Vilka visioner tillåter vi oss att ha?

Sverige har en förhållandevis restriktiv alkoholpolitik i ett internationellt perspektiv. Vi har monopol på försäljning av alkohol och skatt på alkoholdrycker. Över tid har dock den svenska alkoholpolitiken blivit allt mer liberal med fler försäljningsställen, fler serveringstillstånd, ökad införsel, alkoholreklam och i viss mån förändrade dryckesvanor. I Sverige har regeringen antagit en ANTD-strategi1 med målet om ett samhälle fritt från narkotika och dopning, minskat tobaksbruk och minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol.

Observera att målet på tobaksområdet är ett minskat bruk av tobak, medan målet på alkoholområdet är lite annorlunda utformat. Har det någon betydelse? I viss mån har nog målets formulering en betydelse, även om vi vet att minskad konsumtion är främsta vägen till minskade skador.

På narkotikaområdet är målet ett narkotikafritt samhälle. På alkoholområdet är det idag få som tänker sig ett alkoholfritt samhälle och kanske ännu färre som förespråkar ett förbud av alkohol. Det är emellertid inte självklart. Från Kerala i Indien rapporterades det i somras om att delstatsregeringens mål var ett alkoholfritt Kerala. Vägen dit går genom att ca 700 barer förlorar alkoholtillstånd i år och nästa. De närmaste 10 åren ska 10% av butikerna som säljer alkohol, de flesta statliga, stängas varje år och om 10 år ska alkohol vara förbjudet.

Bakgrunden till denna radikala politik är att Kerala har högst alkoholkonsumtion i hela Indien med många skador och sociala problem som följd. Befolkningen i Kerala dricker 8,3 liter alkohol per person och år. I Sverige var motsvarande siffra förra året 9,9 liter alkohol, men vem i Sverige förespråkar en radikal alkoholpolitik? Vem vågar ha en vision om ett alkoholfritt samhälle?

Det är intressant att jämföra med tobaksområdet. Där finns exempel på radikala visioner på betydligt närmare håll än Indien. Och det har gått ganska fort. På 1980-talet var det nog få i Sverige som trodde att det 2014 skulle vara förbjudet att röka inne på restauranger och krogar. För några år sedan antog Finland visionen om ett tobaksfritt samhälle och det finns ganska många som förespråkar att Sverige bör ha samma vision.

Vilka visioner borde vi ha på alkoholområdet och vilken betydelse har visionen?

Niklas Christerson

  1. Strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken []

Serveringstider och våld hänger ihop

Förra året fördes en hätsk debatt i Göteborg om öppettider på krogen. Drivande var polisen som ville se tidigare stängning på krogen för att minska det krogrelaterade våldet. På den andra sidan fanns bland annat krogägarna som förespråkade fortsatt sena öppettider. Beslutet blev tidigare stängningstid på krogen under fredagarna, då stängningen från 16 augusti 2013 varit 03.00 istället för 05.00.

Nyligen presenterades den första undersökningen av hur våldet påverkats av förändringen. Studien har tittat på anmälda misshandelsfall, våldskador på akutmottagningar och incidentrapportering från kollektivtrafiken. Resultatet är tydligt: Våldsbrotten har minskat under fredagsnätterna. Motsvarande minskning finns inte på lördagar.

Resultatet är intressant, men inte så förvånande som man kanske kan tro av debatten som föranledde beslutet om tidigare stängning. Det finns nämligen en hel del internationell forskning om sambandet mellan sena öppettider och våld. En australiensk studie från 2010 undersökte förändringen av tidigare stängning med 1,5-2 timmar och det innebar en minskning av våldet med 37%. En norsk studie från 2012 som tittade på förändrade öppettider i 18 norska städer kom fram till att för varje timme senare öppettid ökade våldet med 16%.

Längre öppettider på krogen innebär en högre berusningsgrad hos besökarna och det ökar risken för våldsamma situationer. Flera alkoholpolitiska utredningar, senast Alkohollagsutredningen, har föreslagit att 03.00 bör vara sista tillåtna tidpunkt för alkoholservering. Förslaget har dock tyvärr inte realiserats, utan det är upp till kommunerna att sätta gränsen för alkoholservering. Fler städer borde inspireras av Göteborg och införa tidigare stängning.

Ett annat förslag från bland annat Alkohollagsutredningen var att ändra den så kallade utrymningstiden eller tömningstiden från 30 minuter till 1 timme. Utrymningstiden är den tid som krogen har på sig från att serveringen upphör till att lokalen ska vara tömd på gäster.

Det tycks inte finnas någon forskning om utrymningstidens betydelse för bråk och våld, men visst vore det fint om alkoholserveringen upphörde men festen fortsatte? Det är ju i grunden alkoholen och inte festen som är problemet. Längre tid som krogen får ha öppet, kanske flera timmar, innebär möjlighet att vara ute och festa sent utan att berusningen ökar. Tvärtom borde det ske en viss tillnyktring innan hemgång. Även om berusningsgraden inte fortsätter öka kan dock förlängningen av tiden som redan berusade människor är på krogen i sig innebära fler tillfällen att hamna i bråk. Svårigheter att kontrollera om krogar med öppettid efter serveringstidens slut fortsätter servera är en annan sak som kan tala mot detta.

Det vore intressant med en undersökning av utrymningstidens betydelse. Helt enkelt hur mycket som hänger på öppettiden i sig och vad som händer om serveringstiden och öppettiden skiljer sig åt. Ett försök där man tillåter några krogar att ha öppet efter serveringstidens utgång och undersöker vilka effekter detta får.

De positiva erfarenheterna från Göteborg visar att serveringstiden har betydelse och att ökade restriktioner är rätt väg att gå. Förhoppningsvis får vi en diskussion om öppethållandet på krogen även i andra städer.

Niklas Christerson

Står smugglingsfrågan emot alkoholskattehöjning?

Vi vet att alkoholskatt är ett effektivt instrument för att minska konsumtionen av alkohol och att alkoholskatten under många år inte har justerats, vilket lett till att priset på alkohol i praktiken sjunkit. Nu har regeringen äntligen valt att höja skatten och även aviserat ytterligare höjningar.

Höjning av alkoholskatten borde enligt min mening vara något som uppskattas även av den rödgröna oppositionen som inför valet 2010 lovade högre skattehöjningar på alkoholområdet än vad regeringen gjorde då. Jag blev därför mycket förvånad när jag häromveckan såg nyheten att Socialdemokraterna, med stöd från V och Mp, invände mot föreslagna skattehöjningar och krävde en smuggelutredning. Att agera mot smuggling och införsel är naturligtvis bra, men inte att sätta detta i motsättning till höjningar av alkoholskatten.

Smuggelutredning är en fråga som sedan länge drivs av alkoholindustrin. De vill inte se höjningar av alkoholskatten som minskar deras försäljning och intäkter. Därför har de intresse av att blåsa upp problemet med smuggling och flytta fokus från höjning av alkoholskatten. Utspelet om smuggelutredning applåderades som väntat av både Sveriges Bryggerier och Sprit och Vinleverantörsföreningen.

Det mesta tyder emellertid på att införsel och smuggling av alkohol minskar. Och från tobaksområdet har vi sett att skatterna går att höja skatter utan att smuggling ökar nämnvärt. I de fall där smugglingen ökat har ändå den totala konsumtionen av tobak och skador minskat när skatten har höjts. Vi kan också se att Storbritannien valt att höja alkoholskatten, även om deras skatt redan är betydligt högre en grannlandet Frankrikes.

Gå inte på alkoholindustrins dimridåer om smuggling och smuggelutredning. Visst behövs det insatser mot införseln och allra helst en sänkning av införselkvoterna, men det är inget hinder för fler välbehövliga skattehöjningar på alkoholområdet. Att Socialdemokraterna nu invänder mot dessa höjningar framstår tyvärr mer som partitaktik än som bra alkoholpolitik.

Kontrollköp – en tandlös tiger?

Nästa vecka, 1 maj, blir det åter tillåtet för kommuner att genomföra kontrollköp av alkohol. Olika former av provköp har används av det offentliga tidigare, men 2009 slog JO fast att det i dessa fall handlade om dold myndighetsutövning och sådana situationer bör enligt JO regleras i lag.1 Det är bakgrunden till lagändringen som träder i kraft nästa vecka. Detta gäller alltså köp utförda av kommuner, för t.ex. ideella organisationer har det hela tiden varit tillåtet.

Även när det gäller relativt små frågor tuggar det offentliga maskineriet uppenbarligen ganska långsamt. JO:s beslut kom för drygt fyra år sedan och för snart tre år sedan tillsatte Maria Larsson en departementsutredning. Kontrollköp innebär alltså att kommunen, som är tillsynsmyndighet för folkölsförsäljning, ges möjlighet att genomföra provköp av alkohol för att se om butiken förvissar sig om köparens ålder. Så här står det i den nya lagtexten:

15 a § I syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den som lämnar ut folköl enligt 5 kap. 5 § om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som anges i 3 kap. 7 §, får kommunen genomföra kontrollköp. Vid ett sådant köp får kommunen endast anlita en person som har fyllt 18 år.

Ett kontrollköp får genomföras utan att näringsidkaren underrättas i förväg om kontrollköpet. Kommunen ska snarast efter ett genomfört kontrollköp underrätta näringsidkaren om kontrollköpet.

Kommunen får möjlighet att anlita en person över 18 år för att kontrollera ålderskontrollen i en butik. Kontrollköpet får genomföras i hemlighet, men kommunen måste informera näringsidkaren efteråt. Kontrollköp får bara ske när det gäller folkölsförsäljning, trots att vi vet att restauranger och krogar är minst lika dåliga på att upprätthålla åldersgränser. Om detta skrev Linda Engström här på Alkoholpolitik.se för drygt ett år sedan.

Kontrollköpet ska ske i syfte att ge underlag för en dialog mellan kommun och handlare. Att detta måste vara syfte tydliggörs ytterligare i nästa paragraf:

15 b § Vad som framkommit genom kontrollköp får inte utgöra grund för kommunen att meddela förbud eller varning enligt 9 kap. 19 §.

Kommunen får alltså inte vidta någon form av verksamma åtgärder mot de näringsidkare som inte sköter legitimationskontrollen. Visst är det bra med en dialog, men när kommunen redan har dåliga verktyg för tillsyn och små resurser behövs mer verksamma åtgärder. En dialog kan och bör ske även utan kontrollköp, även om det naturligtvis ger kommunen bättre argument efter ett kontrollköp.

Anledningen till förtydligandet att kommunen inte får vidta åtgärder är den kritik som utredningens förslag fick av Lagrådet. Lagrådet menar att förfarandet med kontrollköp som kan leda till sanktioner påminner om brottsprovokation. Visserligen begår säljaren inget brott,  eftersom köparen som genomför kontrollköpet måste vara över 18 år, men förfarandet är ägnat att framkalla ett handlande av säljaren som kan leda till administrativa sanktioner.2

Lagrådet menar att kontrollköp måste vara effektivt för att motivera en lagstiftning av det slag som utredningen föreslog. Kontrollköp av alkohol är inte särskilt effektivt. En anledning är att lagen endast säger att säljaren ska förvissa sig om att köparen är över 18 år och eftersom det inte uttryckligen finns något krav på legitimationskontroll måste säljarens påstående om att hen varit förvissad om att köparen var över 18 år ofta godtas. Detta gäller förstås speciellt som köparen i dessa fall faktiskt är över 18 år. Lagrådet skriver:

”Att däremot lägga iakttagelser vid sådana kontrollköp till grund för administrativa sanktioner bör inte komma i fråga med hänsyn dels till den sanktionerade regelns vaga utformning, dels till att kontrollköpet inte visar annat än att säljaren underlåtit att kontrollera åldern på någon som faktiskt är över 18 år.”

 

Vinstdrivande aktörer är dåliga på upprätthållande av åldersgränser vid alkoholhantering. Samtidigt är effektiva åldersgränser mycket viktigt för en alkoholpolitik som begränsar skador och lidande. Då behövs verksamma åtgärder och resurser för tillsyn av handlarna. Den nya regleringen av kontrollköp riskerar dock att bli ett slag i luften när kommunen fråntas alla möjligheter att agera mot en säljare som inte sköter ålderskontrollen.

Det visar också vikten av att UNF, som genomfört folkölskontroller i 40 år, fortsätter med dessa kontroller. UNF kan använda provköpare som är under 18 år och kan polisanmäla den som säljer till minderårig.

En möjlighet att göra kontrollköp mer effektivt vore att förtydliga lagstiftningen och till exempel i lag kräva att butiker genomför legitimationskontroll. Med ett sådant krav blir Lagrådets invändningar mot kontrollköp inte lika tungt vägande.

En annan och kanske bättre åtgärd vore att flytta folkölet till Systembolaget – på Systembolaget vet vi att åldersgränserna följs i mycket mycket högre utsträckning än i den övriga handeln.

Niklas Christerson

  1. JO:s beslut 2009-12-18, dnr 2972-2009 []
  2. I ett JO-beslut från 1996 klargjordes att det offentliga inte får genomföra provköp med personer under 18 år, då detta innebär en form av brottsprovokation. Se JO:s beslut 1996-12-11, dnr 3553-1996 []

Kan vi ersätta alkohol med cannabis?

Alkoholpolitik.se handlar som namnet antyder främst om alkohol och alkoholpolitik, men ibland händer det att vi även ger oss i kast med det närliggande ämnet narkotikapolitik. Den senaste tiden har det varit mycket debatt om cannabis och därför kommer dagens inlägg att handla om just cannabis.

För drygt ett år sedan skrev Peter Alsén ett gästinlägg där han resonerade om och bemötte några vanliga argument för cannabislegalisering. Ett annat intressant påstående som jag upplever har blivit mer frekvent i debatten om cannabis är att unga väljer att röka cannabis istället för att använda alkohol. Argument bygger, ofta underförstått, på att cannabis skulle vara bättre än alkohol. Det håller jag inte med om, men det här inlägget handlar inte om det utan om en övergång från alkoholanvändande till cannabisanvändande är trolig.

Det är en fråga som kan diskuteras utifrån tillgängliga fakta. Den bästa källan till kunskap om droganvändning bland unga i Sverige är CAN:s årligen återkommande undersökningar av drogvanor som har genomförts i årskurs 9 sedan 1971 och i årskurs 2 på gymnasiet sedan 2004. Undersökningen är en enkätundersökning som 300 slumpvis utvalda klasser får möjlighet att delta i. En stor styrka med undersökningen är att den är återkommande med samma frågor, vilket gör att framförallt statistiken om förändringar över tid är tillförlitlig. Häromdagen släppte CAN en analys av cannabisanvändningen bland unga baserad på främst dessa undersökningar. Faktauppgifter i detta inlägg är hämtade från denna PM.1 Uppgifterna bygger på svaren från årskurs 2 i gymnasiet, eftersom erfarenheterna av cannabis och annan narkotika är liten i årskurs 9.

Vad sägs då om alkoholanvändningen?
Under senare år har vi sett en minskning av alkoholanvändningen bland unga. En del vill förklara det med att unga istället röker cannabis. I CAN:s material finns inget som tyder på att så är fallet. Tvärtom kan vi se att de som rökt cannabis vid något eller några tillfällen i genomsnitt har en årskonsumtion av alkohol motsvarande ca 8 liter ren alkohol per år, medan den bland de som aldrig rökt cannabis är ca 3 liter ren alkohol per år. Om vi ser till de som frekvent röker cannabis är snittet 13 liter per år, alltså fyra gånger högre än bland de som aldrig har rökt cannabis.2

Det finns alltså inget stöd för att unga i allmänhet övergår från alkohol till cannabis. Tvärtom är alkoholkonsumtionen betydligt högre bland de som har erfarenhet av cannabis och speciellt bland de som använder cannabis frekvent. Cannabis används som ett komplement till alkohol, inte en ersättning. Bland de frekventa cannabisrökarna är 43% högkonsumenter av alkohol, jämfört med 12% av samtliga gymnasieelever.

I CAN:s PM kan vi även se hur cannabisrökarna förhåller sig till andra droger än alkohol och cannabis. Bland samtliga gymnasieelever är det 3,4% som använt någon annan narkotika än cannabis. När det gäller de som rökt cannabis någon eller några gånger har 11% även använt annan narkotika. Samma siffra för de som röker cannabis frekvent är 45,5% – nästan hälften har alltså använt även annan narkotika. Det visar sig också att cannabisrökande hör ihop med andra riskfaktorer, såsom skolk eller tillåtande föräldrar. Det är viktigt att påpeka att undersökningen inte säger något om orsak och verkan, utan bara att det finns ett samband mellan cannabisrökande och till exempel hög alkoholkonsumtion.

Hur ser cannabisanvändningen ut?
En annan fråga som ofta kommer upp är hur utbrett cannabisanvändande är bland unga. De som förespråkar cannabislegalisering lyfter ibland argument kring detta som argument för legalisering. ”Användningen är ändå så utbredd” eller ”Förbudet fungerar inte, för unga röker mer och mer cannabis”.

Om vi går till fakta i CAN:s undersökningar så är det i årskurs 2 på gymnasiet 15% som har rökt cannabis någon eller några gånger och 3% har rökt fler än 20 gånger. CAN finner inget stöd för någon dramatisk ökning av cannabisanvändningen de senaste 10 åren. Det har gått upp och ner, men med en viss ökning bland pojkar på gymnasiet. Studien missar dock de som inte går gymnasiet eller som var frånvarande dagen då enkäten genomfördes. Det är troligt att cannabisanvändningen är större bland dessa än bland elever i allmänhet.

Att runt 15% av gymnasieeleverna provat cannabis är naturligtvis illa i sig, men påståenden om att cannabisrökning är väldigt utbrett bland unga eller mer lättillgängligt än alkohol finns det inget stöd för. Det är viktigt att tillägga att det handlar om erfarenheten av cannabis bland ungdomar generellt och att det kan se annorlunda ut i vissa grupper.

Argumentet att ökad användning av cannabis ersätter eller minskar alkoholanvändningen har alltså inget stöd i statistiken. Tvärtom visar det sig att den som ofta röker cannabis generellt sett också dricker mycket alkohol. De som röker cannabis har också i betydligt större utsträckning än andra unga använt annan narkotika. Samtidigt som alkoholanvändandet bland unga minskat betydligt, finns ingen dramatisk ökning av cannabisanvändandet. Sammantaget använder alltså unga mindre droger idag än för ett antal år sedan. En fortsatt restriktiv politik och satsningar på drogprevention är viktigt för att behålla denna positiva utveckling.

  1. Hela CAN:s PM kan ni läsa här [PDF-länk] []
  2. Med frekvent menas de som rökt cannabis fler än 20 gånger, medan gruppen som rökt någon eller några gånger alltså är de som rökt cannabis färre än 20 gånger []

Niklas: Ett alkoholpolitiskt valår?

Under valår brukar inte alkoholpolitiska frågor få så stort utrymme. Alkoholpolitik ses som en ganska liten fråga och partierna anser nog inte att deras förslag i alkoholpolitiska frågor är de som i störst utsträckning lockar nya väljare.

Det här årets valrörelse tycker jag har börjat lite annorlunda. På kort tid har det kommit flera viktiga alkoholpolitiska nyheter. Regeringen började året med att tillsätta en snabbutredning med anledning av näthandel med alkohol. Resultatet kommer i juli och lär bli omdiskuterat, men förhoppningsvis kan dagens kryphål täppas till. Sedan aviserade Anders Borg höjd alkoholskatt. Smolket i glädjebärgaren kom när Centerpartiet återuppväckte frågan om s.k. gårdsförsäljning av alkohol som Andreas kommenterade här på bloggen häromdagen. Sammanfattningsvis har starten på detta valår innehållit en hel del alkoholpolitik.

Därför känns det extra kul att nylansera Alkoholpolitik.se den här veckan. Antagligen kommer alkoholpolitiken trots allt inte bli valets stora fråga, men vi kan vara säkra på att det kommer finnas många frågor att lyfta och diskutera det kommande året. Därtill finns ju massor av spännande mer tidlösa frågeställningar om alkohol och alkoholpolitiska lösningar som kommer att belysa.

När vi startade Alkoholpolitik.se i början av 2013 hade jag och Oskar Jalkevik känt varandra i nästan 10 år och samarbetat med arrangemang, kurser och en del annat. Vi hade båda ägnat oss länge åt alkoholpolitik och även andra politiska, men vi hade aldrig gjort något direkt alkoholpolitiskt projekt tillsammans. Nu kände vi båda att det var dags för ett sådant och att vi var sugna på ett forum för att skriva regelbundet om alkoholpolitik. Då föddes idén om Alkoholpolitik.se.

Under vintern somnade bloggen in då både mitt och Oskars fokus riktades in på andra saker. När vi pratade om att sätta igång igen kände vi båda att samarbetet behövde ny energi. Vi behövde utveckla vår idé och ta samarbetet till en ny nivå för att få energi att driva sidan vidare. Vi kom fram till att ta in ytterligare två personer i vår redaktion, nämligen Sigrid och Andreas. Med två ytterligare fasta skribenter på sidan kommer vi att få ett annat tilltal och större variation av inlägg. Det blir en kul nytändning för mig och jag hoppas att vi tillsammans skapar en blogg som tilltalar många läsare.

Jag har ett brett intresse av alkohol- och narkotikapolitiska frågor, så jag kommer fortsätta att skriva olika typer av inlägg. Jag gillar faktaspäckade inlägg som på djupet belyser en fråga eller mer polemiska inlägg som vederlägger myter och argument från alkoholliberaler och alkoholindustrin. Mitt främsta engagemang har jag idag inom IOGT-NTO, men är även medlem i flera andra föreningar som ibland också kan ge input och vinklar på alkohol- och narkotikapolitiska frågor, t ex Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, Nyktra Socialister, Vänsterpartiet och Vetenskap och Folkbildning.

Jag ser framemot ett spännande år med Alkoholpolitik.se!

/ Niklas Christerson

Nystart för Alkoholpolitik.se med nya redaktionsmedlemmar

Alkoholpolitik.se kan idag stolt meddela att bloggen från och med idag gör en nystart och att detta sker med en redaktion på totalt fyra personer.

I början av 2013 startade Niklas Christerson och Oskar Jalkevik bloggen Alkoholpolitik.se som ett forum för att skriva om såväl aktuella och som tidlösa alkoholpolitiska frågor. Under hösten räckte tiden inte till och bloggen hamnade på is. Tanken på att åter starta upp bloggen har hela tiden funnits där. Under början av 2014 startade diskussionen om att ta in fler redaktionsmedlemmar.

Nu presenterar vi två nya reaktionsmedlemmar: Sigrid Mikaelsson-Rehnberg och Andreas Ek-Sarfraz. Du kan läsa om oss som driver bloggen under Om sidan. Under den här veckan kommer vi att presentera oss själva närmare med varsitt första blogginlägg. Där efter publicerar ett nytt blogginlägg onsdag varje vecka. Där utöver kommer vi ha gästbloggare och temaveckor där andra personer bidrar till innehållet på bloggen.

Kontakta oss gärna om du har förslag på vad vi borde skriva om eller personer som borde gästblogga.

Vi är alla väldigt taggade på att skildra små och stora alkoholpolitiska frågor ur olika perspektiv!

Höjd alkoholskatt – Bra, men inte bra nog

Både jag och Oskar har tidigare skrivit här på Alkoholpolitik.se om att det är dags att höja skatten på alkohol. Under sommaren har många påtalat att regeringen bör hålla sitt vallöfte om höjd alkoholskatt. Höjd alkoholskatt leder till minskad konsumtion och minskade alkoholrelaterade skador. I regeringen tycks dock ha funnits en oenighet om behovet av en skattehöjning och det har därför varit oklart om det överhuvudtaget skulle bli någon höjning.

Nu har budgetpropositionen precis släppts och den innehöll som väntat ett positivt besked. Regeringen föreslår en höjning av alkoholskatten! Det är bra, men det är inte bra nog. Höjningen är nämligen bara sju procent för vin och öl och ynka en procent för starksprit. Det är ett steg i rätt riktning, men det är ett väldigt litet steg.

Inför förra valet lovade högeralliansen att höja skatten med 1,1 miljarder och de rödgröna lovade 1,4 miljarder. Omräknat i procent innebär det i båda fallen en höjning på över tio procent. Resultatet av dessa löften är alltså tre år senare en höjning med sju respektive en procent.

Alkoholskatten indexuppräknas inte och det innebär att skatten på alkohol sjunker i takt med inflationen. De senaste 20 åren har den därför sjunkit mycket mer än denna höjning motsvarar. Låt oss hoppas att höjningen som aviserats idag bara är den första i en rad av skattehöjningar.

Länk till den del av budgetpropositionen där alkoholskatten behandlas: http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/37/09/d602dd5b.pdf (Se sidan 456 ff)

/Niklas Christerson

Ska Systembolaget ägna sig åt hemkörning?

Under snart ett år har Systembolaget genomfört ett försök med hemkörning av alkohol. Kunden beställer på hemsidan och får sedan alkoholen levererad direkt till dörren efter några dagar. Nu har Systembolaget valt att utöka försöket och börja med hemkörning i fler delar av landet.

Systembolagets främsta uppgifter är att se till att det inte finns något vinstintresse i alkoholhanteringen, att begränsa tillgängligheten och att upprätthålla åldersgränser. En bra nivå på service är naturligtvis nödvändig för att Systembolaget ska fungera och stödet bland befolkningen ska upprätthållas, men servicetänkandet får aldrig gå före folkhälsan.

Hemkörning från Systembolaget innebär en ytterligare kanal för alkoholförsäljning och därmed ökad tillgänglighet. En första utvärdering har gjorts och enligt forskarna bakom utvärderingen har försöket inte påverkat konsumtionen eller särskilt lockat högkonsumenter. Det låter bra, men det finns några saker att ta med i beräkningarna. Det är väldigt få kunder i försöksområdena som faktiskt utnyttjat tjänsten. Det gör att utvärderingen kanske inte säger så mycket om hur det ser ut i framtiden då betydligt fler kunder antagligen kommer utnyttja tjänsten. Vidare så bygger en stor del av slutsatserna på en enkätundersökning med endast 142 svarande. Hur många kunder som totalt fått möjlighet att svara vet jag inte, men totalt har 427 hemleveranser har skett.1 Det är uppenbart svårt att dra klara slutsatser när det är en liten andel svarande och totalt få kunder.

Systembolaget ska också upprätthålla åldersgränsen. I det här fallet blir det ett ensamt bud från Bring som ska sköta ålderskontrollen. Systembolaget kollar emellertid inte bara åldern, utan nekar även kunder som är berusade eller i fall där det föreligger risk för langning. Det är ett stort ansvar att lägga på ett ensamt bud utanför en kunds dörr. Hen ska alltså göra dessa bedömningar och eventuellt neka en person att ta emot sina i förväg betalda varor.

Hemkörning från Systembolaget är åtminstone i dagsläget en ganska liten grej. Det är få som valt att använda det och kostnaden för kunden är ganska hög, men det är ytterligare en liten ökning av tillgängligheten. Lördagsöppet, självbetjäning, hemkörning och så vidare är alla relativt små förändringar som tillsammans och på längre sikt kan ge större konsekvenser. Nu har vi dessutom en kommersiell näthandel med oklar legal status. Även om det är stor skillnad på Systembolagets hemkörning och kommersiell näthandel2 så riskerar Systembolagets hemkörning att legitimera den senare.

I EU-domstolens dom som tillåter Systembolagets monopol är det tydligt att monopolet tillåts så länge dess syfte är att upprätthålla god folkhälsa. För varje steg som tas för att göra alkohol mer tillgängligt så ökar risken att EU anser att monopolet inte är berättigat.

Förra lördagen var Magdalena Gerger med i P1:s Lördagsintervju. Hon menade att Systembolaget måste anpassa sig efter kundernas ”inköpsmönster” Det är en ganska konstig motivering, eftersom det är uppenbart att få kunder efterfrågar hemkörning av alkohol. Då bör så klart inte Systembolaget bidra till att skapa en sådan efterfrågan.

/Niklas Christerson

  1. Samma kund kan förstås ha använt tjänsten flera gånger, varför antalet enskilda kunder antagligen är lägre. []
  2. Systembolaget har ingen reklam, inga rabatter, inga extraerbjudanden och en säkrare ålderskontroll []

Mer öl och vin i matbutiken

Igår lanserade Systembolaget höstens nyheter i sortimentet. De senaste åren har som många vet det alkoholfria utbudet på Systembolaget blivit större och försäljningen av alkoholfritt ökar. Eftersom jag själv inte dricker alkohol är jag ingen van besökare på Systembolaget, men de senaste åren har det faktiskt blivit att jag har tittat in en del. Det alkoholfria sortimentet är lätt åtkomligt för mig. Dels finns en egen avdelning med alkoholfritt och dels finns en hel del alkoholfritt väl exponerat vid kassorna. Detta är förstås bra för den som letar efter alkoholfritt eller för den som spontanköper alkoholfritt på grund av exponeringen vid kassan. En bra extra påminnelse för den som köper alkohol att också erbjuda alkoholfritt på festen.

Senast jag var på Systembolaget tog jag dock en tur runt bland de övriga hyllorna och det slog mig att jag till exempel inte hittade några alkoholfria vita viner på hyllan för vitt vin. Den som letar efter ett vitt (alkohol)vin kanske borde uppmärksammas på att det faktiskt finns bra alkoholfritt, som ersättning för eller komplement till det tänkta alkoholvinet?

En annan sak är ju att vi som vill köpa alkoholfritt faktiskt ibland ”måste” bege oss till Systembolaget för att köpa intressanta festdrycker. Många matbutikers dryckesutbud inskränker sig i princip till att sälja läsk och exponera folköl. Min närmaste butik, som är ganska bra på att erbjuda olika drycker, har faktiskt några sorters must och två alkoholfria viner. Denna butik upplever jag dock som bättre än de flesta och då är sortimentet ändå skralt. Med tanke på försäljningsökningarna av alkoholfritt på Systembolaget: Varför satsar inte matbutikerna mer på öl och vin? Varför exponeras inte öl och vin i matbutikerna?

/Niklas Christerson