Är det inte individens eget ansvar?

Då och då får jag höra argumentet ”Är det inte individens eget ansvar?” i diskussioner om alkoholpolitik.

Argumentet är förstås förekommande i fler sammanhang än alkoholpolitik. Man kan fråga sig om det är individens ansvar huruvida en skitar ner miljön, väljer rätt skola till sina barn, klär sig så en inte blir våldtagen. Och så vidare. Nej, detta är inte samma sak, jag vet. Men frågan om individens egna ansvar finns på många politikområden.

Jag tänker såhär: Individen har ett stort eget ansvar. I Sverige är det upp till alla vuxna individer att själva avgöra om de vill dricka alkohol eller inte. Endast vid extremt hög alkoholkonsumtion griper samhället in och bokstavligen stoppar alkoholkonsumtionen. Lagen om missbruksvård. Samhället försöker dock påverka människor till att välja att dricka mindre (alla fall inte mer) genom exempelvis alkoholskatt och förbud mot alkoholreklam. Men individen väljer.

Det jag tycker är relevant i detta sammanhang är vem som får ta konsekvenserna av handlandet. De individer som har problem med sin alkoholkonsumtion drabbas ju förstås av detta personligen. Det kan vara allt från att man skadar kroppen till förlust av sociala relationer, arbete och bostad. Men det är inte bara individen själv som förlorar på det. För det första är alltid familjen förlorare runt en missbrukare. Barn, föräldrar, partner. Jag har tyvärr hört allt för många historier om hur anhöriga till missbrukare fått sina liv kraftigt försämrade, utan att själva ha valt det. Även arbetsgivaren tenderar att drabbas. De stora ekonomiska skadorna av alkoholen är inte sjukvård och trasiga busskurer, de stora skadorna är det som kallas för produktionsbortfall. Det handlar om allt från att någon sjukskriver sig dagen efter fyllefesten till att yrkeslivet kraftigt förkortas på grund av alkoholskador. #arbetslinjen

Men det är inte bara familjen, vännerna och arbetsgivaren som drabbas. Hela samhället drabbas, inte minst ekonomiskt. Att människor kommer längre från arbetsmarknaden på grund av alkoholen är väldigt kostsamt. Men även trygghetsperspektivet. Den som blir hotad eller slagen av en alkoholpåverkad människa blir oskyldigt drabbad. Samma sak den som uppträder obehagligt under berusning på offentlig plats. Alkoholen på idrottsarenorna gör idrottsanläggningar mindre trevliga för exempelvis barnfamiljer. Det drabbar tredje person på så många sätt.

Visst går det att hävda individens ansvar. Men det är långt fler än den egna individen som får stå för konsekvenserna.

/Oskar Jalkevik