De nyktra alkoholisternas väg tillbaka

Jag möter väldigt många människor som har någon form av drogmissbruk bakom sig. Dessa utgör förstås inte en homogen grupp. När vi samtalar om vilka metoder de tror på när det gäller att komma ur missbruk så förespråkar förstås många den metod som de själva använt. På samma sätt som jag brukar rekommendera den viktminskningsmetod som har fungerat för mig.

Diskussionen om hur ett missbruk bäst avslutas är ofta svart eller vit. Frågan om substitutionsbehandling är ett exempel på en diskussion som ofta blir väldigt polariserad. Vi behöver konstatera att vägen tillbaka ser olika ut för olika personer. Uppenbarligen finns det många som har lyckats med hjälp av helt olika metoder och olika typer av stöd från samhället och från närstående. Det innebär faktiskt inte att den enskilda missbrukaren alltid själv kan avgöra vilken metod som passar bäst. Därmed inte sagt att den enskilda missbrukaren inte ska ges inflytande, eller till och med det slutgiltiga ordet, beträffande val av behandlingsmetod. Det krävs dock professionell personal som bistår med vägledning för att hitta den bästa metoden för varje individ, utifrån vart individen befinner sig för stunden.

Jag inser själv att jag många gånger har bidragit till att göra denna diskussion svart eller vit. Efter samtal med en före detta missbrukare som på ett övertygande sätt berättar om hur hen kom ur sitt missbruk har jag många gånger tänkt att det där nog måste vara den ultimata metoden som passar alla. Jag har troligen dömt ut substitutionsbehandlingen för hårt tidigare. Men det går uppenbarligen också att avsluta ett allvarligt missbruk helt utan substitutionsbehandling, något som enligt vissa debattörer ibland menar är näst intill omöjligt. Trots allt är det många som har lyckats med detta.

I den mångfald av utövare som finns så behöver förstås inte alla erbjuda alla typer av hjälp. Tvärtom finns det en styrka i att varje aktör blir bra på just sin metod och att man kan slussas vidare till annan aktör, eller kanske ha en aktör för kompletterande behandling. Exempelvis 12 steg parallellt med KBT.

Vi måste hjälpas åt att nyansera debatten!

/Oskar Jalkevik

Att sluta dricka alkohol är bäst medicin

För några veckor sedan sände Aktuellt ett inslag som jag har haft svårt att släppa. Inslaget handlade om att personer med alkoholberoende inte alls behöver blir helnyktra utan kan gå över till en så kallad måttlig alkoholkonsumtion.

Problemet med inslaget är flera och att på några få minuter förklara detta komplicerade ämne så att tonvikten blir rätt är förstås inte alldeles lätt. I inslaget klumpas alla typer av alkoholberoende samman och man får lätt bilden av att alla kan lära sig dricka måttligt. Dessutom blandas alkoholister och högkonsumenter samman på ett olyckligt sätt. Det är säkert så att många som idag har en väldigt hög alkoholkonsumtion kan, på egen hand eller med hjälp av terapi, förändra sitt drickande och minska det. Möjligen finns också en grupp med tendenser till alkoholism som kan dricka på ett annat sätt.

Det farliga är om budskapet tolkas som att alla alkoholister kan övergå till att dricka måttligt. Så är av allt att döma inte fallet och ett sådant budskap riskerar att dels trigga återfall och dels göra att de som måste sluta dricka alkohol blir ännu mindre mottagliga för detta budskap. ”Erik” som medverkar i inslaget i Aktuellt får vi inte så mycket information om, men han berättar att han inte ville bli absolutist och att han inte upplevde att han hade så stora problem. Det är dock ytterst få av de som behöver sluta dricka alkohol som inser eller erkänner hur stora problem de har och som vill sluta helt med alkohol. I de flesta fall måste det ju dock vara en del av själva behandlingen att få personen att inse allvaret. Att inse behovet av att sluta dricka alkohol. Nu. För denna grupp patienter finns inget annat alternativ än helnykterhet. I det sammanhanget är budskapet att lära sig dricka måttligt direkt farligt. Många har skador på hjärnan som innebär en livslång sårbarhet och en stor risk för att alkoholberoende triggas.

Det andra problemet som inslaget i Aktuellt pekar på är att det finns en oerhört stark alkoholnorm i samhället som kan göra det svårt att vara nykter. De flesta med alkoholproblem vill säkerligen bara ”vara normala” och i det ingår naturligt att ens första önskan är att ”dricka måttligt”. Att angripa alkoholnormen är viktigt för att underlätta för alla som av någon anledning inte dricker alkohol. Jag har själv upplevt hur personer med alkoholproblem, som varit nyktra en längre period, blivit trugade med argument som ”En öl kan du väl ta”. Vinkeln i Aktuellt-inslaget bidrar tyvärr till stöd för liknande argument och bidrar inte till att ifrågasätta alkoholnormen.

Slutligen innebär fortsatt alkoholkonsumtion rimligen en stor riskfaktor för alla som har upplevt problem att hantera sitt alkoholdrickande på ett bra sätt. Det kanske går att dricka måttligt 4 månader, ett år eller ännu längre, men sen kommer den där dagen då det händer något som leder till att det går överstyr igen. Den risken finns även för den som är helnykter,  men då är den antagligen betydligt mindre. Därför är den bästa medicinen att sluta dricka alkohol.

/Niklas Christerson