Om 20 år är fler vuxna nykterister

I somras presenterade CAN sin senaste undersökning över skolelevers drogvanor. Glädjande nog fortsätter trenden att allt färre ungdomar dricker alkohol och i den senaste undersökningen är det rekordmånga niondeklassare som inte dricker alkohol. Det förekommer en diskussion både om vad det beror på och om huruvida ungdomsdrickandet kommer att fortsätta minska. Det är intressanta frågor, men en annan intressant aspekt är vilken konsumtionsnivå de som är 15 år idag kommer ha om 20 år.

Debutåldern för alkohol är en viktig faktor för hur alkoholkonsumtionen ser ut senare i livet. De som börjar dricka alkohol tidigt dricker också mer i vuxen ålder. Omvänt borde det ju vara så att de som börjar dricka alkohol senare dricker mindre som vuxna. Men kommer fler att avstå helt?

Nivån på ungdomsdrickandet borde alltså tala för lägre alkoholkonsumtion i framtiden och fler nyktra. En del av de 15-åringar som idag är nykterister kommer kanske fortsätta att vara det. Inte bara tills de är 16, 17 eller 18 år utan hela livet.

Det är förstås långt ifrån säkert att det blir så. Det finns en problematik som även tydliggörs av själva begreppet debutålder. Att skjuta upp ”debutåldern” är bra ur många aspekter och inga ungdomar borde dricka alkohol, men samtidigt som vi pratar om att höja debutåldern säger vi också mellan raderna att det ska komma en alkoholdebut. När vi säger att alkohol inte är något för ungdomar, så säger många att det är något för vuxna. Och de flesta ungdomar vill vara vuxna. I stället för att fråga om ungdomar kommer att börja dricka alkohol är ofta frågan när de kommer att börja.

Lägre alkoholkonsumtion och fler nyktra vuxna vore bra för hela samhället. Att ungdomsdrickandet är lågt idag öppnar möjligheten för detta i framtiden, men det krävs också att vi vågar prata om vuxendrickandet och att det blir lika naturligt att vara vuxen och alkoholfri som det idag är att vara 15 år och alkoholfri.

Hur ska vi prata om ”passive drinking”?

Under lång tid handlade tobaksprevention om direkta hälsoskador på den som använder tobak. En stor del av preventionsarbetet var inriktat på information och upplysning riktat till den enskilde. Så småningom har diskussionen förflyttats från att handla enbart om den enskildes medicinska skador till att även handla om omgivningens negativa påverkan av rökning, ofta kallad passiv rökning.

Samtidigt som diskussionen har vidgats har också politiken blivit mer restriktiv. Diskussionen om passiv rökning skapade en ökad förståelse för behovet av restriktiv politik på tobaksområdet. Den enskildes medicinska skador är naturligtvis fortfarande centrala, men en vidgad diskussion har skapat utrymme för andra politiska åtgärder. Åtgärder som dessutom skyddar både tobaksanvändarens hälsa och omgivningens hälsa.

Om detta handlar en artikel refererad i popNAD. Jag funderar på vilka paralleller som kan dras till alkoholområdet. På alkoholområdet har vi, i Sverige, en relativt restriktiv politik, men allt för ofta tenderar diskussionen att handla om enskilda individers alkoholkonsumtion.

En diskussion som i stället fokuserar på omgivningens påverkan av alkoholkonsumtion kan tydliggöra behovet av regler på alkoholområdet. Även om dessa effekter inte är lika direkt tydliga som att andas in giftig rök så är konsekvenserna omfattande och i många fall allvarliga. Det handlar om t.ex. rattfylla, våldsbrott och farliga olyckor, men också om obehagliga närmanden, otrygghet, lukt och hotfullhet. Och precis som med passiv rökning är det inte bara de som röker flera paket om dagen (eller har hög alkoholkonsumtion) som utsätter omgivningen för negativ påverkan.

Begreppet ”passive drinking” har lanserats, men ännu inte fått fäste. Och någon svenskt begrepp som fungerar bra har jag ännu inte sett. Rökfria miljöer är ett annat tydligt begrepp från tobakspreventionen. Dessa har blivit en självklarhet, medan alkoholfria miljöer under samma period har blivit utrotningshotade.

Utmaningen, om vi ska lära av tobaksdiskussionen, är att hitta ett ett tydligt samlingsbegrepp som innefattar negativa effekter för omgivningen. Och att sätta detta begrepp i centrum för diskussionen om alkohol.

Är ”passive drinking” rätt begrepp? Hur kan vi översätta det till begriplig svenska?

/Niklas Christerson

Prata om alkohol – propaganda från alkoholindustrin

För några veckor sen skrev jag här på bloggen om alkoholindustrins skolmaterial Prata om alkohol. Är det så farligt om alkoholindustrin gör ett skolmaterial? Det kanske är ett bra material? Det är frågor man kan ställa sig, men jag tycker egentligen oavsett det att det är olämpligt i sig att alkoholindustrin gör undervisningsmaterial om alkohol. Häromdagen fick vi dock ett tydligt exempel på hur Prata om alkohol används som en påverkanskanal för alkoholindustrin. Prata om alkohol används för att sprida alkoholindustrins argument och verklighetsbild.

Pierre Andersson skriver på sin blogg om hur Prata om alkohol följer alkoholindustrins agenda och om vilseledande användning av siffror. Prata om alkohol hävdar i pressmeddelandet att 8 av 10 ungdomar har lätt att få tag på alkohol, medan det i de bifogade tabellerna är 67% av de som dricker alkohol som hävdar att det är mycket lätt eller ganska lätt att få tag i alkohol. Förutom denna oklarhet vet vi inget om hur undersökningen är gjord eller hur många som tillfrågats totalt. Att 235 ungdomar som dricker alkohol och 88 ungdomar som inte dricker alkohol har svarat på frågorna får ses som ett rätt lågt antal för att dra några slutsatser.

Prata om alkohol lägger sitt fokus på insmugglad alkohol. Det ligger i linje med alkoholindustrins generella argumentation om att blåsa upp siffrorna för smugglingen som ett argument för att sänka alkoholskatten i Sverige. Varför ungdomar ska köpa mindre alkohol för att den från Systembolaget blir billigare är som vanligt lite oklart. Om vi ser till en betydligt större och mer seriös undersökning om ungdomars alkoholvanor, nämligen CAN:s drogvaneundersökning, så kan vi istället se att andelen ungdomar som dricker smugglad alkohol har minskat kraftigt de senaste åren.

Alkoholindustrin använder Prata om alkohol som propagandakanal för sina egna syften. Industrin kan här använda sitt förebyggande projekt för att sprida ut samma argument som vanligt, men med en avsändare som framstår som neutral och seriös. Inte minst av denna anledning borde deras undervisningsmaterial bojkottas av alla skolor för att inte ge industrins vilseledande påverkansarbete legitimitet.

Självklart är det ett problem att ungdomar får tag i alkohol, men en skattesänkning löser inte det problemet. En skattesänkning gynnar bara alkoholindustrins intresse av mer alkoholförsäljning.

/Niklas Christerson

Varför används droger? Människa, medel, miljö och marknad

Att svara på frågan varför människor använder droger och varför vissa blir missbrukare är svårt. Det är kanske till och med omöjligt att svara på generellt, men det går att närma sig svaret på frågan utifrån olika utgångspunkter. Vissa lyfter fram det personliga ansvaret, att individen själv väljer att använda droger och utsätta sig för risker. Andra menar att vi har ett samhälle som leder till utslagning och människor som mår dåligt; drogproblem är ett symtom på dessa grundläggande problem.

Jag tycker inte att någon av dessa förklaringsmodeller är hållbara. Vi måste närma oss lösningen på frågan genom att titta på flera samverkande faktorer. Ett sätt att göra detta är att prata om fyra M: Människa, Medel, Miljö och Marknad. Detta är en teoretisk modell som bland annat UNF utgår ifrån i sitt drogpolitiska program. Naturligtvis går det inte att praktiskt eller kanske ens fullt ut teoretiskt skilja på dessa faktorer, men det underlättar förståelsen att göra en uppdelning. I diskussioner om förebyggande arbete eller om alkoholpolitik kan vi nämligen ha dessa faktorers betydelse som utgångspunkt.

Människa
Människans individuella egenskaper påverkar valet att testa samt att fortsätta använda droger. Genetiska skillnader och personlighetsdrag kan ha betydelse. Det viktigt att varje människa har ett ansvar och har förmågan att med rätt stöd ta ansvar för sitt liv.

Medel
I Sverige är alkohol vanligast, men det finns en mängd andra rusmedel som används av många. Olika droger har olika egenskaper, men samtliga ger upplevelser som påverkar benägenheten att använda dem. De kan skapa såväl ett psykiskt som fysiskt beroende. Om drogerna är lättillgängliga och billiga kommer fler att använda dem och därför bör politiken sträva efter låg tillgänglighet och högt pris. Narkotika är förbjudet, medan alkohol av bland annat kulturella skäl är tillåtet, men omgärdat av vissa restriktioner.

Miljö
Det omgivande samhället, både den nära omgivningen och samhällssystemet, påverkar benägenheten att använda droger. Samhällsekonomi, sociala skyddsnät, arbetslöshet, kriminalitet och utslagning hänger samman med droganvändningen. Den direkta omgivningens betydelse är också stor; den som lever i en otrygg miljö där droger är vanliga och accepterade börjar oftare använda droger.

Marknad
Droger är perfekta varor i en kapitalistisk ekonomi. De flesta kan tillverkas enkelt och billigt, samtidigt är den beroende konsumenten ofta villig att betala väldigt mycket. Alkoholindustrin har som sitt enda syfte att sälja så mycket alkohol som möjligt och öka sin vinst. Därför bör vinstintresset inte vara en del av alkoholhanteringen. Av denna anledning finns Systembolaget, men i övriga led i alkoholhanteringen är det idag tyvärr vinstintresset som styr. En annan politisk fråga att alkoholreklam åter bör vara förbjudet. När det gäller den kriminella hanteringen av droger gör även den vinstdrivande kriminaliteten, liksom alla vinstdrivna verksamheter, ekonomiska kalkyler där de väger risker och ansträngningar mot profitmöjligheten. Att de som smugglar, tillverkar knark, säljer knark eller på annat sätt befattar sig med droger illegalt åker dit är därför viktigt för att minska droghandeln.

/Niklas Christerson

Prata om alkohol – alkoholindustrin i skolan

Ett av skolans uppdrag är att genomföra ANTD-undervisning, det vill säga förebyggande arbete kring alkohol, narkotika, tobak och doping. För att underlätta detta arbete finns det olika metodmaterial som lärare kan använda. Ett av dessa heter ”Prata om alkohol” och är gratis för skolor att beställa. Det låter ju jättebra. Det stora problemet med ”Prata om alkohol” är emellertid att det är Sprit- och Vinleverantörsföreningen och Sveriges bryggerier, samarbetsorganisationer för Sveriges alkoholproducenter, som står bakom materialet.

Varför gör alkoholindustrin ett förebyggande material om alkohol?

1. För det första så vet vi att alkoholindustrin har en stark agenda när det gäller alkoholpolitik och ofta engagerar sig i diskussioner om alkoholpolitiska frågor. Genom egna forskningsrapporter, vinklade tolkningar av forskning, lobbying och liknande så motarbetar industrin de alkoholpolitiska åtgärder som har mest effekt på konsumtionen och förespråkar i stället sådant med mindre effekt. Därför hävdar industrin att verksamma medel som begränsning av tillgänglighet, höga skatter och andra regleringar kan ersättas med just till exempel informationskampanjer och självreglering. En viktig del i alkoholindustrins lobbying är att driva egna projekt för försöka skapa större förtroende och ”goodwill”.

2. Alkoholindustrin är inte bara intresserad av att vi pratar om alkohol utan HUR vi pratar om alkohol. Genom att ta fram och sprida ett skolmaterial kan de få fram sin målsättning om ”en sundare dryckeskultur”. Alkoholindustrin kan helt enkelt påverka informationen eleverna får. Alkoholföretagen hävdar, naturligtvis, att de står för att ”ungdomsåren ska vara befriade från alkohol”, men trots det innehåller materialet flera övningar där eleverna ska lära sig en ”ansvarsfull alkoholkonsumtion”. Även om materialet säkert har flera förtjänster, så är det naturligtvis framtaget efter industrins intressen av alkoholförsäljning.

Hur bör skolans ANTD-undervisning se ut?

Det borde vara självskrivet att inte använda ett material från de som tjänar pengar på alkoholförsäljning för att undervisa om alkohol, på samma sätt som få skulle få för sig att använda ett förebyggande material om tobak framtaget av tobaksindustrin. Självklart bör man kunna granska och diskutera åsikter från såväl alkoholindustrin som tobaksindustrin i skolans undervisning, men det är något annat än att använda en färdig metod från industrin.

Frågan hur undervisningen istället bör se ut är en väldigt stor fråga som jag skulle kunna skriva en uppsats om. Jag ska därför nöja med mig att framföra några poänger som jag tycker är viktiga och hänvisa vidare till ett mycket bra material att ha som utgångspunkt för undervisningen.

Skolans ANTD-undervisning syftar inte enbart till att ge eleverna fakta och kunskap om ANTD utan undervisningen ska vara verksam på ytterligare två plan, nämligen för att påverka attityder och beteenden. Målsättningen är ju att ungdomar inte ska använda alkohol, tobak, narkotika eller doping.

Många läroböcker i olika ämnen innehåller delar som behandlar ANTD, men i nästan samtliga fall är dessa utformade på ett sätt som gör att de förmedlar fakta. Enbart faktabaserad undervisning har i forskningen visat sig ha ingen eller till och med kontraproduktiv effekt på attityder och beteenden. Det är därför av största vikt att skolor och lärare kompletterar undervisningen. Undervisningen bör uppmuntra till att eleverna är aktiva, att eleverna diskuterar och reflekterar och att eleverna ges möjlighet att träna sociala färdigheter. Droger bör behandlas ur ett helhetsperspektiv där olika lärare med olika ämneskompetenser diskuterar utformningen och där undervisningen tar upp både samhälleliga och individuella aspekter av droganvändning. Samverkan behöver inte stanna inom skolan utan kan gärna involvera polis, socialtjänst, föreningsliv och föräldrar.

Folkhälsoinstitutet tog häromåret fram ett bra material, ”Berusning på schemat”. Det är bra som utgångspunkt för både rektorer och lärare. Det är en vägledning för hur skolan kan bli en mer hälsofrämjande miljö och hur skolan kan arbeta med ANTD-undervisning integrerat med skolans ämnen. Det finns en version för högstadiet och en för gymnasiet. Tyvärr går den för tillfället inte att beställa, men går utmärkt att ladda ner i PDF-format.
Läs mer på FHI:s hemsida.

/Niklas Christerson

Sponsring – ett sätt för alkoholindustrin att nå unga

Numera är det tillåtet med reklam för alkohol i Sverige, men en begränsning är att alkoholreklam inte får rikta sig särskilt till personer under 25 år. Att avgöra om detta är fallet är nog i många fall inte alldeles enkelt. En speciell typ av marknadsföring är alkoholindustrins sponsring. Denna fråga aktualiserades inför Valborg då ett stort bryggeri sponsrar en årlig cortége som arrangeras av studenterna på Chalmers. Även om cortégen i sig sedan ganska länge är alkoholfri så sker det uppenbarligen mycket festande runt omkring och bryggeriets logga är tydligt närvarande i cortégen. Väldigt många studenter är under 25 år, så alkoholproducenten når i det här fallet många unga människor.

Sponsringen kritiserades av Svenska läkarsällskapets ordförande Peter Friberg och IOGT-NTO:s ordförande Anna Carlstedt. Dessutom genomförde Göteborgs-Posten en granskning av alkoholkulturen vid Chalmers och fann ett hejdlöst supande som flera gånger fått allvarliga följder. Kritiken fick faktiskt effekt. Bryggeriet vill helst inte förknippas med det supande och de problem som deras drycker faktiskt leder till. Tyvärr verkar inte Chalmers beredda att ta till sig kritiken och fundera mer över valet av samarbetspartners i framtiden.1

Cortégen i Göteborg är inte det enda exemplet på hur alkoholindustrin använder sponsring för att nå unga människor. För några veckor sedan presenterade IQ en undersökning av svenska festivaler som visade att 1 av 4 sponsrades av alkoholindustrin. Extra anmärkningsvärt i sammanhanget är att alkoholindustrin särskilt aktivt sponsrar de festivaler som riktar sig främst till personer under 25 år. Bland dessa sponsras hela 43% av alkoholindustrin. Många festivaler har dessutom en hel del besökare som är under 18 år.

Alkoholindustrin hävdar ofta själva att de inte vill uppmuntra unga att dricka alkohol, men det är naturligtvis ingen slump att alkoholindustrin syns i sammanhang där de särskilt når unga människor. Unga är antagligen extra mottagliga för alkoholreklam, både när det gäller att skapa en alkoholkonsumerande livsstil och när det gäller att etablera ett visst varumärke. De dryckesvanor som grundläggs i unga påverkar alkoholkonsumtionen hela livet. Det vet förstås alkoholindustrin. De tjänar mycket pengar på att unga förknippar fest med alkohol.

/Niklas Christerson

  1. Chalmers och dess studentkår verkar för övrigt ha mycket mer att fundera på kring sitt förhållande till alkohol []

Ett annat valborgsfirande är möjligt

Idag är det valborgsmässoafton och runt om i landet ett traditionsenligt firande av vårens ankomst. Traditionerna ser olika ut på olika håll. Där jag växte upp var valborg ingen stor grej. Det tändes lite brasor och inne i stan ordnades det nog en och annan alkoholbaserad aktivitet, men jag tänkte inte särskilt mycket på det.

Det var först när jag flyttade till Uppsala och blev student som jag förstod att valborg på gott och ont kan vara något mycket större. Här pågår festen inte bara under själva dagen utan i flera dagar innan och med sin kulmen på sista april. Jag minns min första valborg i Uppsala. Jag bodde ute i Stenhagen, ungefär fem kilometer utanför centrum, och på natten cyklade jag hem från stan. Cykelvägen mellan Uppsala centrum och Stenhagen går via den (ö)kända studentförorten Flogsta. Jag minns upplevelsen som både kaosartad och obehaglig. Vägen hem kantades nämligen av fulla studenter. De hade säkert varit glada på dagen, men nu var de flesta inte alls glada. Det var folk som spydde eller grät, uppretade skrik och någon som ramlat med cykeln. Det var helt enkelt baksidan av Uppsalas valborgstradition och den var mycket obehaglig. Det som händer här i Uppsala på sista april är verkligen extremt på många sätt och tyvärr också när det kommer till konsumerande av alkohol.

Runt valborg uppmärksammas främst att ungdomar under 18 år dricker alkohol och att det är viktigt att motverka langning. Detta är sant, men min upplevelse handlar om studenter och en destruktiv alkoholkultur där människor över 18 far illa och den behöver också uppmärksammas.

Valborgsfirandet är en folkfest i Uppsala med många traditionsbundna aktiviteter. Den tråkiga sidan av det är att alkoholen tar så stor plats. Uppsalas studentliv har överhuvudtaget en stark alkoholnorm. Många som kommer till Uppsala som studenter förändrar sig alkoholdrickande och många börjar dricka mer, eftersom studentlivet i hög grad kretsar kring alkohol. Jag hoppas dock att detta kan förändras. Att festen ska vara kvar, men att det är lika naturligt att inte dricka alkohol som att dricka alkohol och att festen, inte alkoholen, står i centrum. Då blir valborg en trevligare och mer inkluderande fest för alla. Själv har jag varit med och arbetat med projektet Terminsstart Uppsala som handlar om att skapa ett mer inkluderande studentliv genom att ifrågasätta de normer som idag gäller i studentvärlden, bland annat alkoholnormen. Terminsstart Uppsala fokuserar i första hand på just terminsstarten som är de nya studenternas första möte med studentlivets alkoholkultur, men tanken är att om denna kan förändras så kommer detta att påverka även andra studenttraditioner.

Jag är faktiskt rätt övertygad om att studentlivet kommer förändras. De senaste åren har vi nämligen sett hur andelen nyktra ungdomar bland niondeklassarna ökar. Vi vet inte hur deras förhållande till alkohol kommer att se ut när de kommer till universitetet, men gissningsvis kommer fler att vara nyktra och fler att dricka mindre alkohol. Redan nu behöver så klart arbeta för ett mer inkluderande studentliv och mindre alkoholcentrerat studentliv. Det är också en tanke för alla aktörer i studentvärlden om de vill fortsätta att vara attraktiva miljöer för en stor del av framtidens studenter.

Som avslutning vill jag passa på att önska ett trevligt valborgsfirande. Ha kul och ta hand om varandra. För mig inträffar dock en betydligt viktigare dag imorgon, första maj, så jag tar tillfället i akt att även önska en glad första maj!

/Niklas Christerson

Helt avdramatiserat

Att avdramatisera alkohol är ett argument som ofta används av föräldrar som bjuder sina barn på alkohol. Det är något som Systembolaget tagit fasta på i sin senaste reklamkampanj som alla utgår från att avdramatisera alkohol faktiskt inte funkar. De barn som blir bjudna på alkohol hemma väljer att dricka mer alkohol än de som inte får alkohol hemma.

Filmerna är gjorda med humor och jag gissar att tanken är att budskapet lättare når målgruppen om den först får sin uppfattning bekräftad för att sedan med en humoristisk knorr får veta att ”Så här funkar det nästan aldrig”. Jag tror att det är klokt och tycker att filmerna är ganska roliga.

Systembolaget har som en del av sitt uppdrag att ägna sig åt upplysning om alkohol, men ska man vara kritisk kan man förstås fråga sig vilken nytta den här typen av filmer har. Forskningen visar generellt att annonskampanjer och liknande har mycket liten faktisk effekt på alkoholkonsumtionen. Därför bör vi vara kritiska när vi hör att upplysning och kampanjer kan ersätta mer effektiva alkoholpolitiska instrument såsom monopol eller hög alkoholskatt. Det betyder däremot inte att kampanjer i sig är fel. Kampanjer välanpassade för en målgrupp kombinerat med åtgärder som påverkar tillgängligheten kan vara nytta. Just föräldrar är också en viktig målgrupp och en målgrupp som visat sig ha betydelse. Om just annonskampanjer riktade till föräldrar är mer effektiva låter jag vara osagt, men åtminstone har andra förebyggande projekt som handlar om att påverka föräldrarnas attityder till sitt eget och sina barns alkoholdrickande visat sig ha mer effekt än t ex ANT-undervisning i skolan.

Detta är också uppenbart en grupp som behöver nås av information. Samtidigt som vi vet att de som får alkohol hemma dricker mer så uppger var tredje 15-åring att de har fått smaka alkohol hemma. Det är inte heller ovanligt att föräldrar köper ut alkohol till sina tonåringar. Så visst är det viktigt att på olika sätt försöka påverka föräldrarna. Om föräldrar i stället för att möjliggöra motverkar alkoholdrickande bland unga är mycket vunnet.

Här är en av filmerna:

Övriga tre filmer kan ses på Systembolagets youtube-kanal.

Alkoholpolitik är viktigare än narkotikapolitik

Uppdatering: Jag har i efterhand insett att inlägget kan tolkas på ett olyckligt och icke avsett sätt och vill därför klargöra några saker. Det som inte framkommer tillräckligt tydligt är att inlägget är skrivet ur ett IOGT-NTO-perspektiv (eftersom frågan diskuteras inom IOGT-NTO och jag är aktiv där). IOGT-NTO arbetar med såväl alkohol som narkotika och måste ibland göra prioriteringar av resurser, vilket jag funderar lite kring. Jag tycker naturligtvis inte att någon ska sluta arbeta med en viss fråga för att det finns ”viktigare frågor”. Alla frågor är viktiga. Ett argument som först fanns med i texten nedan, men som jag sedan redigerade bort var just att en anledning för IOGT-NTO eller den här bloggen att fokusera extra på alkoholpolitik är just att det finns många krafter som står bakom en restriktiv narkotikapolitik, men jag upplever att färre driver en radikal alkoholpolitik. 

På ett årsmöte nära mig diskuterades i helgen frågan om alkoholpolitik är viktigare än narkotikapolitik eller om båda är lika viktiga. Självklart kan man säga att båda är viktiga, men i slutändan kommer vi dock bli tvungna att göra prioriteringar. Vi har tyvärr inte obegränsat med tid och resurser. Det går naturligtvis att lägga lika mycket tid och resurser på alkoholpolitik som på narkotikapolitik, men jag tänker argumentera för att det finns goda skäl att fokusera på alkoholpolitik.

1. Alkohol skapar större problem för samhället

Alkohol är vår legala drog som används av ungefär 90% av befolkningen. Denna stora utbredning innebär att problemen med alkohol, på en samhällsnivå, är mycket större än de problem narkotika skapar. Det är fler som dör, skadas och far illa av alkohol än av andra droger.

2. Alkoholpolitik är narkotikapreventivt

Det finns en mängd studier som visar på samband mellan alkoholkonsumtion och narkotikakonsumtion. Hög alkoholkonsumtion är en riskfaktor för att även börja använda narkotika. Om vi minskar alkoholkonsumtionen, eller minskar antalet högkonsumenter av alkohol, kommer det alltså troligen ha positiv effekt på missbruket av narkotika.

3. Motståndaren är välorganiserad

Alkoholindustrin har stora ekonomiska resurser och använder en hel del till just lobbying för liberalisering av alkoholpolitiken. De för fram sina åsikter om mindre restriktiv alkoholpolitik i alla tänkbara forum. De betalar forskare för forskningsrapporter, de driver projekt för att skapa good-will, de tar fram skolmaterial om alkohol och så vidare. För att möta detta krävs det att vi är många som argumenterar emot och många som avslöjar industrins arbetsmetoder och deras verkliga målsättningen, nämligen att sälja mer alkohol. Visst finns en lobby för narkotika, men eftersom narkotika är förbjudet har den inte samma resurser och kan inte agera öppet för sin sak.

4. Hoten mot en restriktiv alkoholpolitik är överhängande

Denna punkt hänger naturligtvis delvis ihop med föregående, men handlar också om det politiska och folkliga stödet för restriktiv politik. Stödet för en restriktiv narkotikapolitik är starkt både i befolkningen och bland de politiska partierna, även om det naturligtvis finns en del oroande tendenser. När det gäller alkoholpolitik är läget mer svajigt. Det finns en större grupp som inte ser vinsterna med en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Det finns politiska förslag som monterar när den restriktiva politiken. Vi måste förklara de alkoholpolitiska sambanden och varför politiken ska bygga på monopol, höga åldersgränser, höga skatter och alkoholhantering utan vinstintressen.

/Niklas Christerson