Barnen – alkoholnormens riktiga förlorare?

Det jag märker tydligaste hos människor som har svårt att förstå normer är att de inte kan greppa ”många bäckar små”-konceptet. ”Hur har mitt måttliga drickande/rasistiska uttryck för bakverk/sexistiska skämt något att göra med missbruk, rasism eller sexism och förtryck av kvinnor att göra?” Jo för att ju fler som gör det, gör det till en norm. Många bäckar små blir en norm.

Jag tror att vi alla känner någon vars förälder har missbrukat. ”I varje skolklass i Sverige finns ett par tre barn som har en förälder som dricker för mycket.” säger Barnperspektivet.se.1 Kanske har vi fått ta del av den ångesten, kanske anar vi bara eller så har vi inte den blekaste aning vilken börda barn i vår närhet bär.

Skärmavbild 2014-10-24 kl. 14.01.29

Djävulsdansen, ett nytt tvprogram om beroende och medberoende har fått mycket positiv feedback. Programledarna möter människor i medberoendeposition och det verkar inte ha lämnat någon åskådare oberörd. En miljon svenskar beräknas leva som anhörig till någon med alkoholproblem och någonstans mellan 100.000 och ca 400.000((http://www.accentmagasin.se/missbruk/oenighet-om-hur-manga-barn-som-far-illa-pa-grund-av-alkohol/)) beräknas vara barn.

När vi pratar om alkoholnormen så utmålas ofta missbrukarna som förlorarna på vårt slentriandrickande samhälle. Att den här idén om att alkohol anses vara så naturligt i så många sammanhang, att om du inte dricker är du konstig, att det inte skadar med något glas då och då gör att missbruket ökar. Ju mer naturligt alkohol blir i fler sammanhang, ju enklare är det att dölja sitt missbruk. Ju fler alkoholreklamannonser, ju fler missbrukare påminns om sin drog. Ju oftare vi har högtider där alkohol liksom ingår ju mer omåttlig fylla accepteras. Det brukar ofta komma upp i diskussioner om den ”måttliga drickarens rätt” att handla alkohol i matbutiken. Att det skulle leda till ökat missbruk för många andra ”är ju inte den måttliges fel och inget hen bör behöva ta ansvar för”. Eller? Jag tycker helt otippat att vi borde det. Att vi borde vara solidariska och alltid tänka på de svagaste i sammanhanget.

Men är det missbrukarna som är de svagaste i sammanhanget? Eller är det oskyldiga barn som inte valt sina föräldrar eller deras missbruk? Jag kan inte räkna på mina händer hur många sorgliga historier jag hört från närstående, om hur många högtider som pajats och den där skammen, som känns så otroligt påtaglig vid varje historia. Oskar skrev här förra året om förbud mot att dricka inför sina barn2, och tanken borde ju inte vara så revolutionerande. CAN kom nyligen ut med en studie att det är svårt för barn till missbrukare att få hjälp, ofta får de inte hjälp förens de kommer själva i missbruk, vilket tragiskt nog är vanligt.3

Så vad kan vi göra? Vi kan uppmärksamma problemet. Prata om det, lära oss mer om det. Men vi kan framför allt utmana alkoholnormen. Genom att sänka alkoholens status i samhället, att göra den mer otillgänglig eller mindre socialt accepterad – så minskar självfallet missbruket. Vill du göra något väldigt konkret tycker jag att alla bör gå med i kampanjen Vit Jul. Människor skriver in sitt namn och mejladress och tar ett ställningstagande till förmån för de barn med föräldrar i missbruk, en lovar att fira en vit jul genom att vara nykter julafton, juldagen och annandag jul. På så sätt får fler barn automatiskt fler vita jular. Det blir ju inte helt överraskande ökande missbruk runt högtider och framför allt julen, den här kampanjen hjälper delvis också de barn som utsätts. Upplevelsepresent.se skänker en också en slant för varje person som går med så att utsatta barn kan få en finare jul, så vad väntar du på?
http://vitjul.se/
Skärmavbild 2014-10-24 kl. 14.22.54

Din enda ursäkt är om du redan är med i en nykterhetsorganisation, och då utmanar du ju
redan alkoholnormen till max. Till dig vill jag rikta ett stort tack, det är vi nog många som vill.

/Sigrid Mikaelsson-Rehnberg

  1. http://www.barnperspektivet.se/teman/speciell-familjesituation/missbruk-i-familjen []
  2. http://alkoholpolitik.se/?p=646 []
  3. http://www.can.se/sv/Nyheter/Fa-insatser-till-barn-i-familjer-med-missbruk/ []

Student <3 Alkohol – att se en norm och placeboeffekten

Sjung om studentens lulliga dagar! Vi tar en kort paus i serien om kvinnor/bistånd/alkohol, för nu börjar studentlivet om eller på nytt för många.

IQ lanserade under Almedalen (jag vet inte hur jag kunde missa det när jag var där?) sin undersökning om alkoholvanor hos studenter1 , och det är väl inte en överraskning för någon att unga vuxna är de som dricker mest? Unga vuxna som lägger grunden för resten av sitt livs alkoholkonsumtion, är i nästan allas ögon ursäktade att supa. Jag funderar ofta på varför. Många unga med alkoholproblem skyller ofta på sitt studentliv, är du student är det ju normalt att dricka, och det mycket. Det finns självklart undersökningar så som IQ’s som visar på att de anser sig både pressade2 , men det krävs ingen särskilt krävande omvärldsanalys för att se att så är fallet. Det skapar ju självklart risk för våld, sexuella brott, missbruk och i IQ’s rapport svarar var tredje student att de har presterat sämre i sina studier för att de har druckit alkohol dagen innan3 . Är det verkligen så otroligt normalt och riktigt att just denna grupp ska konsumera mest alkohol?

fakta

Även de politiska studentförbunden har stora problem med sina alkoholvanor, och till viss del även ungdomsförbunden. De äldre medlemmarna dricker, skryter om sina fyllor och stänger yngre medlemmar ute. Men i studentförbunden är alkoholnormen så stark att det i vissa områden kan vara svårt att hitta ett politiskt möte som inte involverar alkohol. Ska våra unga politiker diskutera fram sina åsikter i alkoholens dimma? Men, den stora anledningen till att det är accepterat att unga vuxna och studenter dricker är ju för att det är ett stressigt liv de lever. De förtjänar ju att slappna av. Här kommer det obehagliga: I förordet till rapporten skriver:

”Att festande i många avseenden ses som synonymt med studentliv är inte heller särskilt konstigt. Åren som student är ganska få och att då ta chansen att ha så mycket kul man kan mellan perioder av tentaångest och studier tycker jag är helt rätt.”4 .

Okej, är en VD för ett dotterbolag till systembolaget måste en ju förhålla sig till ”vi vill att ni ska dricka men måttligt”. Men att han befäster den falska normen att alkohol är synonymt med kul, i förordet? Det är ganska magstarkt i min mening. Ska vi prata om Fakefree-videon igen?

Helt ärligt – vanligaste anledningen till att folk i Sverige väljer alkohol är ju för att – få hångla, ha kul med kompisar och slappna av. Är alkohol en magisk dryck som kan fixa allt det där rent kemiskt? Njaa, det finns faktiskt inget medicinskt bevis för att alkohol i sig själv skapar alla känsloyttringar och beteenden under en fylla. Det är i själva verket förväntningen på att känna sig upprymd, hämningslös, ledsen, avkopplad eller mer social som avgör om berusningskänslan uppstår.

Alltså, berusningen är till största del en social konstruktion – något som hänger på omgivningen.”5

Jag hoppas innerligt att studentlivet skulle se annorlunda ut om vi lyckades krossa föreställningen om att det är alkoholen som får dig att ha kul, och om fler insåg att det är placeboeffekten. För det förvånar mig ofta att många är bra på att se normer angående vithet, patriarkala strukturer och klassproblematik – men inte alkohol. Att deras skyltande med att dricka leder till att vi håller lögnen vid liv. Nu 2014 drar Sveriges Förenade Studentkårer och IQ’s projekt igång för att göra studenternas alkoholvanor sundare6, jag hoppas på goda resultat och att detta är någonting som vi kan ta till oss inom politiken. Sveriges högskolor och universitet är våra största statliga verksamheter, nog ska vi kunna bli bättre på att påverka alkoholnormen där?

Till dig kära student – fira tentan med att göra något roligt som inte involverar alkohol, våga bryt normen. Det är värt det.

/Sigrid Mikaelsson-Rehnberg

  1. http://www.iq.se/public/assets/Rapport_om_studentliv_och_alkoholkultur_webb3.pdf []
  2. http://www.metro.se/nyheter/studenter-kanner-sig-pressade-att-dricka-alkohol/EVHnaE!sQj2HagET7TE2/ []
  3. http://www.iq.se/sv/press/2014/7/1/manga-studenter-har-en-riskkonsumtion-av-alkohol []
  4. http://www.iq.se/public/assets/Rapport_om_studentliv_och_alkoholkultur_webb3.pdf []
  5. http://www.fakefree.se/ []
  6. http://www.sfs.se/nyheter/studenter-och-alkohol-i-ny-satsning []

Kvinnor, bistånd alkohol del 3 – IOGT Internationals arbete

Ja jag vet, jag skrev att det skulle bli en miniserie om alkohol-våld mot kvinnor-biståndsarbete. Men det tar. Inte. Slut. Det är både positivt och negativt, positivt att se att det är flera organisationer som jobbar med frågan(även om det är långt, LÅNGT ifrån alla) och att så många kommer med tips om ämne för nästa inlägg. Men självklart tråkigt, för ny fakta och nya platser och människor som lider av samma problem uppenbarar sig.

Jag glömmer aldrig när jag sett dokumentären Home och en kvinna(utan att sätta etiketter: en ”vanligt” privilegierad person) i sällskapet jag befann mig i utbrister efter jag sagt någonting om hur vi måste ta ansvar: ”Vadå? Ska vi i väst, bara för att vi är privilegierade hjälpa andra länder? Ta ansvar för deras misstag?”. Det är så otroligt tråkig inställning som jag möts av ofta i politiken. Oavsett ämne. Alltid, alltid, alltid verkar det handla om att inte ta ansvar för andra, särskilt när det gäller alkoholpolitiken. Argumenten har i och för sig ofta låg nivå ”Vadå, ska inte jag och mina vänner kunna ta en öl när vi ser på en match för att det kan leda till missbruk/tidig alkoholdebutålder/misshandel?”(Smått modifierat citat från en man i publiken på ett event på Soberian i Almedalen. Ingen nämnd, ingen glömd…). När det gäller bistånd är väl frågan mer komplicerad. Det är lätt att falla in i ett kolonialt perspektiv där vi i väst är ”räddaren i (o)nöden”. Men när vi ser på alkoholproduktionen och normen så ser vi att den är starkt västerländskt inspirerad och framför allt – existerar delvis på grund av vår efterfrågan.

Ja. Vi ska ta ansvar för andra, vi ska vara solidariska. För den andra kan vara din familj, dina vänner eller du. Eller en främling. På gatan hemma. På andra sidan jorden. Det ska inte spela någon roll.

För dagens inlägg kollade jag efter ett tips upp IOGT Internationals arbete med frågan, och jag tänker delge länkglädje som lite pepp. Det är lätt att gräva ner sig i frågan, inte se ljusningen bara våldet och beroendets mörker. Men nu gör vi en deal, att det blir en smått längre serie om frågan är för att det finns människor som är solidariska och ser kopplingarna. I övermorgon är det den 25:e juli, och den 25:e varje månad ha FN utsett till den dag då vi ska uppmärksamma våld mot kvinnor. IOGT International har en kampanj: “Inspire Freedom Campaign – Together for women and girls – every 25th” som belyser frågan kopplat till alkohol!

Här går det att läsa på engelska om kampanjen: http://www.iogt.org/life-set-free/gender/
Här lite kortare på svenska: http://global.iogt.se/sv/Artiklar/Orange-betyder-kvinnofrid/

Vill också tipsa om kampanjfilmen(med lite märklig musik och liknande, men som tar upp frågan):

Sist men absolut inte minst vill jag tipsa om en person och en blogg. Den oinvigda känner kanske inte till henne, men Kristina Sperkova, vice ordförande för IOGT International, har bloggat en del om frågan. Följ till exempel med henne till CSW57, FN’s 57:e kvinnokommision som gick av stapeln för drygt ett år sedan med temat våld mot kvinnor:
http://www.iogt.org/vicepresidentupdate/237/6000-minds-and-hearts-to-end-the-worlds-pandemic/

Till nästa månad hoppas jag få ihop en intervju, håll tummarna att jag lyckas nu i semestertider… Men c-vitamin och apelsiner(som faktiskt är i säsong nu!) orsakar inte våld mot kvinnor – så en orange skål så länge!
Skärmavbild 2014-07-23 kl. 12.34.18