Island, nordens how-to-guide?

Förra veckan stod IOGT-NTO och värvade på Malmö Central. Jag gick fram en dag på väg hem från jobbet och frågade om jag fick stå med och värva en dag. En politiker som jobbat med värvning för X antal organisationer och sitt eget parti tackade de inte nej till, och jag hade så fruktansvärt roligt!
Skärmavbild 2014-03-19 kl. 12.29.35
Stod i fem timmar utan paus och pratade. Värvade bland annat en 15-årig tjej som precis hade börjat dricka, hon lovade att sluta dricka(”Ja, jag ska fan sluta dricka, gud vad ballt!”) och att komma på någon UNF-aktivitet. Det kommer fram olika människor, med olika livsöden och syn på alkohol. Vissa tidigare missbrukare, jag träffade en man som hette John som jag pratat med en gång tidigare i en busskur vid ett soppkök. Just då hade jag ganska nyligen gått med i nykterhetsrörelsen. Jag inledde ett samtal och vi kom snabbt in på alkohol och nykterhet, han visade sig vara en periodare och tyckte att det var bra att jag slutat dricka eftersom jag märkt tydliga destruktiva tecken i mitt drickande. Han berättade om alla sina barn med olika kvinnor och hur han en gång varit nykter i tio år men hur alkoholen alltid förstörde hans liv. Även han gjorde ett löfte när vi nu möttes igen, han lovade att komma på ett öppet IOGT-NTO-möte för att förhoppningsvis känna inspirationen att sluta dricka igen.

Oavsett vilken typ av värvning det än gäller, så lyckas alltid meningsmotståndarna hitta fram och säga sitt. Den här gången var det inte helt otippat en ung man(mina åsikter är oftast inte poppis hos dem om vi generaliserar den gruppen) som tyckte det var intressant med alkoholpolitik(även om han sedan visade sig vara för legalisering av cannabis, suck…). Så jag börjar prata om Island, som jag ofta gör! På många sätt är de ett föregångsland. Jag menar, de hade världens första kvinnliga stadshuvud(Vigdís Finnbogadóttir, otroligt cool kvinna), och för några år sedan satt Johanna Sigurdardottir som den första öppet lesbiska presidenten. Det märks tydligt inne i stan att de är föregångare i HBTQ-frågor, i nästan varje butik/restaurang sitter en liten prideflagga i fönstret och utanför stans största uteställe står det: ”If you are racist, sexist, homophobic or an asshole… Don’t come in”. De sägs också ha startat världens första ekocenter och nästan all deras energi är förnybar. Ja, jag undrar också varför jag inte bor där ibland. Så jag blev inte särskilt förvånad när jag läste i en Accent-tidning om deras framgångar i alkoholpolitiken1.

De har minskat ungdomars drickande och konsumtion av tobak och droger genom en rad olika åtgärder, som alla nämns i fotnoten ovan. Men jag nämner vissa ändå:

– Myndighet- och inköpsåldern höjdes
– Alkoholreklam förbjöds(hurra!)
– Mer restriktiva öppettider för Vínbúðin(deras Systembolaget)
– De begränsade tiderna barn och unga får vara utomhus ensamma
– Satsade på att stärka föräldrarollen, att stödja strukturerade fritidsaktiviteter och frivilligorganisationer

Den senare punkten har inneburit att de mer än fördubblat ungdomarnas deltagande i fritidsaktiviteter. De har också mer restriktiva regler när det gäller tex restauranger och uteställens försäljning av alkohol. Självfallet hög beskattning av alkohol och Vínbúðin har monopol på försäljningen. De lyckades ju minska andelen av 16-åringar som svarat att de druckit den senaste månaden från 42% till 5% med många av dessa åtgärder. Ändå kan vi se att statistiken på hur många som dricker går upp, detta beror ju sannolikt på att det förut funnits alkoholförbud på Island, tex fram till 1989 var öl förbjudet2.

Men vi ser ändå en skillnad på Island och Sverige. År 2009 drack islänningarna 6 liter ren alkohol per person3, samma år i Sverige drack vi 9,3 liter ren alkohol per person4.

Jag säger då det, Island alltså! Visst, de är fruktansvärda på migrationsfrågor, de har otroligt stora möjligheter att ta emot människor i nöd men undviker det. Men det måste ju finnas något ställe för dem att utvecklas på, precis som jag hoppas att vi i Sverige utvecklas alkoholpolitiskt i Islands riktning.

Sigrid Mikaelsson-Rehnberg

  1. http://www.accentmagasin.se/forebyggande/sa-minskade-island-ungdomsdrickandet-radikalt/ []
  2. http://sv.wikipedia.org/wiki/Alkoholf%C3%B6rbud []
  3. http://www.nordicwelfare.org/om-oss/alkohol-och-narkotika/nosamnet/nordisk-fakta/island/ []
  4. sida 12: http://www.iq.se/public/assets/Documents/Alkoholindex/IQ_Alkoholindex_2010_1.pdf []

Alkohol och narkotika – hur vi för dessa hand i hand

Idag har vi ett gästinlägg från Johannes Nyqvist som är aktiv inom både UNF och KRIS och som tycker att sambanden mellan alkohol- och narkotikapolitik borde betonas mera.

I den moderna politikens korridorer brukar man prata om alkoholpolitik och narkotikapolitik som två olika områden. På ett sätt logiskt, på alla andra sätt helt ologisk.

Logiskt: Dagens alkoholpolitik går ut på att vara skademinimerande utan nollvision. Narkotikapolitiken utgår som restriktiv, med några få undantag som sprututbytesprogram och substitutionsprogram

Ologiskt: Samma skador, samma målgrupper samma konsekvenser.

Hur kan man då förena dessa två och vilket samband har dem?

Jag tror att man kan föra dessa två tillsammans genom att sikta in sig på ett speciellt problem, ta till exempel barn i risk-och missbruksmiljö och föreslå lösningar på problemet under namnet drogpolitik. Ett förslag på hur man genomför detta är tätare samarbeten mellan olika idéburna folkrörelser och förbund. IOGT-NTO rörelsen är närmast experter på alkoholpolitik efter 120 års erfarenhet. Dock faller den ofta på narkotikafrågor då de inte riktigt vet vilken forskning man ska gå efter eller avsaknad av erfarenhet. Organisationen KRIS har 15 års erfarenhet av narkotikafrågan och har spjutspetserfarenhet på just narkotika, hur det politiska klimatet ser ut kring detta och vilka åtgärder som skulle kunna vidtas. Dock faller de genom att de anser alkoholen som en osexig fråga att prata om. Om dessa två folkrörelser gick ihop och gemensamt dikterade ett drogpolitiskt program och åtgärdsplan skulle det inte bara förändra det drogpolitiska klimatet, utan skulle också få ideell arenas påverkan i det politiska klimatet att öka. Självklart finns andra aktörer, men jag tog detta som förslag då det är de organisationer jag ser skulle kunna stå närmast i många frågor.

Du kanske undrar varför detta överhuvudtaget är viktigt? Jo, det är viktigt för att med en samlad drogpolitik skulle ha en större genomslagskraft och dessutom vara mer inflytande och få fler politiker att inse vikten av en stabil, restriktiv och bra drogpolitik.

bild oskar
Johannes Nyqvist, född 1994 i Eskilstuna. Han är distriktsordförande för UNF Södermanland, men är även engagerad i KRIS Stockholm sedan 2011. Han studerar teater och scenisk framställning på teaterhögskolan i Stockholm. På 90-talet hängde han mycket på Dileva-konserter.