Barnen – alkoholnormens riktiga förlorare?

Det jag märker tydligaste hos människor som har svårt att förstå normer är att de inte kan greppa ”många bäckar små”-konceptet. ”Hur har mitt måttliga drickande/rasistiska uttryck för bakverk/sexistiska skämt något att göra med missbruk, rasism eller sexism och förtryck av kvinnor att göra?” Jo för att ju fler som gör det, gör det till en norm. Många bäckar små blir en norm.

Jag tror att vi alla känner någon vars förälder har missbrukat. ”I varje skolklass i Sverige finns ett par tre barn som har en förälder som dricker för mycket.” säger Barnperspektivet.se.1 Kanske har vi fått ta del av den ångesten, kanske anar vi bara eller så har vi inte den blekaste aning vilken börda barn i vår närhet bär.

Skärmavbild 2014-10-24 kl. 14.01.29

Djävulsdansen, ett nytt tvprogram om beroende och medberoende har fått mycket positiv feedback. Programledarna möter människor i medberoendeposition och det verkar inte ha lämnat någon åskådare oberörd. En miljon svenskar beräknas leva som anhörig till någon med alkoholproblem och någonstans mellan 100.000 och ca 400.000((http://www.accentmagasin.se/missbruk/oenighet-om-hur-manga-barn-som-far-illa-pa-grund-av-alkohol/)) beräknas vara barn.

När vi pratar om alkoholnormen så utmålas ofta missbrukarna som förlorarna på vårt slentriandrickande samhälle. Att den här idén om att alkohol anses vara så naturligt i så många sammanhang, att om du inte dricker är du konstig, att det inte skadar med något glas då och då gör att missbruket ökar. Ju mer naturligt alkohol blir i fler sammanhang, ju enklare är det att dölja sitt missbruk. Ju fler alkoholreklamannonser, ju fler missbrukare påminns om sin drog. Ju oftare vi har högtider där alkohol liksom ingår ju mer omåttlig fylla accepteras. Det brukar ofta komma upp i diskussioner om den ”måttliga drickarens rätt” att handla alkohol i matbutiken. Att det skulle leda till ökat missbruk för många andra ”är ju inte den måttliges fel och inget hen bör behöva ta ansvar för”. Eller? Jag tycker helt otippat att vi borde det. Att vi borde vara solidariska och alltid tänka på de svagaste i sammanhanget.

Men är det missbrukarna som är de svagaste i sammanhanget? Eller är det oskyldiga barn som inte valt sina föräldrar eller deras missbruk? Jag kan inte räkna på mina händer hur många sorgliga historier jag hört från närstående, om hur många högtider som pajats och den där skammen, som känns så otroligt påtaglig vid varje historia. Oskar skrev här förra året om förbud mot att dricka inför sina barn2, och tanken borde ju inte vara så revolutionerande. CAN kom nyligen ut med en studie att det är svårt för barn till missbrukare att få hjälp, ofta får de inte hjälp förens de kommer själva i missbruk, vilket tragiskt nog är vanligt.3

Så vad kan vi göra? Vi kan uppmärksamma problemet. Prata om det, lära oss mer om det. Men vi kan framför allt utmana alkoholnormen. Genom att sänka alkoholens status i samhället, att göra den mer otillgänglig eller mindre socialt accepterad – så minskar självfallet missbruket. Vill du göra något väldigt konkret tycker jag att alla bör gå med i kampanjen Vit Jul. Människor skriver in sitt namn och mejladress och tar ett ställningstagande till förmån för de barn med föräldrar i missbruk, en lovar att fira en vit jul genom att vara nykter julafton, juldagen och annandag jul. På så sätt får fler barn automatiskt fler vita jular. Det blir ju inte helt överraskande ökande missbruk runt högtider och framför allt julen, den här kampanjen hjälper delvis också de barn som utsätts. Upplevelsepresent.se skänker en också en slant för varje person som går med så att utsatta barn kan få en finare jul, så vad väntar du på?
http://vitjul.se/
Skärmavbild 2014-10-24 kl. 14.22.54

Din enda ursäkt är om du redan är med i en nykterhetsorganisation, och då utmanar du ju
redan alkoholnormen till max. Till dig vill jag rikta ett stort tack, det är vi nog många som vill.

/Sigrid Mikaelsson-Rehnberg

  1. http://www.barnperspektivet.se/teman/speciell-familjesituation/missbruk-i-familjen []
  2. http://alkoholpolitik.se/?p=646 []
  3. http://www.can.se/sv/Nyheter/Fa-insatser-till-barn-i-familjer-med-missbruk/ []

Skall vi äntligen slippa alkoholreklam i TV?

Det förefaller som alkoholreklamen kan vara på väg bort från TV.1

Enligt Dagens Media så skall Konsumentverket ta kontakt med EU-kommissionen, och försöka stänga ner alkoholreklamen som kommer från de strategiskt placerade TV3,TV6 och Kanal 5. Strategiskt placerade att bryta mot svensk lag, alltså.

Det kommer inte ta lång tid innan det skriks om att det är ”odemokratiskt”, det är ”förmynderi”. Det alkoholhetsarna missar är att det faktiskt är olagligt med alkoholreklam i TV-rutan på svensk mark.

7e kapitlet, 3e paragrafen Alkohollagen:

Vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter får inte kommersiella annonser i ljudradioprogram, tv-program eller beställ-tv användas. Det gäller även sådana tv-sändningar över satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696)2

 

Kort och gott, TV-reklam för alkohol är olaglig i Sverige. Bara för att Storbritannien anser det ok, så skall inte brittisk lag gälla i Sverige. Detta är ett naturligt utslag av arbete att uppehålla lagen, en lag som dessa mediabolag haft chansen att följ med aktvit valt att ignorera, för profitens skull.Än en gång så går vinst före hälsa och förnuft för dessa företag.

Idag när alkoholreklamen skenar och det görs miljardinvesteringar bara i sverige vad gäller reklam, så är detta verkligen ett steg i rätt riktning. Det finns ingen garanti att man bara når ut till 25+ när man gör TV-reklam. Mediaspill är alldeles för troligt och det behövs styras upp. Nu vill alkoholföretagen marknadsföra så långt ner i åldrarna dom kan, och därför passar TV-reklam bra. Där kan man måla upp fantasivärldar och tidigt locka in ungdomar att bruka deras varor med häftiga filmer om fantastiska äventyr.

Reklamen är ofta riktigt snyggt gjord, och som gammal reklamare kan jag uppskatta hantverket vad gäller produktionen. Men bara för att det är snyggt, så är det inte rätt eller ofarligt med deras produkter. Det är alldeles för stor risk att barn och ungdomar under 25 blir exponerade för denna reklm och det är olagligt och oansvarigt. Den största ökningen för några år sedan var just alkoholrekam i TV, enligt CAN3:

Samtidigt visar Sifos reklammätningar att det är i TV som över hälften av alkoholbranschens reklam visas.

 

Alkoholindustrin (Svenska bryggeriföreningen tillsammans med Sprit & Vinleverantörsföreningen med bland andra spritgiganten Diageo bland medlemmarna) har till råga på allt nu satt upp en egen granskningsman, vilket kan anses som ett steg i rätt riktning. Men det är ungefär som att låta en varg vakta fårahagen: det finns ett fasad, och under ytan finns det andra motiv. Varför i hela friden skulle dessa företag som gärna ignorerar lagar, helt plötsligt försöka begränsa sin egna försäljning?4

Nej, initiativ från alkoholindustrin är inte att lita på fullt ut, och som tur är så har konsumentverket tagit på sig att driva frågan vidare efter förarbete av IOGT-NTO. Man kan bara hoppas att EU har förnuft i denna frågan och hindrar svenska företag från att bryta mot svensk lag.

/Andreas

  1. http://www.dagensmedia.se/nyheter/kampanjer/article3856365.ece []
  2. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Alkohollag-20101622_sfs-2010-1622/#K7 []
  3. http://www.can.se/sv/Tidskriften-AoN/Alkoholreklam/Alkoholreklamen-har-okat-med-127-procent-pa-tre-ar/ []
  4. http://www.dn.se/ekonomi/alkoholreklam-okar-kraftigt-1/ []

Är rattfyllerister verkligen idioter?

Ibland anklagas nykterhetsrörelsen för att vara moralistisk och för att se ner på människor för deras val. Jag ser mycket mer kollektivistiskt på frågan än att det är individer som gör dåliga val. Då och då hör och ser jag människor som idiotförklarar rattfyllerister eller andra människor som har gjort dumma saker på fyllan. Jag är förstås kraftig motståndare till all form av rattfylleri, men även här ser jag mer kollektivistiskt på frågan och tycker det är en förenkling att anklaga individen för att ha dålig karaktär eller vara en idiot som inte förstår bättre.

Jag gör antagandet att den absoluta majoriteten av alla rattfyllerister i Sverige har ett alkoholberoende. Jag menar att 100 % av alla rattfyllerister har alkoholproblem eftersom att jag ser rattfylleri som ett alkoholproblem. Istället för att moralisera över de som kör rattfulla och se på dem som dåliga människor med svag karaktär, så kan vi se dem som ett del i alkoholkulturen. Sannolikheten för att göra dumma saker på fyllan ökar kraftigt för den som har ett alkoholberoende. Vips så hamnar vi i alkoholpolitikens kärna.

Genom att föra en restriktiv alkoholpolitik och genom att fler människor väljer att avstå alkohol, så får vi på sikt färre människor med ett alkoholberoende och där med färre människor som kör rattfulla. Vi vet inte idag vilka av dagens måttlighetsdrickare som kommer få så pass allvarliga alkoholproblem att de väljer att köra bil under alkoholpåverkan. Men vi vet att när människor generellt dricker mindre alkohol så kommer det på sikt vara färre människor som gör denna korkade och livsfarliga handling.

Förstås har individen ett ansvar. Jag är positiv till utvecklingen av nya tekniker för att motverka rattfylleri, så som alkobommar vid båtavfarter. Men är verkligen den långsiktiga lösningen att kritisera individer som av någon anledning har utvecklat ett alkoholproblem och inte kan hantera sitt drickande? Istället borde vi ha en alkoholpolitik och en dryckeskultur som leder till att färre människor ens kommer i närheten av den korkade tanken att köra bil på fyllan.

/Oskar Jalkevik

Vilka visioner tillåter vi oss att ha?

Sverige har en förhållandevis restriktiv alkoholpolitik i ett internationellt perspektiv. Vi har monopol på försäljning av alkohol och skatt på alkoholdrycker. Över tid har dock den svenska alkoholpolitiken blivit allt mer liberal med fler försäljningsställen, fler serveringstillstånd, ökad införsel, alkoholreklam och i viss mån förändrade dryckesvanor. I Sverige har regeringen antagit en ANTD-strategi1 med målet om ett samhälle fritt från narkotika och dopning, minskat tobaksbruk och minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol.

Observera att målet på tobaksområdet är ett minskat bruk av tobak, medan målet på alkoholområdet är lite annorlunda utformat. Har det någon betydelse? I viss mån har nog målets formulering en betydelse, även om vi vet att minskad konsumtion är främsta vägen till minskade skador.

På narkotikaområdet är målet ett narkotikafritt samhälle. På alkoholområdet är det idag få som tänker sig ett alkoholfritt samhälle och kanske ännu färre som förespråkar ett förbud av alkohol. Det är emellertid inte självklart. Från Kerala i Indien rapporterades det i somras om att delstatsregeringens mål var ett alkoholfritt Kerala. Vägen dit går genom att ca 700 barer förlorar alkoholtillstånd i år och nästa. De närmaste 10 åren ska 10% av butikerna som säljer alkohol, de flesta statliga, stängas varje år och om 10 år ska alkohol vara förbjudet.

Bakgrunden till denna radikala politik är att Kerala har högst alkoholkonsumtion i hela Indien med många skador och sociala problem som följd. Befolkningen i Kerala dricker 8,3 liter alkohol per person och år. I Sverige var motsvarande siffra förra året 9,9 liter alkohol, men vem i Sverige förespråkar en radikal alkoholpolitik? Vem vågar ha en vision om ett alkoholfritt samhälle?

Det är intressant att jämföra med tobaksområdet. Där finns exempel på radikala visioner på betydligt närmare håll än Indien. Och det har gått ganska fort. På 1980-talet var det nog få i Sverige som trodde att det 2014 skulle vara förbjudet att röka inne på restauranger och krogar. För några år sedan antog Finland visionen om ett tobaksfritt samhälle och det finns ganska många som förespråkar att Sverige bör ha samma vision.

Vilka visioner borde vi ha på alkoholområdet och vilken betydelse har visionen?

Niklas Christerson

  1. Strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken []