Kommersiella intressen bakom alkoholkommission

Förra veckan kom nyheten att Alkoholkommissionen bildats. Bakom denna står Sprit & vinleverantörsföreningen1 och Sveriges bryggerier, det vill säga intresseorganisationer för de företag som tjänar pengar på alkohol. Alkoholkommissionen ska presentera hur svensk alkoholpolitik kan utvecklas. De som säljer alkohol har alltså själva tillsatt en kommission för att ge förslag på hur politiken som finns för att reglera deras produkter ska se ut. Jämförelsen som ligger nära till hands är att tobaksindustrin skulle tillsätta en tobakskommission för att utveckla svensk tobakspolitik. Det här är naturligtvis både ett sätt för industrin att påverka politiken i ett för dem gynnsamt håll och en form av whitewashing där kommissionen ska ge legitimitet åt industrin.

Att alkoholföretag och tobaksföretag använder forskare, kommissioner och liknande för att ifrågasätta farorna med deras produkter, kritisera politiska åtgärder som missgynnar deras ekonomiska intressen eller föreslå åtgärder som har mindre effekt på konsumtionen och skadorna är inget nytt utan närmast tradition. När det gäller tobaksindustrin har den här typen av initiativ dessbättre väldigt liten trovärdighet, men när det gäller alkoholindustrin tillåts den tyvärr fortfarande ha inflytande över alkoholpolitiken. Det första vi bör så fast är naturligtvis att en sån här kommission bekostad och tillsatt av alkoholindustrin saknar all trovärdighet.

Kommissionens uppdrag
Låt oss dock studera dess uppdrag lite närmare. Grundarna SVL och Sveriges bryggerier har nämligen tagit fram kommissionens direktiv. Vad säger då direktiven?

”Kommissionen ska särskilt:

beskriva den oreglerade handeln med alkohol och dess konsekvenser ur ett juridisk, socialt och ekonomiskt perspektiv. Det är av särskilt intresse att titta på relationerna mellan organiserad brottslighet och okontrollerad försäljning och hur vi bäst kan säkerställa att återfå kontrollen.”

Direkt kommer vi till industrins favoritfråga: Den oreglerade handeln. Det är naturligtvis inte bra att alkohol importeras och säljs vid sidan av Systembolaget, men industrins taktik sen sen många år är att överdriva införsel och oreglerad handel för att använda som argument för skattesänkningar (dvs lägre pris) på alkohol (dvs deras egna produkter) och kanske även viss ökad tillgänglighet till ”reglerad alkohol”. Alkohol är dock lika farlig oavsett. Att öka konsumtionen leder till fler problem oavsett om det är en öl köpt på Systembolaget eller i Tyskland.

”Undersöka sambandet mellan skatt på alkohol och konsumtion i syfte att fastställa om alkoholskatten är ändamålsenligt utformad, utifrån syftet att begränsa konsumtionen av alkohol och generera skatteintäkter.

studera hur dagens utformning av och nivå på alkoholskatten påverkar brottslighet och sociala problem.”

Som väntat kommer här två punkter om alkoholskatten. Det är väl inte en supervågad gissning att man här ska komma fram till att skatten bör sänkas för att motverka oreglerad handel.

belysa alkoholnäringens betydelse för jobb och tillväxt och potentialen för landsbygdsutveckling.”

Se där! Ofta brukar man tala om alkoholens negativa effekter, men här kommer plötsligt en punkt om hur viktig alkoholnäringen påstås vara. Det kan väl aldrig bero på att alkoholnäringen själva skrivit punkterna? Låt mig gissa att kommissionen inte kommer att ställa dessa positiva effekter mot de enorma samhällsekonomiska kostnader alkoholen för med sig som vida överstiger vinsterna. Vinster som tenderar att överdrivas när industrin ofta räknar in en väldigt stor del av restauranger och besöksnäring som tack vare just alkoholen.

granska alkoholkonsumtionens sociala mönster, utveckling och skadeverkningar, särskilt kopplingen mellan konsumtion och skador och om den så kallade totalkonsumtionsmodellen är ett lämpligt analysverktyg i detta sammanhang.”

Nu kommer nåt om alkoholens skadeverkningar. Det låter ju bra. Men vänta nu här. Fokus i den här punkten är inte att kartlägga alkoholens skadeverkningar utan snarast riktas en kritisk ton mot totalkonsumtionsmodellen. Det är en teoretisk modell som väldigt kortfattat visar att det finns ett samband mellan konsumtionen i ett samhälle och skadorna av alkohol. Denna modell har ett starkt vetenskapligt stöd, men är avskydd av industrin eftersom de naturligtvis inte vill ha åtgärder som leder till att konsumtionen (det vill säga deras försäljning minskar).

”klarlägga olika aktörers inbördes ägande, beroende och roller i den svenska alkoholpolitiken och att komma med förslag till om och i så fall hur denna rollfördelning kan göras mer ändamålsenlig.”

Den här punkten förstår jag ärligt talat inte riktigt. Vad är man egentligen ute efter?

Kommissionens ledamöter
Kommissionen består av fem ledamöter. Gemensamt är att den samlade kunskapen om alkoholpolitik ser ganska skral ut och en snabb sökning på internet bekräftar att få av dessa gjort nåt större avtryck på det alkoholpolitiska området.

Erik Åsbrink är kommissionens ordförande och den mest välkände ledamoten. Hans tidigare roll som finansminister lyfts fram främst och är förstås tänkt att ge legitimitet åt kommissionen, men det är längesen han lämnade politiken och engagerade sig i näringslivet. Några större avtryck i alkoholfrågan har han inte gjort.

Helena Frisk är tidigare ordförande för den socialpolitiska organisationen Verdandi och riksdagsledamot (s). Verdandi var ursprungligen en nykterhetsorganisation, men sedan organisationen lämnade det har dess inställning i alkoholpolitiska frågor ibland förvånat. Det tydligaste exemplet var kanske när man i debatten om sänkt alkoholskatt 2004 ställde sig på alkoholindustrins sida och krävde sänkta alkoholskatter.

Nina-Katri Gustafsson är forskare på Stockholms universitet och den i gruppen som får ses som mest meriterad när det kommer till kunskap om alkoholfrågor. Det är internationell sett en vanlig strategi från såväl tobaksindustrin som alkoholindustrin att knyta forskare till sig, men mycket olyckligt och svårbegripligt att forskare säljer sitt rykte på det här sättet. Hennes forskning har bland annat handlat om hur priset påverkat alkoholkonsumtionen i Sverige och det är ju ett intressant ämne, men åtminstone jag kommer att ha svårt att ta hennes framtida forskning på allvar.

Sune Rydén kommer från Tullverket och det finns inte så mycket mer information om honom, men det är inte konstigt att alkoholindustrin väljer en person med denna bakgrund då man som sagt gärna vill särskilt lyfta fram införsel- och smuggelsprit som huvudproblemet.

Eva Östling slutligen kommer från Svenskt Näringsliv och har varit vd för Visita som är den svenska besöksnäringens branschorganisation. Hennes kunskaper och erfarenhet av alkoholpolitik är höljt i dunkel, men hennes plats i kommissionen hänger antagligen samman med direktivens syfte att lyfta fram alkoholnäringens positiva betydelse.

  1. Ja, de särskriver sitt namn. []

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>