Tills vi har hittat alkoholistgenen

”Det är okej med alkohol så länge man dricker det med måtta och inte missbrukar” är ett klassiskt argument. Jag håller med. För de allra flesta alkoholkonsumenter är inte alkohol något problem, för vissa är det ett problem någon gång ibland och för en förhållandevis liten grupp är det ett problem ofta eller alltid.

Tänk om vi kunde hitta den sistnämnda gruppen på ett tidigt stadium. Genforskningen i världen går ständigt framåt och mänskligheten blir bättre och bättre på att läsa DNA-strängar. Det finns forskare som hittat gener som tycks påverka risken för att utveckla missbruk (avser då inte bara alkoholmissbruk) men någon absolut alkoholistgen har ännu inte hittats. Kanske finns det inte ens en sådan gen? Det kanske är andra faktorer som spelar in?

Hur ska vi då veta vem som blir brukare och vem som blir missbrukare? Idag kan vi inte veta det. Kanske kan lärare redan på mellanstadiet ha på känn vilka elever som tycks vara på glid och har en ökad risk att utveckla ett missbruk? När man redan är på god väg så brukar människor i ens omgivning upptäcka problemet innan man själv upptäcker det. Men då är det ofta för sent att helt förebygga. Insatsen blir då istället att hjälpa ur ett missbruk. Vi vet att den som har missbruk i släkten har en större risk att själv utveckla missbruk. Vissa säger sociala arvet, vissa säger genetiska arvet. Oavsett vilket, så finns ett sådant samband.

Men vi kan inte veta i förväg vem som kommer bli missbrukare och inte. Tills dess behöver vi ha en politik som verkar för minskad alkoholkonsumtion i hela befolkningen för att på så sätt minska antalet personer som utvecklar ett missbruk. På individnivå kan det kännas ologiskt. ”Varför ska jag som inte missbrukar behöva gå till Systembolaget?”. På en kollektiv nivå blir det mer logiskt. Och det är kollektivet som får ta smällen när fler människor missbrukar.

Och när/om alkoholistgenen hittas. Hur ska vi då moraliskt förhålla oss till den informationen? Fri sprit för dem utan genen och alkoholförbud för dem som har genen?

/Oskar Jalkevik