Är rattfyllerister verkligen idioter?

Ibland anklagas nykterhetsrörelsen för att vara moralistisk och för att se ner på människor för deras val. Jag ser mycket mer kollektivistiskt på frågan än att det är individer som gör dåliga val. Då och då hör och ser jag människor som idiotförklarar rattfyllerister eller andra människor som har gjort dumma saker på fyllan. Jag är förstås kraftig motståndare till all form av rattfylleri, men även här ser jag mer kollektivistiskt på frågan och tycker det är en förenkling att anklaga individen för att ha dålig karaktär eller vara en idiot som inte förstår bättre.

Jag gör antagandet att den absoluta majoriteten av alla rattfyllerister i Sverige har ett alkoholberoende. Jag menar att 100 % av alla rattfyllerister har alkoholproblem eftersom att jag ser rattfylleri som ett alkoholproblem. Istället för att moralisera över de som kör rattfulla och se på dem som dåliga människor med svag karaktär, så kan vi se dem som ett del i alkoholkulturen. Sannolikheten för att göra dumma saker på fyllan ökar kraftigt för den som har ett alkoholberoende. Vips så hamnar vi i alkoholpolitikens kärna.

Genom att föra en restriktiv alkoholpolitik och genom att fler människor väljer att avstå alkohol, så får vi på sikt färre människor med ett alkoholberoende och där med färre människor som kör rattfulla. Vi vet inte idag vilka av dagens måttlighetsdrickare som kommer få så pass allvarliga alkoholproblem att de väljer att köra bil under alkoholpåverkan. Men vi vet att när människor generellt dricker mindre alkohol så kommer det på sikt vara färre människor som gör denna korkade och livsfarliga handling.

Förstås har individen ett ansvar. Jag är positiv till utvecklingen av nya tekniker för att motverka rattfylleri, så som alkobommar vid båtavfarter. Men är verkligen den långsiktiga lösningen att kritisera individer som av någon anledning har utvecklat ett alkoholproblem och inte kan hantera sitt drickande? Istället borde vi ha en alkoholpolitik och en dryckeskultur som leder till att färre människor ens kommer i närheten av den korkade tanken att köra bil på fyllan.

/Oskar Jalkevik

Är jag en glädjedödare?

Alkoholfrågan anses ofta vara en så kallad värdebaserad politisk fråga. Utöver rationella argument och fakta så anses frågan till stor del styras av värderingar. Jag  tillhör dem som menar att alla politiska frågor, med rätta, delvis styrs av värderingar. Men det blir lite extra tydligt i alkoholfrågan.

För några månader sedan uttalade jag mig i en tidning i Stockholm om ett förslag på att anlägga uteservering på stadens skolgårdar under sommarlovet. Klicka här för att läsa tidningsartikeln. När jag för några år sedan medverkade i SVT:s morgonprogram för att diskutera gårdsförsäljning av alkohol var ett av motståndarens argument att jag hade moralpanik.

Jag är inte den enda förespråkaren av restriktiv alkoholpolitik som fått höra den typen av argument. Det är ganska vanligt. Varför är det så? Det handlar knappast om att begrepp som glädjedödare och moralpanik är rationella argument, det är snarare retorik. Det är ett försök från meningsmotståndaren att påvisa någonting annat än de rationella argumenten. Trots att utredning efter utredning har visat att gårdsförsäljning inte går att kombinera med den svenska alkoholpolitiska modellen, så ville min meningsmotståndare försöka få det till att min ståndpunkt i frågan om gårdsförsäljning enbart handlade om att jag vill förbjuda människor från att dricka vin som är producerat på små produktionsplatser på landsbygden. Trots att jag i artikeln om skolgårdar betonar att jag ser positivt på att tomma skolgårdar görs användbara under sommarlovet men tycker det är olämpligt att servera alkohol på platser som sommarlovsfirande barn ska kunna använda, så kommer ordet ”glädjedödare”. Är det så glädjedödande att lyfta fram trevliga sommaraktiviteter utan alkoholhaltiga alternativ?

Snarare kan jag tycka att de personer som försvarar en liberalare alkoholpolitik med att beskriva motståndarsidan som glädjedödare med moralpanik, kanske snarare själva borde fundera över sitt personliga förhållningssätt till frågan? Jag kan ge ett lugnande besked: Den enskilda medborgarens rätt att dricka alkohol är inte hotad. Den restriktiva alkoholpolitiken är inte ens ett hot för dem som då och då vill supa skallen i bitar. Däremot vet vi att den restriktiva alkoholpolitiken på sikt leder till att färre personer vill supa skallen i bitar vilket för med sig en lång rad fördelar för individen, familjen och samhället.

Mitt budskap till dem som slentrianmässigt anklagar den restriktiva alkoholpolitiken för att vara moralistisk och glädjedödande. Fundera ett varv till och återkom med riktiga argument!

/Oskar Jalkevik

Kortare serveringstider ger ett gladare uteliv!

Förra veckan medverkade jag i Direktpress tidningar i Stockholm och berättade om hur minskade serveringstider på krogen leder till minskat våld. Jag medverkade även i P4 Radio Stockholm. Nu tar jag mig friheten att använda Alkoholpolitik.se för att ytterligare utveckla det resonemang som är svårt att hinna få med korta inslag i radio och tidning.

Klicka här för att läsa artieln i direktpress
Klicka här för att läsa Niklas tidigare inlägg
Klicka här för att läsa Jenny Wingrens uppsats

Som Niklas skrev nyligen så visar forskning från bland annat Göteborgs Universitet visar på ett tydligt samband mellan våld och serveringstid. Utgångspunkten är en studie av Jenny Wingren visar hur våldet i Göteborg minskade på fredagar när serveringstiderna minskades. På lördagar, då serveringstiderna inte minskade, minskade heller inte våldet.

För de allra flesta är inte kroglivet något problem, oavsett öppettiderna. Men ju längre krogarna har öppet, desto mer våld uppstår generellt. Det betyder inte att alla slåss, men betydligt fler gör det. Att begränsa serveringstiderna ger helt enkelt ett roligare uteliv med mindre våld och mera trygghet. Stockholm fortsätter att vara en levande nöjesstad! Och det minskar belastningen på den hårt ansträngda vården och polisen. Det är en bra affär både ekonomiskt och i mänskligt lidande.

Det står inte emot att kommunen och polisen har samarbete med krogarna för att minska krogrelaterade problem. Det är jättebra och där ligger Stockholm långt fram. Alla åtgärder behövs! Våldet i Göteborg hade faktiskt börjat minska lite grann innan serveringstiderna förändrades. Troligtvis som en effekt av det goda samarbete med krogarna. När serveringstiderna sedan ändrades på enbart fredagar så minskade våldet kraftigt, just på fredagar.

Det finns inte någonting i den här studien som pekar på att våldet skulle ha flyttats till annan tid och plats. Det gjorde det inte heller i studien från Australien där två liknande städer jämfördes när den ena staden minskade sina serveringstider.

När det är varmt och ljust i Stockholm tycker jag det är underbart att vara ute sent (eller tidigt). Det är tråkigt om folk måste gå hem tidigare än de vill. Jag tillhör dem som tycker att krogarna ska kunna fortsätta ha öppet efter serveringstiden. Att festen kan fortsätta hela natten men att alkoholserveringen upphör, just därför att det är alkoholen som leder till det ökade våldet.

Visst kan det finnas krogar som får svårt med ekonomin när de inte får sälja alkohol fram till klockan 05:00. Men då ska vi komma ihåg att det är den extra alkoholförsäljningen som bidrar till det ökade våldet!

Det finns många goda argument för att låta alkoholserveringen upphöra tidigare, men låta festen fortsätta hela natten!

/Oskar Jalkevik

Alkoholindustrin vill marknadsföra alkohol till ungdomar

För några veckor sedan var jag på IQ:s seminarium om hur alkohol skildras i sociala medier. Det var ett intressant seminarium på många sätt. Inte helt oväntat har IQ:s undersökning visat att alkohol exponeras mycket i sociala medier, och då framför allt i positiva ordalag. Jag reagerade dock på en annan sak.

På plats fanns bloggerskan Josefin Dahlberg, 24 år. Hon sa en (förvisso inte helt oväntad) sak som verkligen fick mig att reagera. Hon berättade att hon då och då får bud tillsänt sig med alkohol, exempelvis en fin fruktkorg med en exklusive vinflaska. När Josefin får dessa alkoholdrycker tillsänt sig så noterar hon ofta att andra bloggare publicerar bilder på de aktuella märkena, det är alltså inte bara hon som får gåvorna. För egen del har hon valt att inte dricka alkohol och exponerar därmed inte heller alkoholdryckerna på sin blogg.

För mig är det uppenbart att avsändarens syfte med att skicka alkoholdrycker till kända bloggare är att få dessa publicerade på bloggarna, alltså en form av alkoholreklam. Det är förbjudet att göra alkoholreklam riktat till människor under 25 år. Jag har genom åren suttit på massor av möten och seminarium där företrädare för alkoholindustrin bedyrar att de absolut inte vill rikta sin marknadsföring mot den målgruppen.

Alkoholindustrin har alltid tagit de möjligheter dom hittat för att kunna marknadsföra alkohol. De har alltid tagit små steg över gränsen för vad som är lagligt eller rimligt. Nu gör dom det igen!

Att skicka alkoholprodukter till en känd bloggare som är 24 år gammal kan inte tolkas på annat sätt än att alkoholföretag vill runda lagen och kunna göra reklam för sina produkter, riktat till ungdomar och unga vuxna. Det skadar åter igen alkoholföretagens trovärdighet.

Jag är osäker på hur detta kan regleras politiskt. Vi kan inte förbjuda alkoholexponering i redaktionellt material. Kanske är detta redan att betrakta som förtäckt alkoholreklam, i så fall är det redan olagligt. Det är upp till juristerna att se över dom lösningarna.

Jag har dock ett viktigt medskick till politiker: LITA INTE PÅ ALKOHOLFÖRETAGEN!

/Oskar Jalkevik

Systembolaget – så mycket mer än åldersgränser

Under början av våren var jag med en grupp på studiebesök på Systembolaget. Vi var inte där för att lära oss mer om deras drycker utan om hur de ser på sin roll i samhället och hur de förhåller sig till sitt uppdrag att värna folkhälsa.

Alla vet redan att Systembolaget har en åldersgräns på 20 år och att de är duktiga på att hålla åldersgränsen. De har begränsade öppettider och har inte samma butikstäthet som matvarukedjorna och bensinmackarna. Utöver detta så jobbar Systembolaget med alkoholfrågan på så många fler sätt.

Ni vet när vi besöker en livsmedelsbutik så är butiken uppbyggd så att vi ska köpa så mycket som möjligt. För att köpa mjölk, som är en av de vanligaste varorna, så måste vi gå genom hela butiken förbi massor av andra snyggt exponerade varor som vi ska bli sugna på. När vi närmar oss kassan i slutet av vår shoppingtur exponeras vi för godis. Många av oss plockar på oss någon av de varor som exponeras i kassan.

Systembolaget gör tvärt om, med undantag för en produkt. Istället för att sälja mycket alkohol så eftersträvar Systembolaget en exponering som ska inte ska locka till en ökad alkoholkonsumtion. På de bästa platserna i butikerna, gavlarna och precis vid kassan, så exponeras enbart alkoholfria drycker som en påminnelse om att köpa alkoholfritt ifall det kommer några på festen som inte vill dricka alkohol.

Systembolaget säljer inte alkohol till personer som är alkoholpåverkade eller när det finns misstanke om att alkoholen ska langas vidare. Personalen får fortlöpande information och utbildning om Systembolagets alkoholpolitiska uppdrag. Bolaget informerar om alkohol på olika sätt, exempelvis med reklamfilmer där vuxna uppmanas att inte langa alkohol till minderåriga.

Detta är ett axplock av insatser som Systembolaget gör för att inte bidra till en ökad alkoholkonsumtion. Samtidigt sker ett arbete med att göra Systembolaget så tillgängligt som möjligt och tillhandahålla god service. Det finns en regel som säger att de tre närmaste Systembolagsbutikerna ska ha lokalproducerade varor inne i sitt sortiment. Den som bedriver småskalig gårdsproduktion av alkoholdrycker kan alltså vara säker på att varorna säljs i de tre närmast belägna Systembolagsbutikerna, god tillgänglighet för kunden. Systembolaget har för övrigt ett nöjd kund index på 82 % vilket får anses vara ett bra resultat. Servicearbetet utvecklas hela tiden.

Det är förstås omöjligt att veta exakt hur mycket högre alkoholkonsumtionen skulle vara utan Systembolaget men det är ändå uppenbart att alla insatser de gör, utöver att vara noggranna med åldersgränsen, gör att alkoholkonsumtionen hålls nere istället för att ökar. Den som vill köpa stora mängder alkoholstarka drycker kan göra det men butikerna är inte uppbyggda på ett sådant sätt att de lockar till ökad konsumtion. Den försiktiga exponeringen i butikerna kanske är som allra viktigast för riskbrukare som står någonstans i gränslandet på väg in i ett missbruk. I Sverige slipper de få hjälp på traven in i sitt missbruk av butiker som exponerar alkoholdrycker för ökad försäljning och ökad konsumtion.

I den senaste mätningen uppger 72 % av de tillfrågade medborgarna att de vill ha kvar monopolet. Det är det högsta stödet någonsin1

  1. http://www.dn.se/ekonomi/systembolagets-forsaljning-okade []

Krögarens ansvar att sköta serveringen!

För några veckor sedan var det ett inslag i SVT-programmet Veckans brott som berörde polisens arbete i Sälen. Under högsäsong är det väldigt mycket människor i Sälen och mycket alkohol konsumeras. Trots detta finns det väldigt få poliser på plats. I inslaget sades att det oftast är en patrull i tjänst. Förstärkning från Mora kan vara där på 45-60 minuter.

I inslaget är det en krögare som beskriver problemet med att polisen inte alltid kan vara snabbt på plats när någon av gästerna har druckit för mycket alkohol. Deras lösning är att förvara personen i ett lekrum medan de väntar på polisen.

Jag kan förstå att krögaren blir besvärad när en gäst har druckit för mycket alkohol och polisen inte snabbt kan komma dit och hjälpa dem, men det finns något i det resonemanget som jag hänger upp mig på. Vems ansvar är det att gästerna inte dricker för mycket alkohol? Enligt alkohollagen är det faktiskt krögarens ansvar att ingen ska överserveras!

Detaljhandel sköts genom Systembolagets monopol, men när det gäller servering beviljas privata näringsidkare serveringstillstånd under förutsättning att de bland annat tillser ordning och nykterhet på serveringsplatsen.

Jag tycker verkligen att det borde finnas mer än en polispatrull i Sälen under högsäsongen, men lösningen på problem kopplade till att kroggäster blir för fulla ligger faktiskt inte i fler poliser. Lösningen ligger i att krögarna uppfyller sin skyldighet enligt alkohollagen och låter bli att överservera gästerna. Det uppnås genom tydliga riktlinjer och utbildning för personalen.

I inslaget lyfts även risken med att somna i snödrivor på fyllan. När det är kallt ute är det väldigt dåligt att somna i snödrivor. Åter igen vill jag hävda att detta är ett ansvar hos krögaren. När en gäst har serverats så pass mycket alkohol att vederbörande inte kan ta sig till sitt boende då har det skett en överservering. Jag har hört exempel på krogar i fjällvärlden som bjuder på taxi för dessa gäster enligt resonemanget ”Vi misslyckades med vårt uppdrag att inte överservera, vi kompenserar genom att bjuda på taxi”. Självklart ska polisen och andra samhällsresurser hjälpa till när problem uppstår, men det är orimligt att låta krogarna tjäna pengar på överservering och sedan slänga över ansvaret på polisen. Om krögarna inte tar sitt ansvar för att inte servera berusade bör deras serveringstillstånd dras in.

Länk till programmet: http://www.svtplay.se/video/1845704/del-7-av-9
Inslaget om polisen i Sälen börjar på 35:26
Krögarens uttalande börjar på 39:28

/Oskar Jalkevik

Oskar har jobbat med alkoholpolitik halva sitt liv

Oskar Jalkevik försöker bjuda finansministern på alkoholfritt vin för att fira alkoholskattehöjningen.

Oskar Jalkevik försöker bjuda finansministern på alkoholfritt vin för att fira alkoholskattehöjningen.

I nedre tonåren bestämde jag mig för att alkohol inte var någonting för mig. Jag har idag svårt att säga exakt vad med alkoholen det var som jag hade så svårt med men jag kände inget sug att pröva. När jag var 15 år blev jag medlem i Ungdomens Nykterhetsförbund. Där blev jag föreningsordförande, hamnade i distriktsstyrelse och sedan förbundsstyrelsen. Inom ramarna för dessa uppdrag har jag jobbat med alkoholpolitik på flera sätt, men också lärt mig mycket om alkoholfrågan utanför det politiska. Jag har mött människor som varit nyktra hela livet och människor som varit nyktra några veckor. Detta ger perspektiv!

Idag är jag ordförande för IOGT-NTO-distriktet i Stockholm samt jobbat på tankesmedjan Nocturum där mitt uppdrag är att belysa nya perspektiv på alkoholfrågan. I med detta jobb har jag lärt mig massor om alkoholfrågan! Min kunskapsbank fyller jag annars på genom att läsa mycket om alkoholfrågan, delta i möten på bland annat Alkoholpolitiskt Forum och genom att gärna diskutera alkoholfrågan med människor.

Utöver alkoholpolitiken så är jag intresserad av politik generellt. Sedan 2006 är jag medlem i Miljöpartiet de Gröna. Jag har även medlemskap i några andra idéburna organisationer så som Naturskyddsföreningen och Republikanska föreningen. Mitt största engagemang har jag dock i IOGT-NTO.

Jag och Niklas startade Alkoholpolitik.se för drygt ett år sedan. Under vintern har tiden tyvärr inte räckt till för att hålla igång bloggen. Jag är därför glad att vi nu är igång igen, tillsammans med ytterligare två personer som brinner för alkoholpolitik. Jag vill framför allt belysa tidlösa alkoholpolitiska frågor, istället för att fokusera på dem som är högst på agendan just idag. Många delar av den alkoholpolitiska debatten är faktiskt väldigt tidlös, under mina 15 år har jag sett många frågor komma och komma igen, ibland i en något förändrad form. Alkoholindustrins argument för att sänka alkoholskatten har haft ungefär samma retorik, även om argumenten förändrats från hembränning till införsel.

I redaktionen har vi diskuterat hur vi ska granska partiernas alkoholpolitik valåret. Det arbetet ser jag verkligen fram emot. Hur splittrade är partierna internt i alkoholpolitiken?

Jag ser fram emot att skriva på alkoholpolitik.se framöver och jag hoppas att du ser fram emot att läsa det jag och mina redaktionskollegor har att skriva!

Läs gärna min privata blogg på www.oskarjalkevik.se

/Oskar Jalkevik

Nystart för Alkoholpolitik.se med nya redaktionsmedlemmar

Alkoholpolitik.se kan idag stolt meddela att bloggen från och med idag gör en nystart och att detta sker med en redaktion på totalt fyra personer.

I början av 2013 startade Niklas Christerson och Oskar Jalkevik bloggen Alkoholpolitik.se som ett forum för att skriva om såväl aktuella och som tidlösa alkoholpolitiska frågor. Under hösten räckte tiden inte till och bloggen hamnade på is. Tanken på att åter starta upp bloggen har hela tiden funnits där. Under början av 2014 startade diskussionen om att ta in fler redaktionsmedlemmar.

Nu presenterar vi två nya reaktionsmedlemmar: Sigrid Mikaelsson-Rehnberg och Andreas Ek-Sarfraz. Du kan läsa om oss som driver bloggen under Om sidan. Under den här veckan kommer vi att presentera oss själva närmare med varsitt första blogginlägg. Där efter publicerar ett nytt blogginlägg onsdag varje vecka. Där utöver kommer vi ha gästbloggare och temaveckor där andra personer bidrar till innehållet på bloggen.

Kontakta oss gärna om du har förslag på vad vi borde skriva om eller personer som borde gästblogga.

Vi är alla väldigt taggade på att skildra små och stora alkoholpolitiska frågor ur olika perspektiv!

Hur hänger läktarvåldet och alkoholen ihop?

Idag skrev riksdagsledamoten och tidigare LUF-ordföranden Fredrik Malm en sak om fotboll på twitter. Det är tråkigt att Fredrik och andra föräldrar inte vill gå på idrottsevenemang med sina barn på grund av våld.

För några veckor sedan ägde midnattsloppet runt i Stockholm. Tusentals människor på gatan men inget våld. Vad är skillnaden mellan Hammarbys fotbollsmatcher och midnattsloppet? Det är så klart en förenkling att skylla på alkoholen. Faktorer som idrottskultur, vakter och dylikt spelar förstås in, men jag menar ändå att alkoholens roll utgör en viktig skillnad mellan vilka stora arrangemang som leder till våld och stökigheter och vilka som bara blir trevliga. Jämför ett scoutläger (ingen alkohol) med en musikfestival (ganska mycket alkohol) så ser vi samma mönster. Eller jämför en stor folksamling på Medborgarplatsen en vardagslunch med en stor folksamling på samma plats en helgnatt.

För fyra år sedan var jag på ett Almedalsseminarium om läktarvåld. Jag fick den sista publikfrågan. När moderatorn såg min kampanjtshirt sa hen lite generat att hen nog hade missat ett perspektiv i diskussionen. Alkoholens inverkan på läktarvåldet nämndes inte förrän jag fick ordet på slutet.

Jag vill påstå att idrottsrörelsen delvis har sig själv att skylla genom att den tillåtit alkoholen att bli en naturlig del inom många lagsporter. Alkoholreklam på arenorna blir vanligare och vanligare samtidigt som det serveras mer och mer alkohol i anslutningen till matcherna. Jag förstår att klubbarna vill dra in mer pengar på alkoholreklam och alkoholförsäljning, men de måste också räkna in att alkoholen skapar problem. Både idrotten och samhället i stort skulle vinna på mindre alkohol före, under och efter matcherna.

Det är kanske enklare sagt, men jag tror på följande förändringar:
* Klubbarna blir mycket mer restriktiva med alkoholservering på arenorna.
* Den som är full inte får komma in på arenorna.

Det blir en tydlig markering från klubbarna som på sikt kan leda till mindre våld och en större vilja för Fredrik Malm att gå på fotboll med sin familj. Tweeten från Fredrik Malm gör det tydligt för mig varför alkohol och idrott inte ska hänga ihop.

/Oskar jalkevik

Ska vi förbjuda föräldrar att dricka sig berusade inför sina barn?

I somras presenterade professor Madeleine Leijonhufvud ett förslag om att förbjuda föräldrar att dricka sig berusade inför sina barn. Barn tar skada och får minskad trygghet när föräldrarna personlighetsförändras av alkoholberusning. Leijonhufvud menar att lagen ska användas på samma sätt som annan lagstiftning som skyddar barn i familjer, exempelvis när grannar eller släktingar hör av sig och är oroliga.

Klicka här för att läsa mer om Madeleine Leijonhufvuds förslag i Dagens Juridik

Ska inte alla vuxna ha rätt att ta sig en sup då och då? Förstås lider inte alla barn så fort en vuxen person dricker alkohol. Men barn påverkas även när föräldrar blir lätt berusade. Personlighetsförändring hos föräldrarna, som ju i de flesta fall är barnens viktigaste trygghetspunkt, minskar tryggheten för barn. Det gör att jag i grunden tycker det är bra att uppmärksamma frågan om föräldrafylleri, oavsett lag eller inte.

En sådan lag som Leijonhufvud föreslår handlar förstås inte om att ge böter till var och varannan förälder som dricker sig lätt alkoholpåverkade ibland. Även om jag kan tycka att det är oansvarigt, särskilt i de fall då båda föräldrarna gör detta. Det är förstås inte rimligt att staten gör spontana föräldranykterhetskontroller utanför leksaksaffärerna. Men lagen kan bli ett viktigt verktyg när myndigheter behöver ingripa i en trasslig familj men det är svårt att hitta lagstöd för ingripandet. När föräldrarnas alkoholproblem är det som ställer till det för en ung persons uppväxt då känns detta med ”alla vuxnas rätt till en sup” väldigt konstigt. Därför är jag principiellt positiv till förslaget om att lagstifta mot föräldrafylleri. Detaljerna kring hur en sådan lagstiftning ska vara utformad överlåter jag till andra.

Innan förbud mot barn-aga infördes i Sverige var många skeptiska. Idag anser de allra flesta att det ska vara förbjudet att slå sitt barn.

/Oskar Jalkevik