gång under våra 10 dagar såg vi alkohol eller reklam för alkohol. Vanligtvis brukar jag påminnas om mitt arbete flera gånger dagligen sju dagar i veckan då alkoholen är en ständigt påminnande faktor i vårt samhälle idag genom ”cool marknadsföring” och subtila meddelanden/lögner om att livet blir bäst med sprit.

Mina upplevelser och känslor runt detta gjorde mig både glad och ledsen. För en nykterist/absolutist så är Dubai ett perfekt resmål. Det finns ett utbud av alkoholfritt som överträffar de vildaste fantasierna. Du har mer alternativ att se fram emot när du går till snabbköpet, restaurangen, kaféet osv. Du kan beställa fantastiska ”mocktails” som jag aldrig sett eller smakat i Europa. Och så är det på i princip alla ställen där mat och dryck serveras.

För att förstå känslan, tänk så här: du går ner till din lokala affär och har framför dig en kyldisk med 10-15 sorters läsk, tiotalet vatten och en myriad av juicer. There is no end to the possibilities. Nu pratar jag inte om varianter av ”de tre sorters läsk” vi har här, utan verkligen 10-15 OLIKA läskedrycker. Detta är angenäma problem som jag önskar jag hade. Vidare så kunde man vara ute sent på kvällarna utan risk eller rädsla för att stöta på påverkade personer och/eller hamna i bekymmer pga. andras alkoholvanor. På restauranger och uteställen var det lugnt och stilla, men folk hade bevisligen roligt ändå om man går på alla glada miner och skratten från både turister och invånare.

Det som gör mig ledsen är det faktum att jag måste resa 7 timmar i flyg för att kunna uppleva detta. I Sverige nöjer man sig med ”3 sorters läsk” och 2 sorters vatten för nykterister. De gånger en alkoholfri drink blandas är den sällan mer spännande än 2 sorters juicer som blandats plus att bartendern ser oerhört plågad ut. Enligt en artikel i Accent nyligen så utforskade man det alkoholfria alternativen i krognatten och då var det också en del fnitter och allmän förvirring över alkoholfritt. När jag kommer hem och ska anpassa mig till hur vi har det här, så känner jag en uppgivenhet och en tomhet. Allt det roliga tog slut, ungefär. Nu VET jag hur det kan se ut i utbudet. Vidare funderar jag över vad som behöver göras för att vi ska få ”äkta frihet” som nykterister. Vad krävs för att vi ska få det breda utbudet som bevisligen finns där ute i stora världen? Vad kan göras för att bredda utbudet för nykterister och andra som avstår alkoholen av diverse skäl? När blir vi viktiga?

Där ligger en del av vår utmaning. Där ligger en del av arbetet att bryta alkoholnormen. Det går, och jag vill uppleva det här hemma också.

/Andreas Ek-Sarfraz

Lite fakta:

I Dubai (gäller visserligen alla sju emiraten i Förenade Arabemiraten) så får alkohol endast serveras av licensierade restauranger, nattklubbar, pubar och privata sammankomster och då till turister. Åldersgränsen för alkohol är 21 år. Det är nolltolerans vad gäller bilkörning påverkad.

Förenade Arabemiraten är ett muslimskt land, så avhållsamhet från alkohol och andra droger är ett naturligt inslag och på inga sätt en jobbig ”uppoffring”. I emiraten Sharjah (som kallas för ”the dryemirate”) så kan man helt enkelt inte köpa alkohol någonstans. Det är dock inga problem att dricka alkohol innanför husets fyra väggar i detta emirat.

AndreasAndreas Ek-Sarfraz, gift, född 1980 och uppväxt i Sölvesborg. Andreas är idag Ansvarig för företagsrelationer och insamling på IOGT-NTO. Tidigare har han varit ledare för Internationella Gruppen och ledamot i Ungdomsdistriktsstyrelsen inom RKUF Kristianstad. På 90-talet var han engagerad i arbetet för en bättre värld för alla i gymnasieskolans antirasismgrupp

En 22 årig missbrukare började prata med mig på stan

Igår fick jag en present i form av en gammal jacka från UNF med texten ”Kamp mot droger”. Jackan passade perfekt i det rådande vädret då jag faktiskt samma dag hade tänkt att jag saknar en lagom tjock vårjacka. Jag hann inte bära den mer än cirka 50 meter innan en kille kommer fram till mig utanför Klara södra kyrka i Stockholm och ville prata. Jag var först osäker ifall vi kände varandra, men han berättade att han bara hade sett texten på min jacka och ville prata om sitt eget drickande.

Han berättade att han är 22 år gammal och dricker för mycket alkohol. När han börjar dricka så har han svårt att sluta. Han undrade om jag kunde hjälpa honom. Han var förvånad över att en helnykterist mötte honom med respekt och inte såg ner på honom. Vi diskuterade en stund och han berättade om en möjlig lösning. Han menade att det för honom är bättre med cannabis istället för alkohol. Jag tillhör ju dem som tycker att vi bör undvika båda dessa droger. När han frågade mig vilken av dessa jag tycker är bäst så avstod jag från att svara. Vi insåg båda att vi skulle undvika diskussionen om för eller emot cannabislegalisering och vi återgick till att diskutera hans drogvanor.

Den här killen tycktes missbruka både alkohol och cannabis. Det är förstås lätt för mig, som inte har prövat någon av dessa, att säga, men jag tror verkligen att det bästa för en person i hans situation är att lägga av med båda drogerna. Han tyckte att den rimligaste lösningen just nu var att försöka få hjälp att lägga av med alkoholen och istället hålla sig till den enligt honom mindre farliga drogen cannabis. Det är möjligt att han totalt sett tar mindre skada av cannabis än av alkohol i den situation han är just nu, men för mig är det ologiskt varför han inte vill lägga av med båda? Alla droger är farliga, om än på lite olika sätt. Han kanske vill sluta med båda, men inte tror sig klara av det. Jag gav tips på olika vägar han kan få hjälp av lägga av, inte för att jag har prövat själv, men jag har hört andra berätta om hur dom har gjort.

Han är inte barn till missbrukare men väl barnbarn till missbrukare. Hans ökade risk för att utveckla ett missbruk har alltså varit känd i princip sedan han föddes. Jag har förstås ingen aning vad människor runt honom har gjort, men jag tänker förstås på alla lärare, idrottstränare, föräldrarnas bekanta och så vidare, som han har mött under sin uppväxt. Kunde dom ha gjort något? Eller var det hans lott i livet att i 22 års ålder bli en missbrukare som går runt på stan och är osäker på hur han ska komma vidare? Om någon av de tidigare uppräknade vuxna hade lyckats hjälpa honom på ett tidigt stadium så hade det förstås haft massor av fördelar.

Han avslutade med att tacka så hjärtligt för samtalet. Jag hoppas att det går bra för honom! Modigt av honom att gå fram till mig och börja prata. Det var ett väldigt lärorikt samtal för mig.

/Oskar Jalkevik