Kan vi ersätta alkohol med cannabis?

Alkoholpolitik.se handlar som namnet antyder främst om alkohol och alkoholpolitik, men ibland händer det att vi även ger oss i kast med det närliggande ämnet narkotikapolitik. Den senaste tiden har det varit mycket debatt om cannabis och därför kommer dagens inlägg att handla om just cannabis.

För drygt ett år sedan skrev Peter Alsén ett gästinlägg där han resonerade om och bemötte några vanliga argument för cannabislegalisering. Ett annat intressant påstående som jag upplever har blivit mer frekvent i debatten om cannabis är att unga väljer att röka cannabis istället för att använda alkohol. Argument bygger, ofta underförstått, på att cannabis skulle vara bättre än alkohol. Det håller jag inte med om, men det här inlägget handlar inte om det utan om en övergång från alkoholanvändande till cannabisanvändande är trolig.

Det är en fråga som kan diskuteras utifrån tillgängliga fakta. Den bästa källan till kunskap om droganvändning bland unga i Sverige är CAN:s årligen återkommande undersökningar av drogvanor som har genomförts i årskurs 9 sedan 1971 och i årskurs 2 på gymnasiet sedan 2004. Undersökningen är en enkätundersökning som 300 slumpvis utvalda klasser får möjlighet att delta i. En stor styrka med undersökningen är att den är återkommande med samma frågor, vilket gör att framförallt statistiken om förändringar över tid är tillförlitlig. Häromdagen släppte CAN en analys av cannabisanvändningen bland unga baserad på främst dessa undersökningar. Faktauppgifter i detta inlägg är hämtade från denna PM.1 Uppgifterna bygger på svaren från årskurs 2 i gymnasiet, eftersom erfarenheterna av cannabis och annan narkotika är liten i årskurs 9.

Vad sägs då om alkoholanvändningen?
Under senare år har vi sett en minskning av alkoholanvändningen bland unga. En del vill förklara det med att unga istället röker cannabis. I CAN:s material finns inget som tyder på att så är fallet. Tvärtom kan vi se att de som rökt cannabis vid något eller några tillfällen i genomsnitt har en årskonsumtion av alkohol motsvarande ca 8 liter ren alkohol per år, medan den bland de som aldrig rökt cannabis är ca 3 liter ren alkohol per år. Om vi ser till de som frekvent röker cannabis är snittet 13 liter per år, alltså fyra gånger högre än bland de som aldrig har rökt cannabis.2

Det finns alltså inget stöd för att unga i allmänhet övergår från alkohol till cannabis. Tvärtom är alkoholkonsumtionen betydligt högre bland de som har erfarenhet av cannabis och speciellt bland de som använder cannabis frekvent. Cannabis används som ett komplement till alkohol, inte en ersättning. Bland de frekventa cannabisrökarna är 43% högkonsumenter av alkohol, jämfört med 12% av samtliga gymnasieelever.

I CAN:s PM kan vi även se hur cannabisrökarna förhåller sig till andra droger än alkohol och cannabis. Bland samtliga gymnasieelever är det 3,4% som använt någon annan narkotika än cannabis. När det gäller de som rökt cannabis någon eller några gånger har 11% även använt annan narkotika. Samma siffra för de som röker cannabis frekvent är 45,5% – nästan hälften har alltså använt även annan narkotika. Det visar sig också att cannabisrökande hör ihop med andra riskfaktorer, såsom skolk eller tillåtande föräldrar. Det är viktigt att påpeka att undersökningen inte säger något om orsak och verkan, utan bara att det finns ett samband mellan cannabisrökande och till exempel hög alkoholkonsumtion.

Hur ser cannabisanvändningen ut?
En annan fråga som ofta kommer upp är hur utbrett cannabisanvändande är bland unga. De som förespråkar cannabislegalisering lyfter ibland argument kring detta som argument för legalisering. ”Användningen är ändå så utbredd” eller ”Förbudet fungerar inte, för unga röker mer och mer cannabis”.

Om vi går till fakta i CAN:s undersökningar så är det i årskurs 2 på gymnasiet 15% som har rökt cannabis någon eller några gånger och 3% har rökt fler än 20 gånger. CAN finner inget stöd för någon dramatisk ökning av cannabisanvändningen de senaste 10 åren. Det har gått upp och ner, men med en viss ökning bland pojkar på gymnasiet. Studien missar dock de som inte går gymnasiet eller som var frånvarande dagen då enkäten genomfördes. Det är troligt att cannabisanvändningen är större bland dessa än bland elever i allmänhet.

Att runt 15% av gymnasieeleverna provat cannabis är naturligtvis illa i sig, men påståenden om att cannabisrökning är väldigt utbrett bland unga eller mer lättillgängligt än alkohol finns det inget stöd för. Det är viktigt att tillägga att det handlar om erfarenheten av cannabis bland ungdomar generellt och att det kan se annorlunda ut i vissa grupper.

Argumentet att ökad användning av cannabis ersätter eller minskar alkoholanvändningen har alltså inget stöd i statistiken. Tvärtom visar det sig att den som ofta röker cannabis generellt sett också dricker mycket alkohol. De som röker cannabis har också i betydligt större utsträckning än andra unga använt annan narkotika. Samtidigt som alkoholanvändandet bland unga minskat betydligt, finns ingen dramatisk ökning av cannabisanvändandet. Sammantaget använder alltså unga mindre droger idag än för ett antal år sedan. En fortsatt restriktiv politik och satsningar på drogprevention är viktigt för att behålla denna positiva utveckling.

  1. Hela CAN:s PM kan ni läsa här [PDF-länk] []
  2. Med frekvent menas de som rökt cannabis fler än 20 gånger, medan gruppen som rökt någon eller några gånger alltså är de som rökt cannabis färre än 20 gånger []

Alkoholpolitik är viktigare än narkotikapolitik

Uppdatering: Jag har i efterhand insett att inlägget kan tolkas på ett olyckligt och icke avsett sätt och vill därför klargöra några saker. Det som inte framkommer tillräckligt tydligt är att inlägget är skrivet ur ett IOGT-NTO-perspektiv (eftersom frågan diskuteras inom IOGT-NTO och jag är aktiv där). IOGT-NTO arbetar med såväl alkohol som narkotika och måste ibland göra prioriteringar av resurser, vilket jag funderar lite kring. Jag tycker naturligtvis inte att någon ska sluta arbeta med en viss fråga för att det finns ”viktigare frågor”. Alla frågor är viktiga. Ett argument som först fanns med i texten nedan, men som jag sedan redigerade bort var just att en anledning för IOGT-NTO eller den här bloggen att fokusera extra på alkoholpolitik är just att det finns många krafter som står bakom en restriktiv narkotikapolitik, men jag upplever att färre driver en radikal alkoholpolitik. 

På ett årsmöte nära mig diskuterades i helgen frågan om alkoholpolitik är viktigare än narkotikapolitik eller om båda är lika viktiga. Självklart kan man säga att båda är viktiga, men i slutändan kommer vi dock bli tvungna att göra prioriteringar. Vi har tyvärr inte obegränsat med tid och resurser. Det går naturligtvis att lägga lika mycket tid och resurser på alkoholpolitik som på narkotikapolitik, men jag tänker argumentera för att det finns goda skäl att fokusera på alkoholpolitik.

1. Alkohol skapar större problem för samhället

Alkohol är vår legala drog som används av ungefär 90% av befolkningen. Denna stora utbredning innebär att problemen med alkohol, på en samhällsnivå, är mycket större än de problem narkotika skapar. Det är fler som dör, skadas och far illa av alkohol än av andra droger.

2. Alkoholpolitik är narkotikapreventivt

Det finns en mängd studier som visar på samband mellan alkoholkonsumtion och narkotikakonsumtion. Hög alkoholkonsumtion är en riskfaktor för att även börja använda narkotika. Om vi minskar alkoholkonsumtionen, eller minskar antalet högkonsumenter av alkohol, kommer det alltså troligen ha positiv effekt på missbruket av narkotika.

3. Motståndaren är välorganiserad

Alkoholindustrin har stora ekonomiska resurser och använder en hel del till just lobbying för liberalisering av alkoholpolitiken. De för fram sina åsikter om mindre restriktiv alkoholpolitik i alla tänkbara forum. De betalar forskare för forskningsrapporter, de driver projekt för att skapa good-will, de tar fram skolmaterial om alkohol och så vidare. För att möta detta krävs det att vi är många som argumenterar emot och många som avslöjar industrins arbetsmetoder och deras verkliga målsättningen, nämligen att sälja mer alkohol. Visst finns en lobby för narkotika, men eftersom narkotika är förbjudet har den inte samma resurser och kan inte agera öppet för sin sak.

4. Hoten mot en restriktiv alkoholpolitik är överhängande

Denna punkt hänger naturligtvis delvis ihop med föregående, men handlar också om det politiska och folkliga stödet för restriktiv politik. Stödet för en restriktiv narkotikapolitik är starkt både i befolkningen och bland de politiska partierna, även om det naturligtvis finns en del oroande tendenser. När det gäller alkoholpolitik är läget mer svajigt. Det finns en större grupp som inte ser vinsterna med en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Det finns politiska förslag som monterar när den restriktiva politiken. Vi måste förklara de alkoholpolitiska sambanden och varför politiken ska bygga på monopol, höga åldersgränser, höga skatter och alkoholhantering utan vinstintressen.

/Niklas Christerson

Cannabisliberaler och deras främsta argument

I dagens gästinlägg lämnar vi alkoholpolitiken för en stund. Dagens gästbloggare Peter Alsén, som är piercare, UNF:are och nykter narkoman, har skrivit ett initierat inlägg om hur cannabisliberaler resonerar och argumenterar.

De flesta av oss har en eller flera gånger stött på någon som tycker cannabis borde legaliseras. I många fall är dessa människor aktiva cannabisanvändare eller så har de vänner som använder cannabis och ”håller med” vännerna i deras cannabisliberala åsikter. Men hur argumenterar de för sin sak och hur kan vi bemöta dem?

Det värsta med dessa argument är att de alla handlar om en sak. Dessa människor vill använda sin drog och de vill inte straffas för det. Detta är allt de vill uppnå. För att lyckas med detta använder de ofta argument som inte alls har med deras eget bruk att göra utan handlar om helt andra saker som de anser ”löser sig” om cannabis blir lagligt.

Ett av de vanligaste argumenten för cannabis är:

1. Om man legaliserar och beskattar cannabis tjänar staten massvis med pengar på det.

Sådana här argument kan låta logiska, men efter ett par sekunders eftertanke inser man att de saknar verklighetsförankring. Vi beskattar alkohol och tobak ordentligt i Sverige,  men inte tjänar staten på detta. Vi vet att alkoholens skador i samhället kostar ca 160 miljarder kronor varje år och alkoholskatten täcker bara knappt 10 % av detta. Med andra ord skulle det aldrig löna sig att legalisera ytterligare en drog, även om vi beskattar den.

Ett argument som håller sig till detta, låt oss kalla det för 1.1:

Skattepengar som nu går till polisen för att ta fast cannabisanvändare kunde gå till andra saker istället.

Detta argument utgår ifrån att en legalisering av cannabis inte skulle föra med sig några som helst lagar och regler utan bara poff! som magi skulle allt vara tillåtet och landet skulle leva i harmoni där alla kunde vara höga som hus hela tiden (såklart utan att det påverkar ditt vanliga liv) och ingen skulle behöva oroa sig om något.

Något som vore mer troligt om cannabis skulle legaliseras är att det skulle införas lagar
om vilka THC nivåer som är tillåtna och vem som ska godkännas för att sälja cannabis och i vilka mängder som får säljas, importeras och så vidare. Ja, en liten bit av skattepengarna hade kunnat gå till andra myndigheter än polisen (exempelvis jordbruksverket som idag reglerar industrihampan) så att de skulle kunna granska all försäljning.

Med andra ord hade vi alltså fortfarande behövt lägga massa skattepengar på polis och andra myndigheter även om cannabisförsäljning skulle vara lagligt.

Dessa argument är typexempel på hur man ser förbi sitt eget cannabismissbruk och
istället försöker ”värna” om samhällets bästa. Dessa argument handlar ju inte alls om att
cannabisliberalen ska få vara hög och ostraffad utan det handlar ju bara om samhällets bästa.
Såklart.  Inte skulle väl en missbrukare ljuga för dig?

Ett annat härligt exempel på detta är:

2. Cannabis behövs så att cancersjuka kan få hjälp!

Medan detta argument till viss del har verklighetsförankring så har jag då aldrig hört argumentet komma från någon som är cancersjuk. Det handlar tydligen inte om att legalisera cannabis för att få vara hög och inte kunna straffas, utan det handlar om att värna om de sjuka. Är det inte fantastiskt hur cannabisliberalen är omtänksam? Bredvid sina cannabiströjor i garderoben ligger det säkert alvedontröjor och iprentröjor också. Allt för att hjälpa de sjuka och svaga i samhället.

Vissa typer av tumörer kan bekämpas med THC medan andra typer av tumörer växer snabbare av THC. Människor med grov MS skulle även de kunna behandlas med THC. Detta betyder dock INTE att cannabis bör legaliseras och rökas av alla. Detta betyder att vi kan utvinna särskilda ämnen ur växten och göra dem till medicin som dessa stackars sjuka kan använda. Detta är inte samma sak som att legalisera cannabis.

I de fall man har lyckats bekämpa tumörer med cannabis så har det gjorts genom att injicera kemikalier från plantan in i tumören. Det har INTE gjorts genom att man ger cancerpatienten 200 joints och låter honom sitta och röka upp dem till tumören är borta. Nej, detta är en väldig skillnad som många cannabisliberaler väljer att ignorera. De hoppar glatt vidare direkt till löpsedeln ”att röka gräs botar cancer”.

När cannabis för medicinskt bruk har legaliserats i flera stater i USA, till exempel i Colorado så började många att använda cannabis. Det är dock ytterst få som faktiskt använder cannabis för att behandla just cancer, starr, MS eller HIV/Aids och andra allvarliga sjukdomar som lagen egentligen skapades för. Helt plötsligt var det många som led väldigt av ”stress” och ”kronisk smärta” och cannabisanvändning ökade kraftigt.1

När en cannabisliberal använder sådana argument är det viktigt att belysa att det är skillnad på att legalisera cannabis för medicinsk bruk och att legalisera det för rekreation.

Nu till det fantastiska argumentet:

3. Det är helt ofarligt!

I början så var det bara ”mindre farligt än andra former av narkotika” och sedan blev det ”det skadar dig inte” och idag är det ”helt ofarligt!”. Detta är väldigt märkligt, särskilt i samband med att THC nivåerna i cannabis har tredubblats sedan 60-70 talet (med andra ord borde argumenten ha gått åt andra hållet).

En intressant grej som inte anses ”ofarlig” är att under första timmen av ett cannabisrus så ökar ofta hjärtrytmen med 20-100 %. I genomsnitt är det 5 gånger högre risk att få en hjärttattack under första 1-3 timmarna av ett cannabisrus.2

Cannabis orsakar även panikångest och om du tidigare lidit av psykiska problem så är du mycket mer mottaglig för att få liknande symtom igen.3

I en undersökning från 1993 så visade det sig att de som använde cannabis sjukanmälde sig oftare, drack mer alkohol (än andra alkoholanvändare) och hade lägre utbildningsnivå än de som inte använde Cannabis.4

Det finns även en större risk att bli lidande av schizofreni eller psykoser om man använder cannabis, men nu skrev jag det magiska ordet: psykos. Detta ord kan få vilken cannabisliberal som helst att hoppa upp och sätta sig och säga ”nah ah” i flera timmar. De kommer kanske även förneka existensen av haschpsykoser och säga att det är en myt skapad av Willy Wonka (eller dylikt trams).5

Sedan har även The British Lung Foundation gjort en studie som visar att tre stycken joints är ungefär lika farligt som 20 cigaretter. Farorna ökar om man röker cannabis ihop med tobak, vilket nästan alltid är fallet.6

Det är lättare för cannabisliberalen att argumentera för något som är ofarligt istället för något som faktiskt är skadligt för kroppen. Men cannabisliberalen misslyckas även här.

Men nu kommer vi till höjdpunkten!

4. Alkohol och tobak är farligare än cannabis och dom är ju lagliga!

Ett klassiskt sandlådeargumentet man ibland använde som femåring: ”men om han får göra si, då borde jag få göra så”. Det handlar ju bara om rättvisa, eller hur? Ska du få ta ett glas vin så ska jag få skjuta heroin (för att låta lite poetisk).

Om man skulle börja jämföra allt med dödsfall av tobak, då skulle ju ingenting längre verka
farligt. Hade vi tillåtit mellanstadieelever att bära skjutvapen till skolan kan jag lova dig att det fortfarande hade slutat med färre dödsfall än vad tobak eller alkohol orsakar. Detta betyder inte att det är en bra idé.

Att prata om hur farligt det är med tobak och alkohol är ju inte ett bra sätt att argumentera för någonting, förutom eventuellt för förbud av alkohol och tobak då.

När en cannabisliberal tar upp detta argumentet så börjar argumenten sina och det är då
cannabisliberalen sätter sig i sandlådan och säger ”ah men durå!” och försöker klaga på
dig som dricker alkohol eller använder tobak. Lyckligtvis för oss (och för dig med kanske?) i nykterhetsrörelsen är detta inte ett problem då vi lätt kan kontra med att vi inte har något som helst problem med att man minskar mängden alkohol och tobak i samhället. Det är ju helt rätt riktning att gå!

Efter detta sjunker cannabisliberalen ihop i sandlådan och gråter och snyftar att ”det värsta som finns att debattera med nykterister, de vinner ju alltid…”

Sista argumentet för dagen:

5. Cannabis är inte beroendeframkallande.

Detta argumentet är väldigt viktigt för cannabisliberalen då man inte kan argumentera
för ”friheten” att använda en drog om samma drog sedan fråntar dig friheten att välja att ta
drogen. Därför är det viktigt för cannabisliberalen att påstå att cannabis inte är beroendeframkallande. Nu råkar det ju vara så att det är fel.

Ungefär 10-30% av de som använder cannabis regelbundet är beroende av drogen medan
ungefär 9% är grovt beroende (”dependent” kontra ”addicted” på engelska). Denna siffra
borde ju varit 0% om argumentet ska hålla, så vi skulle kunna avsluta detta här och nu, men hur roligt vore det?7

THC nivåerna som finns i cannabis var på 60- och 70-talet upp emot 4%. Vilket innebär att en joint på den tiden inte alls var så stark som de är idag. År 2009 så gick genomsnittet av THC förbi 10% i cannabisväxterna och vissa fall upp emot 30%. Detta pga. att man odlat fram den starkaste drogen för att få mest effekt. Detta innebär även att ungdomar idag har lättare för att fastna i ett beroende än vad ungdomar på 60- och 70-talet hade då drogen är ungefär 2,5 gånger så stark. Bara i Sverige fastnar ungefär 1500 personer per år i ett beroende.

Till skillnad från många andra droger är cannabis dessutom mer en del av ens livsstil och image och det är svårt att sluta med något som man byggt del av sin identitet på.

Det var allt för den här gången. Har du fler cannabisliberala argument som du vill ha svar på?

 

Peter CV

Peter Flogger Alsén, född 1988 och uppväxt i Trollhättan under barndomen, senare i Nederländerna och även i Tysklands huvudstad Berlin. Peter är nykter narkoman och spenderar en hel del av sin tid med att debattera narkotikafrågor och föreläsa om narkotika. Han jobbar som piercare i Jönköping där han även är aktiv inom UNF. På 90-talet så spenderade Peter sin tid i trädtoppar, gärna under blåsiga dagar.

 

 

  1. Mer information om cannabisanvändandet i Colorado: http://
    www.mapinc.org/newsnorml/v10/n815/a11.html []
  2. Källa: http://www.drugabuse.gov/publications/drugfacts/marijuana []
  3. Källa: http://www.panicattacks.com.au/articles/mari.html []
  4. Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1311782/?page=2 []
  5. Källa: http://www.schizophrenia.com/prevention/streetdrugs.html []
  6. Källa: http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/2419713.stm []
  7. Lite mer info om beroende: http://www.psychologytoday.com/blog/the-teenage-mind/201012/is-marijuana-addictive []